Josefin" />
Samtal från Doktorn
När doktorn (en riktigt docent är han) ringer helt plötsligt känner jag mig lite orolig. Han börjar med att fråga hur jag mår och jag svarar att allt är bra, väldigt bra faktiskt. Han hummar lite och säger att anledningen till att han ringer är för att han har fått mina provsvar från blodproverna jag tog tidigare idag (det gick förövrigt superbra för en gångs skull!!) och det såg inte så bra ut. Jag har nästan inga vita blodkroppar kvar alls, närmare bestämt 0,1%. Han fortsätter med att säga att det är extremt lågt och han vill att jag ska fara ner på apoteket med detsamma och hämta ut några sprutor som han skriver recept på. Sprutorna ska sätta fart på benmärgen så att den producerar vita blodkroppar. För att förtydliga så innebär detta att jag inte har kvar något immunförsvar alls nästan och är alltså väldigt väldigt infektionskänslig just nu. Om jag blir sjuk eller bara får en förkylning kan det leda till stora problem..
Typiskt också!
Jag hade ju precis innan bestämt med brorsan att vi skulle gå på bio ikväll. Jag får nu hoppa över det för att vara på den säkra sidan. Imorgon kommer jag att vara lite utsatt eftersom jag ska på musikal och den tänker jag inte missa för den har jag sett fram emot väldigt länge!
Nu ska jag tillbaka för att ta prover både på fredag och måndag för att se att det går åt rätt håll. Ifall det inte gör det kan det hända att min nästa behandling förskjuts.. Det hoppas jag inte för jag vill bara få allt gjort!
Dessutom så måste jag ha avlöst något magiskt ögonblick när jag skrev mitt förra inlägg om att håret ännu satt fast för nu har det minsann börjat falla av.. Jag behöver bara skaka lite på huvudet så får jag en hög framför mig.. och jag vågar nästan inte borsta eller duscha håret för att då lossnar det kan jag säga. Nu undrar jag bara hur lång tid det tar innan jag måste raka av mig allt så att det inte ser allt för konstigt ut?
Jag och mitt inte så fastsittande hår idag.
Kommentarer (6)
Lite orolig
Ännu en ny vecka och det börjar närma sig nästa omgång cellgifter, vilket jag inte ser fram emot.. Som tur är har jag drygt en vecka på mig att hitta på saker innan det är dax! Det är lika bra att passa på nu när man mår bra för sen vet man inte hur det kommer bli..
På torsdag ska jag på musikal med två vänner och till helgen kommer min syster hem och hälsar på. Annars får jag se vad som kommer hittas på.. Kanske en bio?
Jag börjar bli lite orolig för när jag kommer börja tappa håret. Just nu känns det inte så jobbigt men jag kan tänka mig att när det väl gäller kommer jag tycka det är svårt.. Jag har dragit fingrarna igenom några gånger bara för att se om det börjar lossna. Än så länge sitter det fast men det har mist sin "glans" och det är strävt och ser jättetråkigt ut. Jag har nämligen hört allt från 7 dagar till 4 veckor som håret börjar lossna så det är lite skillnad. Hoppas det sitter kvar ett tag till!
Kommentarer (1)
Provtagning
i
Allmänt
ÄNTLIGEN! jag mår nästan helt bra nu, det är lite jobbigt på morgnarna bara men annars mår jag som man bör var dag - friskt!
Helt ärligt så hade jag inte trott att man skulle må så dåligt. Faktum är att jag inte trodde alls att man skulle få massor av olika biverkningar men om jag tänker efter så är det inte så konstigt iallafall. Man sprutar in massor av gift som ska ta död på ens celler - klart att man mår dåligt av det.. Men nu hoppas jag att jag får fortsätta må bra och inte bli med någon infektion istället eftersom mitt immunförsvar är som lägst just nu i några dagar frammåt!
