Hungrig
Än en gång har jag klarat av behandlingen utan större missöden. Den här gången har det känts bättre överlag men jag har istället mått mildare dåligt dagarna ut. Förra gången var det värst på morgnarna men sedan mådde jag nästan helt bra på kvällarna. Nu sitter det i hela tiden och det är lite jobbigt såklart. Jag tycker även det känns som att illamåendet har varit värre denna gång, jag kan knappt tänka på mat utan att jag får kväljningar. Det går bra att äta maten men att titta eller tänka på det får mig att må illa. Hur går det ihop tänker ni säkert nu. Jag kan tyvärr inte svara på det, det bara är så haha.. Det är väldigt jobbigt för jag är nästan hungrig konstant också.
När man ligger sjuk och inte kan äta så mycket de första dagarna och när allt sedan smakar konstigt bara för att återgå till ett illamående blir man lite längtansfull till all god mat det finns. Jag har de senaste två dagarna funderat på all mat som jag vill äta när jag inte får kväljningar. Det är konstigt det där, att mat kan ha en så stor betydelse.. men när man inte kan äta då saknar man det väldigt mycket måste jag säga. Högst upp på min lista står iallafall italiensk kycklinggryta, bara så ni vet!
Hur som helst har jag en bra helg & vecka att se fram emot ifall det inte dyker upp någonting emellan. Jag ska träffa massor med kompisar, fira födelsedag, gå ut och äta, gå på bio och det kommer säkert komma upp någonting mer! Det ser ut att bli bra iallafall!
Glad Halloween på er alla!
Får jag bjuda på ett finger? Kakor av mig & mamma.
Kommentarer (2)
Rakningen av håret
Jag ställde mig upp på morgonen när jag vaknade och jag kan inte riktigt tro mina ögon när jag ser mig själv i spegeln. Är det där verkligen jag? Jag ser bara en stor ljus klump framför mig och även fast jag vet att det är på riktigt blir jag lite chockad över hur jag ser ut. Såhär hade jag aldrig kunnat gissa att jag någonsin skulle få se mig själv i mitt liv - utan hår på huvudet!
För drygt en vecka sedan rakade jag som nämnt tidigare av mig håret eftersom jag i princip såg ut som en galen gammal gubbe med lite hår på sidorna och nästan ingenting kvar på hjässan. Jag kände att nu var det dax, nu måste håret av för såhär kan jag inte gå runt och se ut. Jag kunde knappt peta mig på huvudet utan att det föll massor med hår. Att tappa håret trodde jag skulle bli väldigt jobbigt men det var det faktiskt inte. Det kändes ju såklart väldigt konstigt att upptäcka massor med hår på kudden när man vaknade eller att så fort man tog ett tag med borsten genom håret fastnade det en stor hårboll utan att det ens kändes.
När håret tillslut såg ut som att en borr dragit igenom och dragit bort det mesta på knappt tre dagar trots varsam och försiktig hantering och försök att dölja det kala med ett hårband kände jag att det räckte.
Precis innan rakningen skulle ske kände jag hur tårarna började bränna bakom ögonlocken och en liten droppe slank minsann ut men jag samlade mig och tänkte att jag inte har något val och det blir säkert snyggare än hur det ser ut just nu i vilket fall som helst. Jag ville ha hela familjen samlad när det skedde. Så fick det bli också - jag satt på en stol mitt i badrummet med en spegel i handen och alla andra stod runtom medan Malin fick äran att gå lös med rakmaskinen. Jag tänkte att om alla ser mig från början hur det ser ut kanske det inte blir en lika stor chock ifall jag bara skulle komma ut helt plötsligt med inget hår alls.
Under hela rakningsproccesen satt jag som på nålar och följde vartenda litet steg men det kändes egentligen bara skönt att få bort de fula striporna som fanns kvar.
Nu kan jag säga att det mest är skönt att inte ha något hår kvar fast det är ganska kallt om huvudet så min fuck cancer mössa sitter oftast på om dagarna och där sitter den väldigt bra och värmer!
