En vecka efter
Även ifall det har känts ganska hopplöst i en vecka nu kan jag se ljuset som närmar sig. Äntligen kan jag säga att den sista behandlingen är gjord och nu återstår det mest att bli starkare för var dag som går. Även denna gång har det känts som det brukar och det har inte varit några större komplikationer. Dock känner jag hur jag verkligen inte orkar någonting, jag har inga krafter alls i kroppen. Det är jobbigt att hälla upp mjölk i ett glas, mina armar orkar nästan inte så det är nere på den nivån. Jag har sovit superdåligt denna gång också, jag ligger och vrider och vänder mig i sängen, har oroliga drömmar hela tiden och vaknar stup i kvarten. Jag drömmer så mycket att jag får ont i huvudet, lite som att jag spänner ögonen och ansiktet av det? Man blir lite galen men jag hoppas att det slutar snart så jag kan få en god natts sömn för en gång skull.
Idag började jag ta mina sprutor. När allt det här började skulle jag ta två stycken sprutor, sedan blev det tre och förra gången fick jag ta fyra. Nu ska jag ta fem stycken och jag är väldigt orolig att jag kommer få jäkligt ont. Jag håller mina tummar nu att jag inte kommer få ont och slippa magont och ryggont för nästa vecka händer det roliga grejer som jag vill kunna vara med på. Jag hoppas verkligen att jag orkar och kan det!
Som sagt känns det fortfarande lite hopplöst och vid den här tidpunkten varje gång tror man aldrig att man kommer känna sig normal igen men sen vaknar man en dag och känner sig bra och förhoppningsvis kommer den dagen snart igen!
God Natt på er!
Kommentarer (2)
Nu står jag här inför imorgon
Det känns nästan som att det var igår jag skrev inlägget om att jag snart skulle stå här inför den allra sista behandlingen. Det är ändå över en månad sedan och två behandlingar mer i bagaget. Men det gör verkligen ingenting att tiden har gått så fort. Det betyder bara att allt snart är över och då kan jag äntligen andas ut och känna mig riktigt stark!
Det är även skönt att ha vetskapen om att det är den sista kuren imorgon. Jag har inte känt mig lika illa till mods idag som jag har gjort de andra gångerna inför en behandling. Det känns mest bara skönt att kunna få det gjort även om jag hade önskat att jag sluppit såklart. Men när morgondagen är över vilket är den värsta dagen av alla ska jag le och tänka att jag klarade av att sitta på plan fem på KS i Solna med de hemska lukterna, belysningen, sängarna, filtarna, droppställningar och alla de där förbannade påsarna med gifter i sex gånger och vara stolt över att jag har klarat av det.
Nu ska jag kämpa det allra sista och jag hoppas att jag inte får det besvärligare än vad jag har haft!
God Natt!!
Kommentarer (7)
Två dagar
Den allra sista behandlingen närmar sig med stormsteg! Om två dagar gäller det och jag har lite blandade känslor om det. Naturligtvis är jag superglad att det är den sista gången jag behöver gå igenom all skit men jag känner även hur mycket jag önskar att jag inte behöver göra denna omgång. Jag önskar att allt redan var klart och jag vill verkligen inte må sådär dåligt igen! Jag känner mig inte helt bra från den senaste kuren heller så man märker att det är slutspurten nu, kroppen tar lite stryk.. Jag är så jädrans trött hela tiden, vill bara lägga mig under täcket och sova hela dagarna och så orkar jag inte göra någonting nästan..
Jag var hos läkaren imorse också som alltid innan en behandling. Det gick bra och vi pratade som vanligt om hur det har gått och vad som händer härnäst. Nästa läkarbesök är inte förns om sex veckor och då ska vi prata om ifall jag kommer få göra en ny röntgen.
Ikväll ska jag bara ta det lungt (inte för att jag gjort något särskilt de andra kvällarna) men jag behöver bara få sitta eller ligga ned i soffan och glo på tvn, inte känna någon press att jag måste göra något eller få något gjort.
