Josefin" />
Det är Cancer..
i
Cancer
Eftersom läkaren som opererade mig sa att tumören såg snäll ut har jag inte känt någon oro alls. Jag har inte ens tänkt på att det kunde vara någonting att oroa sig för. Men det som jag inte alls har tänkt på är att en tumör kan vara cancer. För mig är det när någon får sin kropp vanställd på grund av en tumör, jag har inte haft en tanke på att tumörer kan vara cancer.
När vi for till Danderyd tisdagen den 4e september kände jag att det här skulle gå hur bra som helst. Vi skulle få veta att tumören som jag hade var godartad och att det nu inte var någonting mer med det och få åka hem.
När vi får komma in och träffa läkaren som opererade mig ser han helt neutral ut och hälsar på oss alla (mig, mamma & pappa). Men sedan vänder det när han sätter sig ner och ser helt plötsligt ledsen ut och säger att han har tråkiga nyheter.
VA? tänker jag. Såhär skulle det ju inte gå till?
Tankarna snurrar i mitt huvud vad det är han kommer att säga härnäst.
Läkaren börjar prata och säger att tumören tyvärr var en elakartad lymfkörteltumör. Han forstätter berätta genom att säga att jag nu kommer bli skickad till Karolinska för att bli omhändertagen av specialister. Jag ler och försöker se så förstående ut som möjligt men jag hör knappt vad han säger så den enda fråga jag har i mina tankar läcker ut.
"Så det här är inte cancer?" Jag menar, han snackade om lymfkörtlar och vad det nu var men han sa ingenting om cancer så vad var det då egentligen?
"Det är en slags cancer, ja. Den kallas Lymfom och man jämför den med leukemi - blodcancer."
Och om jag ska vara helt ärlig så kommer jag faktiskt inte ihåg vad som sades eller vad som hände efter det. Jag vet bara att jag fortsatte att le och se väldigt förstående ut och läkaren måste ha tyckt att jag var sjuk som såg så lycklig ut? Det kan jag hålla med honom om isåfall för jag förstod verkligen inte vad det var han hade suttit och sagt till mig.
Dagarna gick och jag fortsatte tänka att det här nog inte var så farligt ändå, jag mår ju hur bra som helst nu! Jag fick en remiss till Karolinska och jag kände mig inte så orolig för det här besöket heller, jag hade faktiskt fortfarande inte förstått att jag hade cancer. Det gick helt enkelt inte in.
Så jag fortsatte vara glad och jobbade på för fullt och tänkte egentligen inte så mycket på det. Men jag skulle förstå allting så småningom...
Kommentarer
Erik Drakenberg
Hej Jojo! Jag förstår hur jobbigt du har det och jag blir jätteledsen när jag läser din blogg. Hoppas allt blir bra och att du blir helt frisk. Cancer som drabbar unga glada människor är hemskt! Draken
Trackback