I vilket fall så ser ni här nedan resultatet av hur jag ser ut med rakat huvud. (Ja, det är lite "stubb" kvar som inte har fallit av ännu).
Kommentarer (14)
Kylan inombords
Det är inte lätt att känna sig svag som en sticka och vara helt snurrig hela tiden. Jag har känt mig så svag att det har varit jobbigt att låta armarna hänga vilandes, är inte det väldigt märkligt?
Efter andra behandlingen tog det lite längre tid innan jag började må dåligt men när det väl satte igång var det lite värre än förra gången men det kanske kan bero på att det startade tidigare på kvällen än förra gången så det höll på längre. Illamående var det värsta under de två första dagarna men nu känns det helt okej.
Första kvällen spenderades med en hink vart jag än befann mig (soffan, sängen etc.) och man kan väl säga att jag tömde mig själv på allt innehåll. Andra dagen var snurrigt och svagt - jag får knappt i mig någon mat och dricker ytterst försiktigt och illamåendet sitter kvar och det känns som att det ligger och lurar bara för att kunna blossa upp när som helst. Som tur var gjorde det inte det och jag slapp sitta med hinken ännu en kväll och jag åt till och med en och en halv pannkaka till middag! Jag har även kunnat sova för det mesta. Har vaknat högst två gånger under en natt än så länge och kunde även somna om väldigt fort.
Idag har jag suttit uppe och läst lite, gjort korsord och tittat på tv för det mesta. Jag känner mig fortfarande ganska svag och är lite snurrig i huvudet fortfarande men illamående är det inte så mycket kvar av vilket känns skönt.
Jag har även en väldigt underlig känsla i kroppen som jag också hade förra gången. Det är som att jag är helt nerkyld innifrån - på utsidan är jag varm och har normal temperatur men inne i kroppen känns det helt isande kallt och jag bara väntar på att den ska flyta ut och göra så hela jag fryser. Det hjälper inte att linda in sig i en extra filt utan kylan stannar bara inombords. Det är ganska svårt att förklara men ungefär åt det hållet.. En kyla inombords.
Nu hoppas jag att jag inte blir sämre och att det går åt det bättre hållet för var dag. Jag hoppas även att jag slipper ännu mer biverkningar men det skulle inte förvåna mig om det kommer om någon dag istället.
Kommentarer (3)
Andra Behandlingen
i
Behandling,
Cancer
Då var andra behandlingen avklarad. Själva behandlingarna är inte så jobbiga det är nu efteråt jag fasar inför. Förra gången tog det två timmar sedan jag kommit hem innan jag började må dåligt. Nu har det gått lite längre tid och än så länge mår jag helt okej.
Behandlingen idag gick mycket snabbare än förra gången som tog 8 timmar - idag tog det bara 3 timmar så det var en stor skillnad. Jag låg och sov för det mesta för jag var så himla trött. Jag är fortfarande trött så jag hoppas att jag kommer kunna sova inatt. Hur som helst fick jag ligga inne i ett rum där man är fyra personer. Det var jag och gammlingarna. Det kändes nästan som att jag blev lite uttittad av de två tanterna som låg mittemot mig men det var säkert bara jag som inbillade mig lite. I vilket fall låg jag inte där så länge som sagt och det var skönt att kunna gå därifrån ganska fort. Jag känner att jag inte gillar sjukhus särskilt mycket och KS i Solna är väldigt gammalt så det är inte särskilt fräscht heller. Dessutom kände jag att när sköterskan kom in med alla påsar med cellgifter ville jag bara slänga dem i väggen och rusa därifrån. Undrar hur jag kommer känna lite senare om jag känner så innan andra gången?
Nu har jag och mamma varit ute på en promenad i solen och nu väntar nog en film. Jag hoppas att jag slipper det värsta illamåendet ikväll.
Jag idag när jag hade en av mina sovstunder. Jag var nog väldigt spänd för knep ihop armarna för att kunna hålla lite värme innan jag fick en filt.
Kommentarer (2)
Premiäranvändning
i
Utseende
Nu ska jag dra mig ner mot jobbet och såhär ser jag ut. Det är nämligen premiäranvändning av peruken!!
