brokenblood

Cancer. Medans och efter.

Venportsoperation

Att bli stucken för blodprover och infarter i princip hela tiden de senaste veckorna har skrämt upp mig lite. Eftersom de aldrig kan hitta några bra vener på mig betyder det minst 5 stick varje gång. Det har börjat göra ont på sistonde och mina armar är numer blå i färgen och ömmar.

 

Pga av detta så har jag idag fått en venport inopererad. Det är en slags öppning som leder in direkt till ett större blodkärl i halsen. Nedanför mitt nyckelben sitter det en liten dosa som ligger under huden. Från denna dosa leder det en slang också under huden till halsen där blodkärlet sitter. Denna dosa har en slags port/ventil/öppning vad man nu vill kalla det som sticker upp ur huden. I denna port kommer jag hädanefter kunna ta alla blodprover ifrån och det är även där som jag kommer få cellgifterma.

Även idag hade dem svårt att hitta mina blodvener och nu sitter jag med plåster på båda händerna och armvecken.. Men nu hoppas jag att det var sista gången!  

 

Detta känns naturligtvis skönt och att jag inte kommer behöva bli stucken några fler gånger förhoppningsvis känns ännu mer skönt! Tyvärr så gör det ganska ont just nu efter operationen men det är såklart helt normalt och det gör ingenting men det är väldigt svårt att röra på halsen.

 

Såhär ser det ut just nu med plåster på.

Jag blir helt.. ställd? Livet är skört. Jag vill säga att jag lider med dig men antar att det inte alls vad som bör sägas. Jag kommer att följa dig här och håller alla mina tummar och tår. Lycka till och kämpa hårt nu!

Du är stark josefin! Kommer följa dig på din blogg och håller tummarna varje dag. Många stärkande kramar/ Daniels Emma

Hej Jojjo.

Jag vet hur det känns att ha en picline (venport). Är en gammal bekant till din moster Marie och jag gick igenom en cancercirkus (tonsillcancer) under 2011 (som slutade väl) och jag kommer följa din blogg. Gick igenom hela paketet med operationer, strålning och cellgifter. Håller tummarna för att allt ska gå bra för dig, hang in there. /Fredrik

Du är en kämpe Jojjo.Jag håller tummarna för dig och ber för dig.Lycka till !

Hej Josefin!
Gillar att läsa att du är viljestark och positiv. Jag har känt två personer som haft leukemi. En bekant som idag helt frisk med två barn och sedan min kusins son Daniel som också är helt frisk och precis nybliven pappa till en liten Agnes!
Din vilja och positiva inställning kommer leda dig igenom denna skiten! Känner dig inte men vill skicka all styrka till dig!!!
Kram Maria

usch,stackare. vet precis hur det är, man ser ut som en knarkare om armarna till sist. när jag blev sjuk förra året trodde dem länge att det var någon blodcancer. men nu var det inte det utan en kronisk kärlsjukdom. vilket även det har inneburit cellgifter och håravfall, tappar dock inte allt. men det kommer bli bra ska du se, vi tänker på dig jag och robin, kämpa på! :)