Läkarbesök & Klimakteriet???

i Allmänt, Cancer, Sjukhuset
Idag var jag på läkarbesök men det kändes inte lika jobbigt som det brukar. Nu visste jag att jag inte var där pga att jag ska få behandling utan för att kolla hur det har gått och vad som händer härnäst. Jag blev sjukskriven på nytt men denna gång på halvtid tills i april någon gång. Och förhoppningsvis är det den sista sjukskrivningen! Jag ska även få remisser till röntgen och kvinnokliniken.
 
Kvinnokliniken kan jag berätta om varför även om det känns lite pinsamt, fel eller som att man inte ska tala om det, men strunt samma. Alla vi kvinnor har ju såkallade menstruationer. Jag har inte haft någon sen i början av september och det är vanligt att detta uteblir av cellgifterna fast kommer tillbaka. Men sen någon månad tillbaka har jag fått vallningar som det så fint heter och ni som inte vet vad det är kan jag berätta att det är "svettningar" som kommer supernabbt ur tomma intet i kroppen. Man blir helt plötsligt, verkligen helt plötsligt kokhet på kroppen, såå varm och oftast egentligen inte så konstigt svettig då också. Man blommar upp och får röda blommningar i ansiktet och på halsen/bröstet för att man är så varm. Hela denna process kallas klimakteriet och det betyder alltså att man har en övergående hormonförändring i kroppen, att man inte får mens längre och inte kan få barn och hela den faderuttan. Detta är någonting som alla kvinnor får i livet men inte förns i 50-60 års åldern, jag är 21!
Detta är förstås förjävligt, jobbigt som satan att bli varm hela tiden, ibland väldigt ofta och så vaknar man flera gånger per natt av att man blir varm också. Jag har inte sovit en hel natt på flera veckor, riktigt tröttsamt.
 
Nu vet jag inte om detta bara är en av alla biverkningar från cellgifterna och att det sen "kommer tillbaka" igen som att ingenting har hänt och så får jag gå igenom allting igen när jag är 50 bast? Men min läkare såg lite bekymrad ut och sa att jag skulle få prata med kvinnokliniken istället så att dem säkert kunde kolla upp hur det stod till. Men sen vet jag ju att dom faktiskt berättade i höstas att det kunde bli så att det blev kaputt där nere men att det var ovanligt av min behandlingsform och att jag har genomgått operation och tagit ut ägg. (låter alltid lika konstigt/äckligt att skriva så!!) Så jäkla typiskt om just "det skulle kunna bli så" är jag?!? Men det är väl bara att hoppas på det bästa, mycket mer än så kan jag inte göra i detta fall..
 
Nu är klockan sent och jag borde gått och lagt mig för länge sen för att vila och bli stark men jag har suttit och klippt och redigerat en film och då sprang tiden iväg må jag säga. Men nu känner jag att det är dax för en date med John Blund.
God natt och hopppas ni inte blev förskräckta av min "bekännelse" haha.