Kommentarer (7)
Läkarbesök
När klockan ringde imorse kl 6.30 fick jag en smärre chock. Såhär tidigt har jag inte varit uppe på flera veckor och det kändes. Hela vägen in till Karolinska satt jag och gäspade så att det rann tårar från ögonen och jag tror även att jag fick mig en blund i bilens vaggande tur.
Jag har alltså varit på ett besök hos min doktor idag. Vi pratade lite om hur det har gått efter första behandlingen. Hur jag har mått, hur medicinerna har gått, om håret har trillat av, om jag har kunnat sova, hur sprutorna gick osv.
Jag var och tog prover igår och mitt värde ser mycket bättre ut så vi fick även lite information om behandlingen imorgon som blir av som planerat. Proverna gick sådär. Det var en gammal tant som skulle ta prover på mig och det gick inte så bra. Hon fick sticka mig tre gånger varav två på handen och den sista gjorde sjukt ont så jag till och med sa till men då kom det blod så fick snällt vänta.
Besöket idag tog inte så lång tid även fast doktorn är väldigt virrig och mummlar runt en massa så fick vi åka hem ganska tidigt.
I eftermiddag ska jag till jobbet och hälsa på. Det var ett bra tag sen jag var där nu och jag saknar alla jobbkamrater. Idag är det möte så då tänkte jag passa på att titta förbi för sen lär det inte bli på ett tag igen..
Kommentarer (0)
Fullspäckad helg
Skaldjurskväll, hela-familjen-mys, korvgrillning med grannar, svampplockning, svamprensning, filmmys, födelsedagskalas, kusinträff och inte minst rakning av håret har min helg innehållit. Det har varit fullt upp hela tiden och varje minut har nästan varit planerad. Men det har varit en av de mysigaste helgerna på länge, inte bara för att man har gjort saker hela tiden utan för att min syster och hennes kille kom hem! Hela familjen samlad och det har vi inte varit på länge så det var riktigt roligt!
Men sen har helgen också innehållit något som har varit svårt i mitt inte så långa liv. På schemat igår stod nämligen rakning av hår. Det var verkligen dax och jag kommer berätta mer om det sen.
I vilket fall så var vi igår först på korvgrillning hos min mormor och morfar och det var väldigt mysigt. Många grannar kom (nästan egentligen bara släkt haha) Men korv sitter alltid fint i magen och sen fick man en bit efterrätt också. Efter det var vi ett par stycken som luffade ut i skogen på svampjakt. Det blev egentligen inte så mycket jakt med tanke på att var man än gick så kryllade det av svamp. Jag minns inte när jag senast var ute och plockade svamp men det måste ha varit när jag var väldigt liten så detta var riktigt roligt! Det kan ju också bero på att man faktiskt hittade svamp och inte behövde leta särskilt mycket.. Hur som helst så fick vi nästan svamp för ett helt kompani eller flera. Det kommer bli många timmars rensning framöver.
Jag hittade den största kantarellen och detta är bara en del av vad vi plockade.
Johanna, Amanda, Jag, Andreas, Malin, Yvonne, Markus, Mormor & Mamma
Kommentarer (1)
Dirty Dancing
i
Nöje
Jag har en så lycklig känsla i kroppen just nu. Jag bara ler och tänker på gårdagen som var helt fantastisk! Jag mötte upp två vänner och vi satte oss på Fridays för att ta en bit mat innan det var dax att bege sig mot musikalen. När vi sedan satt i stolarna och väntade på att musikalen skulle börja var jag supertaggad och förväntansfull och sedan börjar musiken och jag kunde nästan inte le större än vad jag redan gjorde!
Dirty Dancing var musikalen vi såg och den var så jäkla bra att jag vet inte vad! Den var väldigt välgjord och skådespelarna var sjukt duktiga, speciellt på att dansa! Man blir lite avundsjuk när dom är sådär duktiga och man själv knappt vet vad dansa är eller hur man gör.. Nej men allt var bara perfekt och när vi alla gick därifrån gjorde man det med ett leeende på läpparna.