I vilket fall var jag nere på provtagningen iförrigår för att jag skulle ta blodprover för att se om mina värden går åt rätt håll och att allt är bra så att man kan fortsätta med behandlingen som det är tänkt. Dem har inte hört av sig än så jag tror nog att det borde se bra ut! Sjuksköterskan fick som vanligt sticka mig i båda armarna och vi kom fram till att min vänstra arm som brukar vara bäst är nu sämre eftersom den har blivit stucken i så många gånger att min ven har börjat bli hård.. Då vet jag det tills nästa gång!
Kommentarer (0)
Peruken är färdigprovad
i
Allmänt
Helt plötsligt kan jag ha långt hår igen. Utan att det ens syns att det inte är mitt eget. Det känns ganska fantastiskt faktiskt. Jag är väldigt nöjd med min peruk som jag idag fick gå hem med och jag tror att jag kommer att trivas i den. Bilder på mitt nya hår kommer att komma!
Efter några dagar med elaka biverkningar från cytostatikan börjar jag känna mig lite bättre. Det är helt klart inte särskilt kul att ha ont nästan överallt, speciellt i hals, mun, ögon, öron, huvud och mage. Allt smakar konstigt och jag har en konstant äcklig smak i munnen.
Pga kortisontabletterna jag ska ta kan jag inte sova särskilt mycket heller. Antingen så ligger jag vaken eller så vaknar jag hela tiden och har en "orolig" sömn - vilket inte ger ett uns av utvilande. Förhoppningsvis kommer detta att avta lite nu i dagarna då jag inte behöver ta dessa tabletter mer nu.
Jag har försökt komma ut en liten stund varje dag, bara en liten promenad eller liknande för att få tankarna på annat håll och frisk luft. Det har kännts uppiggande och jag har hela tiden känt mig en smula bättre när jag har fått komma ut lite. Nu gäller det bara att fortsätta fokusera på att bli bättre och piggare!
Jag vill även tacka er alla som ger mig hälsningar - det betyder mycket för mig att ni står bredvid mig i detta!
Kommentarer (4)
Biverkningar
Ibland är det lätt att vara så positiv och stark som möjligt. Ibland inte. Igår fick jag känna av en smula hur det kan komma att se ut den närmsta tiden. Ett konstant illamående och trötthet tog till slut mina krafter och jag kände mig inte så väldigt positiv till allt det här längre. Efter tre tuggor till middag gick jag och lade mig redan klockan 19, men vaknande inte långt därefter pga att jag var tvungen att spy. Det fortsatte ända in på natten och sen slockande jag och sov i 12 timmar.
Idag har jag mått lite bättre men illamåendet gömmer sig inte långt bort och ibland blir det lite värre. Jag känner att allt inte står rätt till och är ganska trött. Men det är ju inte så konstigt egentligen. Jag fick i vilket fall starta dagen med 5 olika mediciner jag ska ta varje dag och bara tanken på dem gör mig lite illamående.
Nu ska jag ut på en promenad med mamma för att få lite frisk luft och kanske lite tankar på annat håll.
Kommentarer (8)
Marshmallowbrownies med chokladkrisp
Efter promenaden tidigare idag fick jag lust att ställa mig och baka. Det blir lite långtråkigt att vara hemma hela tiden och för att få tiden att gå tänkte jag ta mig an ett recept jag aldrig tidigare provat, eller smakat för den delen. Det fick bli marshmallowbrownies med chokladkrisp. Det var inte alls så svårt att göra och tog inte heller särskilt lång tid. Egentligen är jag inte ett så stort fan av just bakverk och tårtor men jag kände att jag bara var tvungen att testa den här. Tyvärr blev det lite av en besvikelse när jag märkte att den här kakan inte heller utgjorde någon magisk fyrverkeri-uppenbarelse till mina smaklökar. Men de andra i min familj snaskade på och åt upp allt så jag antar att den fick ganska gott betyg ändå.
Mitt verk! Om någon vill testa finns receptet här
Kommentarer (0)
Läget?
"Åh, Hej! Hur mår du?" frågar någon mig,
"Hej, jo men det är väl... det är väl bra?" svarar jag då.