Trevlig kväll på er!
Kommentarer (4)
Doktorn ringde
När jag börjar må ganska normalt efter behandlingen med lite undantag för stor trötthet och orkeslöshet ringer såklart doktorn och frågar hur jag mår och hur det har gått. Men den största anledningen till att han ringde var för att fråga när jag tog mina sprutor och jag svarar att jag tog dom när jag skulle, alltså dag 7,8 & 9. Det visade sig att dem inte hade hjälpt så mycket och att mina vita blodkroppar fortfande var väldigt låga efter morgonens provtagning. Han beordrar mig att ta två sprutor till men om jag fick ont av den första behövde jag inte ta den andra för då kunde det betyda att det var på gång uppåt igen.
Men jäkla typiskt tänkte jag när vi lade på. Jag ville ju gå på bio just denna kväll men det kändes lite för riskabelt nu när man vet att man inte har så bra immunförsvar. Vi fick helt enkelt strunta i det och gå någon annan dag istället!
Efter morgonens provtagning åkte jag iallafall till jobbet och hälsade på en sväng. Mest var det för att jag skulle lämna in mitt nya sjukintyg men det slutade med att jag blev kvar någon timme på lunch med några arbetskamrater som hade rast. Så kan det gå men det är roligt att träffa alla som jag inte träffar så ofta numera. Fast snart kommer jag tillbaka!!
Kommentarer (0)
Femte behandlingen
Varje gång hoppas jag att det kanske skulle kunna bli en smula lättare med behandlingarna. Och varje gång har jag lika fel. I torsdags under den 5.e behandlingen mådde jag väldigt dåligt, jag antar att det är för att jag vet vad som väntas under 10 dagar framåt och framförallt denna första dag/kväll. Bara att se KS framför mig när vi kommer där på morgonen gör mig illamående. Det är verkligen inget snällt illamående heller. Denna dag började jag spy redan på sjukhuset innan jag ens hade börjat fått cellgifterna, jag hade på mabthera (antikroppar) just då. Att ligga där i sängen i samma rum och se den äckliga nålen och ställningen med alla påsar med gifter som sakta pumpas in i ens egna kropp, det är inte det roligaste här i livet kan jag lova. När detta är över vill jag aldrig sätta min fot på ett sjukhus igen! Men sen vet jag ju att det inte kommer bli så eftersom jag kommer få göra undersökningar och återkontroller flera år framåt. Men en sak är säker och det är att jag aldrig tänker återvända till den där avdelningen igen!
Resten av torsdagen bara spydde och spydde och spydde jag. Jag mådde så nedrans illa och ont hade jag, i hela kroppen framförallt benen. Och bara för att göra det hela ännu jobbigare så kunde jag inte ligga ner eller knappt luta mig lite i sängen för då spydde jag på en gång då illamåendet tilltog till det värre. Så jag spenderade hela kvällen vankandes på sängkanten för det mesta och bara väntade på nästa "omgång". Som tur är fick jag sova igenom hela natten efter kl 23 eller 00 (kommer inte ihåg när jag fick somna) och sov till 14.30 dagen efter - det behövdes!
Nu i dagarna har det känts som de andra gångerna ungefär förutom att jag har mer ont i kroppen och har ingen ork eller styrka alls. Och trött är jag, men det kanske inte är så konstigt.. Nu hoppas jag att det bara fortsätter frammåt som de andra gångerna och att jag snart mår okej igen. När jag mår bra ska jag besöka jobbet och jag tänker gå ut och äta, gå på bio och bara göra roliga saker, träffa vänner!