Ifall någon har funderat på att gå och se den är det inget att fundera på längre. Jag personligen tycker att den absolut är värd att gå och se och jag skulle gärna kunna gå igen. Det är bara att boka biljetter ifall ni har tänkt på det!
Ni kan läsa om föreställningen här
Hur som helst tog jag prover idag igen och det gick ganska bra, fick bli två stick. Nu ska jag snart börja dammsuga lite här hemma för att göra lite fräscht och ikväll kommer syrran hem och då ska vi ha en skaldjurskväll med kräftor, räkor, hummer och krabba och lite annat gott till!
Hoppas att ni alla får en trevlig fredagskväll!!
Kommentarer (2)
Samtal från Doktorn
När doktorn (en riktigt docent är han) ringer helt plötsligt känner jag mig lite orolig. Han börjar med att fråga hur jag mår och jag svarar att allt är bra, väldigt bra faktiskt. Han hummar lite och säger att anledningen till att han ringer är för att han har fått mina provsvar från blodproverna jag tog tidigare idag (det gick förövrigt superbra för en gångs skull!!) och det såg inte så bra ut. Jag har nästan inga vita blodkroppar kvar alls, närmare bestämt 0,1%. Han fortsätter med att säga att det är extremt lågt och han vill att jag ska fara ner på apoteket med detsamma och hämta ut några sprutor som han skriver recept på. Sprutorna ska sätta fart på benmärgen så att den producerar vita blodkroppar. För att förtydliga så innebär detta att jag inte har kvar något immunförsvar alls nästan och är alltså väldigt väldigt infektionskänslig just nu. Om jag blir sjuk eller bara får en förkylning kan det leda till stora problem..
Typiskt också!
Jag hade ju precis innan bestämt med brorsan att vi skulle gå på bio ikväll. Jag får nu hoppa över det för att vara på den säkra sidan. Imorgon kommer jag att vara lite utsatt eftersom jag ska på musikal och den tänker jag inte missa för den har jag sett fram emot väldigt länge!
Nu ska jag tillbaka för att ta prover både på fredag och måndag för att se att det går åt rätt håll. Ifall det inte gör det kan det hända att min nästa behandling förskjuts.. Det hoppas jag inte för jag vill bara få allt gjort!
Dessutom så måste jag ha avlöst något magiskt ögonblick när jag skrev mitt förra inlägg om att håret ännu satt fast för nu har det minsann börjat falla av.. Jag behöver bara skaka lite på huvudet så får jag en hög framför mig.. och jag vågar nästan inte borsta eller duscha håret för att då lossnar det kan jag säga. Nu undrar jag bara hur lång tid det tar innan jag måste raka av mig allt så att det inte ser allt för konstigt ut?
Jag och mitt inte så fastsittande hår idag.
Kommentarer (6)
Lite orolig
Ännu en ny vecka och det börjar närma sig nästa omgång cellgifter, vilket jag inte ser fram emot.. Som tur är har jag drygt en vecka på mig att hitta på saker innan det är dax! Det är lika bra att passa på nu när man mår bra för sen vet man inte hur det kommer bli..
På torsdag ska jag på musikal med två vänner och till helgen kommer min syster hem och hälsar på. Annars får jag se vad som kommer hittas på.. Kanske en bio?
Jag börjar bli lite orolig för när jag kommer börja tappa håret. Just nu känns det inte så jobbigt men jag kan tänka mig att när det väl gäller kommer jag tycka det är svårt.. Jag har dragit fingrarna igenom några gånger bara för att se om det börjar lossna. Än så länge sitter det fast men det har mist sin "glans" och det är strävt och ser jättetråkigt ut. Jag har nämligen hört allt från 7 dagar till 4 veckor som håret börjar lossna så det är lite skillnad. Hoppas det sitter kvar ett tag till!
Kommentarer (1)
Min Peruk
i
Utseende
Som jag nämnt tidigare har jag fått prova ut en peruk som jag i måndags fick med mig hem. Jag har provat och känt, valt färg och längd och det här är resultatet. Jag måste säga att jag är nöjd och att jag faktiskt tycker det ser ut att kunna vara mitt eget hihi!
