brokenblood

Tänk er att ni får sendrag i hela benet, det gör ont och strålar ända ner till tårna från ryggslutet. Så kändes det nästan fast 10 ggr värre att göra ett benmärgsprov.

Jag har aldrig riktigt förstått vad ett benmärgsprov är eller vad man gör, och framförallt inte att det skulle göra ont. Jag och Johanna, min syster, for till Karolinska idag för jag hade fått tid för just detta prov. Jag kände mig inte speciellt nervös och var ganska lugn. Men sedan när jag har fått komma in till rummet och dem berättar hur det går till börjar jag känna kalla kårar.

 

Jag får ligga på mage med en kudde under buken, sedan börjar sjuksköterskekillen knåda mig rejält hårt på ryggen för att känna vart mitt ben är som bäst att ta prov från. Aj, det var verkligen inte den skönaste massagen jag fått, det gjorde verkligen ont och jag tänkte att värre än såhär kommer det nog inte bli. Efter det får jag lokalbedövning i huden. Därefter börjar det bli ganska smärtsamt.

Sjuksköterkekillen har som en "handborr" som han skruvar ner genom min hud ner till benet där dom ska in med en nål. Först säger dem åt mig att ta ett djupt andetag och när jag andas ut ska dem suga ut lite benmärgsvätska. Det var bara att göra som dem sa åt mig. När jag andas ut suger han ut denna vätska och det strålar i hela benet, jag tror nästan att benet ska falla av. Då var denna bit avklarad och nu kommer det värsta. Inte nog med att dem ska ha vätskan, en bit benprov vill dem ha också. Killen börjar gräva/skära/skarva jag vet inte riktigt vad han gjorde men den känslan.. Jag vet inte ens hur jag ska förklara det men det gjorde verkligen verkligen ont! När biten iallafall är ute säger sjukskötersketanten som också var med att hon minsann vill ha en till bit ben. NEJ tänker jag! Men det var ju lika bra att ta det när vi ändå höll på. Denna gång ska dem in lite djupare så jag får mer bedövning runt benet men det hjälper nästan ingenting. Den här gången var lika hemsk som förra och när det var över kände jag en stor lättnad.

 

Aldrig igen säger jag!