Hoppas att ni mår bra! Kram
Kommentarer (3)
Ny sjukskrivning
Det blev en väldigt tidig uppstigning idag vilket mitt huvud inte alls tyckte om. På några nätter tillbaka har jag inte kunnat sova särskilt mycket. Jag ligger vaken i minst 4 timmar innan jag somnar runt 3-4 på morgonen. Det beror inte på att jag sover för länge för det gör jag inte heller utan vaknar i ganska skaplig tid. Idag var jag på KS för att först ta lite prover och sedan gå på ett läkarbesök och då blir det en väldigt tidig uppstigning. Jag fick alltså knappt sova någonting alls inatt och därför har jag haft superont i huvudet. När jag kom hem orkade jag inte så jag fick faktiskt ta och lägga mig ner för att sova lite igen. Efteråt kändes det bättre som tur var!
Läkarbesöket gick också bra. Jag har fått en ny sjukskrivning och är numer sjukskriven till mars istället för 6.e januari som det var tidigare. Så förhoppningsvis kommer jag tillbaka till min vardag då! Jag fick ju ett par nya illamåendetabletter förra gången men eftersom dem inte hjälpte ska jag strunta i att ta dem. Det känns bra på ett sätt så att jag inte tar massa onödig skit när jag ändå har tusen andra saker jag ska proppa i mig undet de dagarna.
Nu behöver jag inte tänka på sjukhus eller läkarbesök innan det är dax för nästa omgång, skönt!
Kommentarer (1)
En riktig skitdag
i
Behandling,
Cancer
Igår var ingen bra dag och jag säger bara far åt skogen med allt det här. Jag vill kasta ner all skit till helvetet! Just nu kan jag inte ens skriva om det för då mår jag så dåligt och det känns som att jag ska spy när som helst. Jag börade skriva om allting men det går inte, jag kan inte tänka på det så jag får berätta senare hur allting har gått.. Tabletterna fungerade inte i alla fall.
Kommentarer (3)
Svag i kroppen
Efter några fler dagar med olika besvär känner jag mig nu ganska mycket bättre. Jag är fortfarande inte helt okej men det känns betydligt mycket bättre än för några dagar sedan. Jag är dock väldigt svag och orkeslös i kroppen fortfarande och man får ta det lungt på dagarna och inte ge sig in i för stora projekt. När jag duschade trodde jag att jag skulle få sätta mig ner ett tag för mina ben viile inte sluta darra, jag kände mig så himla svag!
Japp, man har ju helt klart mått bättre i sitt liv! Men nu har iallafall halva tiden gått och det känns bra även fast jag blir helt förskräckt av att det är lika mycket kvar. Hur ska jag kunna gå igenom detta tre gånger till? Det räcker som det är nu tycker jag, men jag vet att det ändå inte gör det.. åh jag får försöka att inte tänka på det nu för snart är det December!! Jag älskar December! Om jag ser fram emot det och tänker på allt fint den månaden har att erbjuda blir jag på gott humör!
Venporten som jag har under nyckelbenet lever lite sitt eget liv kan man säga. Ibland syns den inte alls men ibland visar den sig och då ser det helt sjukt ut. Som att jag har en gigantisk bula ungefär.. Så blev det idag och då ser det ut såhär:
På halsen ser man lite av slangen under huden också.. Men det är alltså i denna dosa man trycker in en tjock nål när jag ska få behandling och ja, det gör faktiskt sjukt ont. Det är konstigt det där, att den kan synas så mycket ibland och sedan ingenting..
Jag hoppas ni får en jättebra helg, jag ska försöka ha det så gott det går. Kram på er!
Kommentarer (3)
Jag känner att detta inte var det mest positiva inlägget jag har gjort men fy farao, jag tror inte ni förstår hur detta känns. Jag kan inte förklara helt och hållet hur behandligen känns och allt efteråt men jag försöker så gott det går. Det går inte att jämföra med någonting annat.
Skitbehandling.