VA? Är allt bra egentligen? Vad ska jag svara?
När någon frågar mig hur jag mår tycker jag att det är lite knepigt vad jag ska svara. Jag menar, jag mår ju bra, väldigt bra just nu faktiskt. Men borde jag göra det? För inte så länge sedan fick jag beskedet att jag har cancer. Borde inte en cancersjuk må jättedåligt och oroa sig för hur allt ska gå och hur det kommer bli? Jag gör inte det, inte så mycket iallafall. Faktum är att jag har levt i de närmsta dagarna och i nuet och har därför inte tänkt så mycket på hur det kommer bli senare. Självklart har jag funderat lite på hur jag kommer må när jag börjar få cytostatikan. Men jag tänker att det går nog bra och sedan har jag släppt den tanken igen och fokuserat på vad det är som händer nu.
Så nu mår jag bra trots sjukhusbesök var dag. Att oroa sig för hur det kommer bli senare, det vinner jag ingenting på. Jag har förberett mig lite så att det inte kommer som en chock ifall jag mår superdåligt. Men jag känner att det får jag helt enkelt ta då. Jag kan i vilket fall som helst inte göra så mycket åt det just nu.
Jag mår bra och det tänker jag göra så länge jag kan!
Kommentarer (7)
Intouchables
Ny vecka, nya tag!
Dock är det skönt att denna dag varken har innehållit sjukhusbesök eller sprutor. Däremot så håller jag på och förbereder mig inför imorgon, tisdag eftersom då ska "operationen" bli av! Som jag har sagt tidigare är jag ovanligt nervös inför detta ingrepp. Men vem skulle inte vara det egentligen när dem ska sticka upp nålar i underregionen i vaket tillstånd?
Som en bra avslutning på den här dagen har jag och min familj varit på bio och sett "En oväntad vänskap" Det var en väldigt berörande och rolig film och jag kan verkligen rekommendera den till dem som vill få sig ett gott skratt!
Nu väntar sängen för min del för imorgon blir det en tidig uppstigning och jag hoppas att jag kommer få mig en liten blund iallafall!
Kommentarer (2)
En ledig dag
i
Allmänt
Det känns nästan som att mitt andra hem har blivit sjukhuset på sista tiden. Nu har iallafall en efterlängtad dag kommit - en ledig dag från allt som har med sjukhus, nålar och cancer att göra.
Efter en lång sovmorgon (egentligen väldigt kort sovmorgon om man jämför med förut) och frukost framför en film har jag nu gjort mig iordning för att komma ut lite. Dagen kommer än så länge att innehålla en fikastund med en vän och sedan blir det säkert en promenad. Doktorn har nämligen nämnt för mig att det är viktigt att jag försöker hålla mig i form och jag ska försöka göra så gott jag kan! En promenad är därför bättre än ingenting.
En bra nyhet är att venporten inte gör så ont längre. Nu kan jag röra på halsen ganska normalt och slipper se ut som en stel upptryckt giraff.
Hoppas ni alla får en bra dag - det tänker jag ha iallafall!
Kommentarer (1)
Första sprutorna
Nu är de två första sprutorna tagna. Vill ni veta en sak? Okej jag erkänner: jag kunde INTE ta dem själv! Bara tanken på att sticka in någonting i mig själv kändes väldigt obehagligt. Så jag fick snällt be mamma om hjälp. Okej, jag erkänner igen, jag fick helt enkelt panik och tvingade mamma att ta dem åt mig. Inte trodde jag att jag skulle få obehagskänslor av att ta sprutor. Det är absolut inga problem annars, men antagligen tog det emot lite (väldigt mycket) för att jag skulle ta dem själv. Men det återstår att se hur det blir de kommande dagarna - förhoppningsvis var detta bara tillfälligt eftersom det var första gången.
Imorgon är det en ledig dag från sjukhus och nu ska jag hoppa i säng och få mig lite sömn.
God natt !