Kommentarer (10)
Provtagning
i
Allmänt
ÄNTLIGEN! jag mår nästan helt bra nu, det är lite jobbigt på morgnarna bara men annars mår jag som man bör var dag - friskt!
Helt ärligt så hade jag inte trott att man skulle må så dåligt. Faktum är att jag inte trodde alls att man skulle få massor av olika biverkningar men om jag tänker efter så är det inte så konstigt iallafall. Man sprutar in massor av gift som ska ta död på ens celler - klart att man mår dåligt av det.. Men nu hoppas jag att jag får fortsätta må bra och inte bli med någon infektion istället eftersom mitt immunförsvar är som lägst just nu i några dagar frammåt!
I vilket fall var jag nere på provtagningen iförrigår för att jag skulle ta blodprover för att se om mina värden går åt rätt håll och att allt är bra så att man kan fortsätta med behandlingen som det är tänkt. Dem har inte hört av sig än så jag tror nog att det borde se bra ut! Sjuksköterskan fick som vanligt sticka mig i båda armarna och vi kom fram till att min vänstra arm som brukar vara bäst är nu sämre eftersom den har blivit stucken i så många gånger att min ven har börjat bli hård.. Då vet jag det tills nästa gång!
Kommentarer (0)
Peruken är färdigprovad
i
Allmänt
Helt plötsligt kan jag ha långt hår igen. Utan att det ens syns att det inte är mitt eget. Det känns ganska fantastiskt faktiskt. Jag är väldigt nöjd med min peruk som jag idag fick gå hem med och jag tror att jag kommer att trivas i den. Bilder på mitt nya hår kommer att komma!
Efter några dagar med elaka biverkningar från cytostatikan börjar jag känna mig lite bättre. Det är helt klart inte särskilt kul att ha ont nästan överallt, speciellt i hals, mun, ögon, öron, huvud och mage. Allt smakar konstigt och jag har en konstant äcklig smak i munnen.
Pga kortisontabletterna jag ska ta kan jag inte sova särskilt mycket heller. Antingen så ligger jag vaken eller så vaknar jag hela tiden och har en "orolig" sömn - vilket inte ger ett uns av utvilande. Förhoppningsvis kommer detta att avta lite nu i dagarna då jag inte behöver ta dessa tabletter mer nu.
Jag har försökt komma ut en liten stund varje dag, bara en liten promenad eller liknande för att få tankarna på annat håll och frisk luft. Det har kännts uppiggande och jag har hela tiden känt mig en smula bättre när jag har fått komma ut lite. Nu gäller det bara att fortsätta fokusera på att bli bättre och piggare!
Jag vill även tacka er alla som ger mig hälsningar - det betyder mycket för mig att ni står bredvid mig i detta!
Kommentarer (4)
Biverkningar
Ibland är det lätt att vara så positiv och stark som möjligt. Ibland inte. Igår fick jag känna av en smula hur det kan komma att se ut den närmsta tiden. Ett konstant illamående och trötthet tog till slut mina krafter och jag kände mig inte så väldigt positiv till allt det här längre. Efter tre tuggor till middag gick jag och lade mig redan klockan 19, men vaknande inte långt därefter pga att jag var tvungen att spy. Det fortsatte ända in på natten och sen slockande jag och sov i 12 timmar.
Idag har jag mått lite bättre men illamåendet gömmer sig inte långt bort och ibland blir det lite värre. Jag känner att allt inte står rätt till och är ganska trött. Men det är ju inte så konstigt egentligen. Jag fick i vilket fall starta dagen med 5 olika mediciner jag ska ta varje dag och bara tanken på dem gör mig lite illamående.
Nu ska jag ut på en promenad med mamma för att få lite frisk luft och kanske lite tankar på annat håll.
Kommentarer (8)
Första Cellgifterna
När sjuksköterskan kom in med alla olika påsar med cellgifter blev jag lite orolig. "Ska allt det där in i min kropp?" tänkte jag. Visst skulle det det, men det gick tillslut väldigt bra iallafall!