Nu var det ett tag sedan jag visade tecken på att jag fortfarande är här. Men det är jag och jag försöker än en gång bli bättre från den äckliga behandlingen. Egentligen ska jag väl inte klaga på behandligen utan faktiskt cancernsjukdomarna som finns.. Men nu är det så att det är behandlingen som är det jobbigaste för mig den här tiden och just nu direkt efter behandligen tänker jag inte på så mycket annat än hur väldigt gärna jag skulle vilja att allt det här inte fanns!
I torsdags gick dagen åt till sjukhuset och sedan spenderades kvällen som de andra två gångerna - med spyhinken i knät och ett jäkla illamående som aldrig förr. Jag fick tillslut sova genom hela natten och vaknade vid lunchtid dagen därpå. På något konstigt vänster mådde jag helt okej hela fredagen bortsett från lite illamående och en hungrig mage som jag inte vågade mata allt för mycket. I lördags var hela familjen borta och min mormor & morfar kom och gjorde mig sällskap i soffan framför lite gamla videos när alla vi barn var små. (det är sjukt mysigt och roligt att kolla på) Jag mådde lite sisådär, var lite trött och huvudet började göra ont och illamåendet ligger fortfarande kvar och lurar lite grann. Det blev läggdags tidigt igårkväll efter så mycket bättre på tv.
Idag har jag mått sämre än de andra dagarna. Är sjukt trött och det känns som att huvudet ska sprängas samtidigt som mina öron och ögon är jättekänsliga för ljud och ljus. (när mamma plockade ut diskmaskinen och la ihop tallrikarna trodde jag att mina öron skulle gå i kras och det är ofta händerna åker upp för att täcka öronen. Konstigt, visst?) Dessutom så har den äckliga smaken i munnen hälsat på igen och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till för tanken på mat = rysningar/illamåendekänsla men jag är så förbannat hungrig HELA tiden! Det är säkert det där jäkla kortisonet jag måste ta, den blir man hungrig av.
Ja så mina dagar är inte särskilt spännande just nu. Jag ligger mest framför tv:n och dricker massa vatten (som för övrigt också smakar skit) Jag räknar dagarna tills jag förhoppningsvis mår bra igen. De andra gångerna har det tagit exakt tio dagar tills jag känner mig normal igen så det blir antagligen någonting i den stilen även denna gång kan jag tänka mig.
Jag känner att detta inte var det mest positiva inlägget jag har gjort men fy farao, jag tror inte ni förstår hur detta känns. Jag kan inte förklara helt och hållet hur behandligen känns och allt efteråt men jag försöker så gott det går. Det går inte att jämföra med någonting annat.
Jag har nu fått läsa om och skriva om hela texten flera gånger för jag blandar ihop både ord och bokstäver hela tiden. ( = att jag faktikst inte mår så bra just nu?) Men nu tror jag att de mesta ska stämma..
Nu hoppas jag att ni alla har haft en bättre helg än mig och att ni mår bra! Kram
Kommentarer (8)
Kylan inombords
Det är inte lätt att känna sig svag som en sticka och vara helt snurrig hela tiden. Jag har känt mig så svag att det har varit jobbigt att låta armarna hänga vilandes, är inte det väldigt märkligt?
Efter andra behandlingen tog det lite längre tid innan jag började må dåligt men när det väl satte igång var det lite värre än förra gången men det kanske kan bero på att det startade tidigare på kvällen än förra gången så det höll på längre. Illamående var det värsta under de två första dagarna men nu känns det helt okej.
Första kvällen spenderades med en hink vart jag än befann mig (soffan, sängen etc.) och man kan väl säga att jag tömde mig själv på allt innehåll. Andra dagen var snurrigt och svagt - jag får knappt i mig någon mat och dricker ytterst försiktigt och illamåendet sitter kvar och det känns som att det ligger och lurar bara för att kunna blossa upp när som helst. Som tur var gjorde det inte det och jag slapp sitta med hinken ännu en kväll och jag åt till och med en och en halv pannkaka till middag! Jag har även kunnat sova för det mesta. Har vaknat högst två gånger under en natt än så länge och kunde även somna om väldigt fort.
