brokenblood

I onsdags mådde jag helt okej under dagen. Jag låg bara hemma och slöade, gjorde ingenting. Men rätt som det är frammåt kvällen börjar det först göra ont i "magen" precis under bröstet. Det övergår sedan till att göra ont i ryggen i ungefär samma höjd, fast lite mer i just brösthöjd. Det kommer i omgångar i lite olika intervaller och det gör så jäkla supersuperont att jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag kan liksom inte vara still för jag vet inte vad jag ska göra. Jag blir helt kallsvettig för att i nästa stund bli helt genomvarm och jag slänger av mig både mössa från huvudet och olika klädesplagg för att försöka kyla ner mig lite. Jag får svårt att andas när det gör som ondast och andas i väldig otakt och blir mitt i allt supertrött och börjar gäspa lite då och då. När smärtan lugnade ner sig lite blir jag kall och jag lägger mig under täcket i sängen. Men så fort jag lägger mig ner börjar det göra ont igen. Lite som att det kändes som att ryggen och bröstet trycktes ihop så att smärtan kom fram igen så det var bara att sätta sig upp.

 

När det gör såhär ont och man inte riktigt vet vad man ska ta sig till blir jag lite borta och det gör så ont att jag inte har någon kontroll över vad jag gör nästan och jag ger ifrån mig kvidande ljud... Det kändes lite som i somras när jag åkte in på akuten för att jag hade så jävla ont i magen bara att det nu var i ryggen. Det utgick från mitten, alltså ryggraden ungefär och flödade sedan ut mot sidorna. Ibland nådde det armarna och det kändes ungefär som att dom dog och bara satt där och gjorde det ännu värre och var i vägen. En sjukt skum känsla! När smärtan även var som värst började det domna i ansiktet.

 

Dettta höll på i 5 timmar (!!) (fattar inte nu hur jag stod ut så länge) innan jag sa att nu får vi åka in. Mamma & pappa hade redan frågat flera gånger ifall vi skulle åka in till akuten varpå jag har svarat jag vet inte.. Jag tänkte väl att det någon gång borde gå över snart hela tiden men det gjorde ju inte det. Mamma hade också ringt och pratat med vår dagvård som sa att vi skulle åka in ifall det fortsatte.

 

Hela vägen till KS hade jag samma superont och visste inte vart jag skulle ta vägen. När vi väl är framme och ska gå in på akuten går det helt plötsligt som av något mirakel över och jag känner ingenting längre! Vi får iallfall komma in på en gång och går före alla i kön (heheh) pga av att jag går på cancerbehandling och kan vara känslig. De tar blodprover och lite andra prover och sedan får jag komma in på ett rum där man kunde stänga en skjutdörr (bara för att jag kan vara känslig och inte ligga bland de andra patienterna)

 

Smärtan är som bortblåst och jag fattar ingenting. Mina provsvar visar att allt såg bra ut iallafall. Sedan börjar vi vänta på att få träffa en doktor som ska undersöka mig. Vi väntar och väntar och sedan väntar vi lite mer. Efter 4 timmar har vi fortfarande inte träffat någon doktor och jag har inte haft ont så vi bestämmer oss för att åka hem efter att de sagt att vi kommer få vänta ännu längre på en doktor. Jag var inte direkt förstprioriterad nu eftersom jag inte hade ont och det kommer in patienter hela tiden som måste ha direktvård. Och det förstår jag såklart så var det för mig i somras. Men ifall det skulle börja göra ont igen var det bara att vi kom tillbaka. Vi åker därifrån kl 2 på natten iallafall och jag tyckte lite synd om mina föräldrar som skulle upp och jobba snart!