Vi skulle vara på Karolinska 8.30 ungefär. Vi fick komma in på ett litet rum med två sängar och jag valde fönsterplatsen såklart. Först fick jag svälja tre pre-tabletter kallade dem det. Det var som ett förebyggande mot att jag kunde få allergiska reaktioner av det första droppet, Mabthera. Det droppet tog nästan fem timmar och varje kvart kom min sjuksköterska in och tog blodtryck och puls för att kontrollera hur min kropp tog det. Som tur var kände jag inte av några reaktioner varpå dem ökade droppet lite då och då. Efter massor med tidningsläsande började droppet till slut avta och då började dem förbereda inför cellgifterna.
Lite nervösa jag innan cellgifterna och alla påsar med cytostatika.
Jag började känna mig lite nervös och tittade storögdt på när hon fixade med alla påsar och sprutor. Först fick jag tre sprutor med Adriamycinet, det röda cellgiftet. Sjuksköterskan satte skyddande plast mellan min hud och venporten.
"Ifall detta kommer utanför kan du få brännskador på huden" Säger sjuksköterskan till mig.
Eh, jaha! Vad tryggt det känns att det nu ska in i min kropp istället..
När sprutorna var färdiga sattes resten in, och det var i droppform. Det tog inte mer än 1,5 timmar kanske, så det var lite skillnad mot det allra första droppet.
Allting gick jättebra och jag kände inte av några biverkningar just då!
Två av de hallonröda sprutorna och en pågående spruttagning.
Kommentarer (0)
På sjukhuset
Ligger just nu i sjukhussängen och är snart klar med mitt första dropp som heter mabthera vilket är ett läkemedel som fungerar som antikroppar. Detta dropp har pågått sedan 9.30 så det tar sin lilla tid. När det här är klart kommer cellgifterna sättas in.. Det återstår att se hur det går men det kommer säkert att gå bra!
Kommentarer (1)
Imorgon
Imorgon är den stora dagen. Imorgon från ca kl 8 och åtta timmar framåt kommer jag att befinna mig på Karolinska. Imorgon kommer jag att vara ganska nervös. Imorgon kommer min mamma att följa med mig och vara med mig hela dagen. Imorgon börjar det hemska under min resa. Imorgon kommer jag börja få in massor med gifter i min kropp. Imorgon börjar jag med cytostatikan.
Jag känner mig lite nervös inför detta imorgon men jag hoppas och tror att det kommer gå bra. Jag har så mycket stöd från fina människor och det ger mig otroligt mycket styrka!
Kommentarer (5)
Marshmallowbrownies med chokladkrisp
Efter promenaden tidigare idag fick jag lust att ställa mig och baka. Det blir lite långtråkigt att vara hemma hela tiden och för att få tiden att gå tänkte jag ta mig an ett recept jag aldrig tidigare provat, eller smakat för den delen. Det fick bli marshmallowbrownies med chokladkrisp. Det var inte alls så svårt att göra och tog inte heller särskilt lång tid. Egentligen är jag inte ett så stort fan av just bakverk och tårtor men jag kände att jag bara var tvungen att testa den här. Tyvärr blev det lite av en besvikelse när jag märkte att den här kakan inte heller utgjorde någon magisk fyrverkeri-uppenbarelse till mina smaklökar. Men de andra i min familj snaskade på och åt upp allt så jag antar att den fick ganska gott betyg ändå.
Mitt verk! Om någon vill testa finns receptet här
Kommentarer (0)
Höst
i
Vardag
Med musik i öronen under mössan och löparkläderna på har jag precis varit ute på en promenad. Frisk luft och lite rörelse är bra för både knoppen och kroppen som man brukar säga. Vädret är sådär mysigt höstigt med färgade löv på marken som täcker leran och man kan nästan sniffa sig till regnet som lurar där uppe i himlen. Det är inte för kallt men det är inte heller för varmt. Inomhus kan man kura ner sig under en filt i soffan med en bra film och tekoppen värmande i händerna medan man hör hur regnet börjar smattra mot fönsterrutorna. En riktig höst och jag gillar det!
Moi redo för en promenad.