Idag har jag suttit uppe och läst lite, gjort korsord och tittat på tv för det mesta. Jag känner mig fortfarande ganska svag och är lite snurrig i huvudet fortfarande men illamående är det inte så mycket kvar av vilket känns skönt.
Jag har även en väldigt underlig känsla i kroppen som jag också hade förra gången. Det är som att jag är helt nerkyld innifrån - på utsidan är jag varm och har normal temperatur men inne i kroppen känns det helt isande kallt och jag bara väntar på att den ska flyta ut och göra så hela jag fryser. Det hjälper inte att linda in sig i en extra filt utan kylan stannar bara inombords. Det är ganska svårt att förklara men ungefär åt det hållet.. En kyla inombords.
Nu hoppas jag att jag inte blir sämre och att det går åt det bättre hållet för var dag. Jag hoppas även att jag slipper ännu mer biverkningar men det skulle inte förvåna mig om det kommer om någon dag istället.
Kommentarer (3)
Andra Behandlingen
i
Behandling,
Cancer
Då var andra behandlingen avklarad. Själva behandlingarna är inte så jobbiga det är nu efteråt jag fasar inför. Förra gången tog det två timmar sedan jag kommit hem innan jag började må dåligt. Nu har det gått lite längre tid och än så länge mår jag helt okej.
Behandlingen idag gick mycket snabbare än förra gången som tog 8 timmar - idag tog det bara 3 timmar så det var en stor skillnad. Jag låg och sov för det mesta för jag var så himla trött. Jag är fortfarande trött så jag hoppas att jag kommer kunna sova inatt. Hur som helst fick jag ligga inne i ett rum där man är fyra personer. Det var jag och gammlingarna. Det kändes nästan som att jag blev lite uttittad av de två tanterna som låg mittemot mig men det var säkert bara jag som inbillade mig lite. I vilket fall låg jag inte där så länge som sagt och det var skönt att kunna gå därifrån ganska fort. Jag känner att jag inte gillar sjukhus särskilt mycket och KS i Solna är väldigt gammalt så det är inte särskilt fräscht heller. Dessutom kände jag att när sköterskan kom in med alla påsar med cellgifter ville jag bara slänga dem i väggen och rusa därifrån. Undrar hur jag kommer känna lite senare om jag känner så innan andra gången?
Nu har jag och mamma varit ute på en promenad i solen och nu väntar nog en film. Jag hoppas att jag slipper det värsta illamåendet ikväll.
Jag idag när jag hade en av mina sovstunder. Jag var nog väldigt spänd för knep ihop armarna för att kunna hålla lite värme innan jag fick en filt.
Kommentarer (2)
Samtal från Doktorn
När doktorn (en riktigt docent är han) ringer helt plötsligt känner jag mig lite orolig. Han börjar med att fråga hur jag mår och jag svarar att allt är bra, väldigt bra faktiskt. Han hummar lite och säger att anledningen till att han ringer är för att han har fått mina provsvar från blodproverna jag tog tidigare idag (det gick förövrigt superbra för en gångs skull!!) och det såg inte så bra ut. Jag har nästan inga vita blodkroppar kvar alls, närmare bestämt 0,1%. Han fortsätter med att säga att det är extremt lågt och han vill att jag ska fara ner på apoteket med detsamma och hämta ut några sprutor som han skriver recept på. Sprutorna ska sätta fart på benmärgen så att den producerar vita blodkroppar. För att förtydliga så innebär detta att jag inte har kvar något immunförsvar alls nästan och är alltså väldigt väldigt infektionskänslig just nu. Om jag blir sjuk eller bara får en förkylning kan det leda till stora problem..
Typiskt också!
