Hur allting började

i Sjukhuset
Allting har ju en början, inte sant? Så har även denna historia om hur jag blev sjuk och det börjar redan i våras.
 
Sova tycker väl många om att göra, men är det inte lite konstigt att jag skulle kunna sova när som helst, var som helst? Jag kunde gå upp på morgonen för att sedan gå och lägga mig efter en timme igen och sova tills på eftermiddagen. För att sedan vara supertrött iallafall. Då har man sovit för mycket säger ni - men nej, jag var bara trött hela, hela tiden och väldigt orkeslös. Men jag tänkte inte så mycket på det då. Jag trodde att det kunde bero på jobbet, att det var mycket att tänka på och fartfyllt hela tiden och att det var därför jag var så trött.
När min mamma sedan börjar tjata om att jag är så blek hela tiden och tycker att jag borde gå till doktorn viftar jag bort det som ingenting. Så höll det på tills Juli ungefär.
 
Inte nog med att jag är trött och blek, på senare tid har jag haft mycket svåra magsmärtor som gör att jag spyr och inte kan stå upp och rent av vrider mig i plågor. Efter en semestervecka på Gotland åker jag och mina syskon hem medan mina föräldrar är kvar på ön. Efter fem dagar hemma vaknar jag en morgon, den 1 augusti av att jag har så förbaskat jäkla ont i magen - igen. Jag är helt ensam hemma och ringer till min syster som jag ska skjutsa till jobbet egentligen. Hon kommer över och jag vrider mig i plågor i sängen och tårarna bara sprutar och spyhinken står bredvid. Hon säger "fan, jag orkar inte med det här längre". Så hon ringer till sjukvårdsupplysningen som säger åt oss att åka in till Danderyd.
 
När vi är framme på Danderyd kl 9 på morgonen blir jag lagd på en säng och flera olika doktorer klämmer och känner på min mage. Dem tar blodprover, andningsprover, pulsprover och alla möjliga prover på mig medan jag ligger där och håller på att tuppa av för att det gör så ont. Jag får morfin och dropp.  Sedan blir jag skickad till ultraljud. Inne på ultraljudet ser dom någonting som dom inte riktigt kan identifiera i min mage, dem remissar mig till röntgen som ska bli av på kvällen. Nu blir jag uppskickad till en avdelning där jag blir inlagd på ett rum. Magsmärtorna är helt borta och jag mår helt okej. Men så kommer sjuksyster och säger att jag har väldigt dåliga blodvärden och har därför en rejäl blodbrist så jag ska få två påsar blod, 1/2 liter rättare sagt denna kväll.
Röntgen blir iallafall av och bloddroppet kopplas in när jag är tillbaka.
 
Bloddroppet.
 
Under dag två bjuder även denna dag på flertalet undersökningar, däribland en till röntgen. Och blodprover.. men det går inte så bra. Jag är väldigt svårstucken och dem sticker mig lite överallt och dem får även testa på fötterna. Det visar sig iallafall att mitt blodvärde har sjunkit lite igen och jag kommer få två påsar blod till. Det ger alltså 1 liter blod.
Jag får även veta att jag antagligen har en tumör i tunntarmen som dom kommer göra en titthålsoperation på dagen efter.
 
Dag tre innebär väntan för mig. Jag väntar för att få komma in på operation. Det sker på kvällen. En titthålsoperation tar inte så lång tid men min tog nästan tre timmar. För att vara klarsynt så är en titthålsoperation när läkaren gör flera olika hål i magen som dom sedan tar ner en lite kamera igenom för att kunna kolla läget innanför. Jag fick ett snitt på köpet. Det visade sig att det var en tumör som fanns på tunnarmen som dem fick ta bort och då letade dom även igenom resten av magen men hittade inga tecken på fler.
 

I mina snygga sjukhuskläder och de fina blommorna jag fick från jobbet.
 
Efter operationen är jag inte i den bästa formen. Dem har blåst in luft i hela min mage för att töja ut den så att dem skulle kunna se där inne och den luften har nu åkt upp och satt sig i mina axlar. Det gör så ont att jag knappt kan andas och jag får morfin och alvedon rakt in i blodet väldigt ofta. Jag blir kvar på sjukhuset i fyra dagar efter operationen. Jag får åka hem den 7 augusti och är sjukskriven till den 24e.
 
Min mage några dagar efter operationen. Det finns ett till "hål" som inte syns.
Man ser fortfarande hur dem hade ritat innan operationen och snittet är det nere till höger.
 
Läkaren som opererade mig tror att detta kommer gå jättebra för tumören såg väldigt snäll ut. Det återstod att se för om tre veckor skulle vi tillbaka för att få reda på hur analysen av den där tumören gick.
 
  

Kommentarer


Skriv en kommentar

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


Trackback