Jag hade ju precis innan bestämt med brorsan att vi skulle gå på bio ikväll. Jag får nu hoppa över det för att vara på den säkra sidan. Imorgon kommer jag att vara lite utsatt eftersom jag ska på musikal och den tänker jag inte missa för den har jag sett fram emot väldigt länge!
Nu ska jag tillbaka för att ta prover både på fredag och måndag för att se att det går åt rätt håll. Ifall det inte gör det kan det hända att min nästa behandling förskjuts.. Det hoppas jag inte för jag vill bara få allt gjort!
Dessutom så måste jag ha avlöst något magiskt ögonblick när jag skrev mitt förra inlägg om att håret ännu satt fast för nu har det minsann börjat falla av.. Jag behöver bara skaka lite på huvudet så får jag en hög framför mig.. och jag vågar nästan inte borsta eller duscha håret för att då lossnar det kan jag säga. Nu undrar jag bara hur lång tid det tar innan jag måste raka av mig allt så att det inte ser allt för konstigt ut?
Jag och mitt inte så fastsittande hår idag.
Kommentarer (6)
Biverkningar
Ibland är det lätt att vara så positiv och stark som möjligt. Ibland inte. Igår fick jag känna av en smula hur det kan komma att se ut den närmsta tiden. Ett konstant illamående och trötthet tog till slut mina krafter och jag kände mig inte så väldigt positiv till allt det här längre. Efter tre tuggor till middag gick jag och lade mig redan klockan 19, men vaknande inte långt därefter pga att jag var tvungen att spy. Det fortsatte ända in på natten och sen slockande jag och sov i 12 timmar.
Idag har jag mått lite bättre men illamåendet gömmer sig inte långt bort och ibland blir det lite värre. Jag känner att allt inte står rätt till och är ganska trött. Men det är ju inte så konstigt egentligen. Jag fick i vilket fall starta dagen med 5 olika mediciner jag ska ta varje dag och bara tanken på dem gör mig lite illamående.
Nu ska jag ut på en promenad med mamma för att få lite frisk luft och kanske lite tankar på annat håll.
Kommentarer (8)
Första Cellgifterna
När sjuksköterskan kom in med alla olika påsar med cellgifter blev jag lite orolig. "Ska allt det där in i min kropp?" tänkte jag. Visst skulle det det, men det gick tillslut väldigt bra iallafall!
Vi skulle vara på Karolinska 8.30 ungefär. Vi fick komma in på ett litet rum med två sängar och jag valde fönsterplatsen såklart. Först fick jag svälja tre pre-tabletter kallade dem det. Det var som ett förebyggande mot att jag kunde få allergiska reaktioner av det första droppet, Mabthera. Det droppet tog nästan fem timmar och varje kvart kom min sjuksköterska in och tog blodtryck och puls för att kontrollera hur min kropp tog det. Som tur var kände jag inte av några reaktioner varpå dem ökade droppet lite då och då. Efter massor med tidningsläsande började droppet till slut avta och då började dem förbereda inför cellgifterna.
Lite nervösa jag innan cellgifterna och alla påsar med cytostatika.
Jag började känna mig lite nervös och tittade storögdt på när hon fixade med alla påsar och sprutor. Först fick jag tre sprutor med Adriamycinet, det röda cellgiftet. Sjuksköterskan satte skyddande plast mellan min hud och venporten.
"Ifall detta kommer utanför kan du få brännskador på huden" Säger sjuksköterskan till mig.
Eh, jaha! Vad tryggt det känns att det nu ska in i min kropp istället..
När sprutorna var färdiga sattes resten in, och det var i droppform. Det tog inte mer än 1,5 timmar kanske, så det var lite skillnad mot det allra första droppet.
Allting gick jättebra och jag kände inte av några biverkningar just då!
Två av de hallonröda sprutorna och en pågående spruttagning.
Kommentarer (0)
På sjukhuset
Ligger just nu i sjukhussängen och är snart klar med mitt första dropp som heter mabthera vilket är ett läkemedel som fungerar som antikroppar. Detta dropp har pågått sedan 9.30 så det tar sin lilla tid. När det här är klart kommer cellgifterna sättas in.. Det återstår att se hur det går men det kommer säkert att gå bra!
Kommentarer (1)
Imorgon
Imorgon är den stora dagen. Imorgon från ca kl 8 och åtta timmar framåt kommer jag att befinna mig på Karolinska. Imorgon kommer jag att vara ganska nervös. Imorgon kommer min mamma att följa med mig och vara med mig hela dagen. Imorgon börjar det hemska under min resa. Imorgon kommer jag börja få in massor med gifter i min kropp. Imorgon börjar jag med cytostatikan.
Jag känner mig lite nervös inför detta imorgon men jag hoppas och tror att det kommer gå bra. Jag har så mycket stöd från fina människor och det ger mig otroligt mycket styrka!
Kommentarer (5)
CHOP
i
Behandling,
Cancer
CHOP heter den cocktail av cytostatika som har bestämts åt mig. Det är den allra vanligaste behandlingen bland lymfomsjukdomar. Den består utav tre olika cytostatika och ett kortisonläkemedel. Jag kanske även kommer få ett läkemedel som heter Mabthera, men det var inte säkert.
C - Cyklofosfamid
H - Adriamycin
O - Oncovin
P - Prednisolon (kortison)
Cyklofosfamid är en cellmedicin som stör celldelningen, den hämmar nybildning av blodkroppar och kan därför ge ökad infektionskänslighet. Man kan bli illamående av denna typ och kan då även få medicin mot illamående.
Adriamycin även kallad Doxorubixin är ett läkemedel som hämmar tillväxten av cancerceller. Även den här stör nybildningen av blodkroppar och kan också ge symptom som illamående. Andra symptom är feber och hudrodnader. Detta läkemedel är röd i färgen och kan därför färga urinet rött. Det är även av denna som man tappar håret.
Oncovin även kallad Vinkristin är ett vävnadsretande läkemedel och även denna hämmar celldelningen. Några vanliga symptom är domningar i fingrar och tår, buksmärtor och förstoppning.
Prednisolon även kallad Deltison är ett konstgjort kortisonläkemedel av kroppens naturliga kortisol vilket är ett hormon som hjälper till att skydda mot inflammationer. Cytostatikakurer ger upphov till försämrat immunförsvar och därför behöver min kropp förstärkas med detta läkemedel.
Läkaren som berättade om min behandling nämnde andra saker som lät mycket värre, om vad som kunde hända med kroppen och vad för olika biverkningar man kunde få av gifterna. Jag vet att jag tyckte det lät fruktansvärt hemskt när jag väl satt där men nu kommer jag nästan knappt ihåg vad det var han sa.
Nervgas som man använde i kriget är iallafall orsaken till att man upptäckte cytostatika och cyklofosfamid innehåller detta "ämne" som jag förstod det.
Den röda Adriamycin/Doxorubicin
Kommentarer (3)
Första sprutorna
Nu är de två första sprutorna tagna. Vill ni veta en sak? Okej jag erkänner: jag kunde INTE ta dem själv! Bara tanken på att sticka in någonting i mig själv kändes väldigt obehagligt. Så jag fick snällt be mamma om hjälp. Okej, jag erkänner igen, jag fick helt enkelt panik och tvingade mamma att ta dem åt mig. Inte trodde jag att jag skulle få obehagskänslor av att ta sprutor. Det är absolut inga problem annars, men antagligen tog det emot lite (väldigt mycket) för att jag skulle ta dem själv. Men det återstår att se hur det blir de kommande dagarna - förhoppningsvis var detta bara tillfälligt eftersom det var första gången.
Imorgon är det en ledig dag från sjukhus och nu ska jag hoppa i säng och få mig lite sömn.
God natt !