Josefin" />
Tre
Denna helg är väldigt speciell för mig. För tre år sedan trodde jag nog inte i min vildaste fantasi att jag skulle må så bra som jag gör idag. Då, för tre år sedan, fick jag ett besked. Ett besked om en sjukdom som är så stort och laddat att man nästintill kan ta på det när man uttalar det - Cancer.
Just dagen då jag förstod att jag hade cancer kommer aldrig lämna mitt minne. Det är det tydligaste ögonblicket som jag kommer ihåg och ändå hade jag fått beskdet redan en vecka tidigare.
"Då kommer du att tappa håret."
Den meningen gjorde att allt förändrades. Det var en måndagsmorgon och jag var redo för att jobba som vanligt efter läkarbesöket, men på en sekund tvärvändes mina planer för dagen och (just då) 6 månader framåt.
Jag kan fortfarande känna hur mitt hjärta stannade, hur tomt allting blev och hur det började tjockna innanför näsbenet och sedan kom tårarna efter en blick på min syster som satt mittemot.
I en vecka hade jag stängt in mig själv i en bubbla där jag varken behövde eller ville förstå. Jag minns så tydligt att mina arbetskamrater frågade hur jag kunde jobba som vanligt. Men för mig var det inga problem, inte ens när personer brast ut i gråt framför mig förstod jag varför de gjorde det till en så stor grej.
Men, detta ögonblick fick mig att förstå och även om jag var väldigt ledsen fann jag mig rätt tidigt och accepterade att jag bland annat behövde genomgå den proceduren som skulle orsaka en total utseendeförändring. Det kan tyckas ytligt, att det inte borde vara det första man hukar inför men på något sätt är det den största verkligheten man står inför just för att det blir så synligt, inte bara för dig själv utan även för alla andra.
Så, denna helg för exakt tre år sedan, efter att ha väntat ändå in i det sista plockades rakapparaten fram. Det var blandade känslor men om jag inte minns helt fel var det faktiskt mest skönt. Mina hårtestar som var kvar hade dött för länge sedan och gjorde mest att jag såg ut som en gammal gubbe på huvudet. Att se det sista falla till golvet och det faktum att resultatet inte blev så tokigt ändå lugnade nog oss alla rätt mycket.
Dessa år har varit en otrolig resa och jag har haft både motvind och medvind med mig. Jobbiga stunder och lyckliga stunder. Skratt och gråt. Men, det jag egentligen ville komma fram till är att jag i dagsläget bara är så jädrans glad och tacksam! Det känns som att livet äntligen börjar ordna upp sig igen och bara för ett halvår sedan skulle jag inte ha trott det. Detta är vad jag ville dela med mig av för förlora aldrig hoppet, be om hjälp och det mest cheesy en kan säga i detta sammanhang: ”What doesn’t kill you makes you stronger”
Vänstra bilden är tagen dagen efter rakningen och den högra är från nu i somras.
Kommentarer (0)
En Nystart
Nu har det gått lite mer än ett år från att jag fick just cancerbeskedet. Ett år går fort även om en del stunder känns som en evighet som aldrig kommer ta slut. Även om jag till största delen har legat hemma har året givit mig många upplevelser och det största äventyret har jag gett mig in på just nu.
Jag har flyttat!
Och börjat plugga!
Ja precis! Jag har tagit mina saker och flyttat upp till en studentlya i Borlänge, Dalarna. Jag ska plugga Grafisk Design. Något som jag alltid har tyckt är spännande och kul och jag gillar kreativa saker. Jag har grunderna från gymnasiet så nu tänkte jag vidareutbilda mig helt enkelt.
Än så länge verkar allt bra, jag trivs i min lilla lägenhet även om det är en etta med kokskåp (och jag som egentligen skulle vilja ha ett stort riktigt kök helst av allt) men det funkar bra än så länge. Det är egentligen ganska fräscht för att vara en studentlägenhet och med inredning och uppiffning har det blivit riktigt fint.
5 minuter tar det med cykeln så är jag framme vid både skolan och kupolen, som är köpcentret och affärer som Willys, Rusta, Ica med mera. Rätt bra om ni frågar mig som har levt med 2 km till närmsta busshållplast hela livet. Jag är nöjd!
Jag tränar på som aldrig förr och håret, det växer så det knakar! Livet har fått en ny början känns det som.
Några missöden har jag dock haft med mig på vägen då jag har fått åka in på sjukhuset igen, haft sond genom näsan ner till magen och varit helt slut på grund av att magen krånglar efter operationen. Jag har fått anvisningar om att jag inte får äta vissa saker, som trådig mat (sparris, svamp, apelsiner mm) Men nu dokumenterar jag vad jag stoppar i mig och förhoppningsvis slipper jag sjukhuset på ett jävla bra tag!
Nycklarna till mitt första eget boende!
Peruken är undanstoppad!
På mitt andra hem, sjukhuset.
Hoppas att ni också mår bra! Kram till er alla!
Kommentarer (2)
Min sommar
En hel sommar har gått och den har varit behövlig med sköna stunder, roliga utflykter och massor av sol & bad!
Sjukskrivning fick jag hela sommaren ut vilket gjorde att jag kunde pusta ut ordentligt. Jag visste att jag skulle kunna få ta vara på mig själv nu. Göra sådant som jag tycker om och inte behöva oroa mig över saker eller stressa upp mig själv. Och det är precis det jag har gjort med några undantag.
Jag började sommaren (nåja, i maj) med att ligga på sjukhus. Magen gjorde ont igen och det hade tydligen blivit en komplikation av operationen jag gjorde för ett år sedan. Jag var så nära på att behövas operaras ännu en gång men i sista sekunden såg man att det hade löst sig självt. Jag låg inne 4 dar denna gång, mådde superdåligt i början men sen blev allt bra igen och jag fick åka hem. Jag har inte haft ont igen efter det, och tur är väl det för annars måste jag åka in till sjukhuset med en gång.
Som ni vet fick jag en ny peruk som ni kan se i den senaste inlägget. En ljus peruk som jag trivs väldigt bra i för den är riktigt naturlig i färgen. Den smälter in i mitt egna hår som har vuxit fram och folk ser inte att jag har en peruk så det måste vara ett gott betyg antar jag.
Men mitt egna hår har annars växt så det knakat hela sommaren. Egentligen skulle jag själv inte se någon skillnad om det inte vore för att jag har tagit bilder då och då. Varje gång jag jämför dessa bilder ser man hur stor skillnad det verkligen är. I början när det började bli lite längre stod håret rakt upp och bildade en tuppkam hela tiden men nu när det har växt ännu lite mer börjar det lägga sig helt okej. Lite så att jag faktiskt kan gå runt utan peruk utan att faktiskt bry mig jättemycket. Behagligt nu när sommaren har varit varm!
Denna bild tog jag för någon månad sedan. Det ser likadant ut nu fast lite längre och mycket lockigare i formen. Lockigt har jag aldrig haft så det är lite ovant men ibland är det mer, ibland mindre så vi får se hur det slutar.
Egentligen har jag inte gjort så mycket mer i sommar förutom att njuta av allting. Jag har umgåtts med familjen, läst böcker, spelat spel, tränat, ätit god mat, solat, badat, träffat vänner.
Två gånger har jag bilat ner till Sölvesborg. Första i Juni då vi skulle gå på Sweden rock festival 1 dag. Ingen höjdare för mig vid just den tidpunkten då jag blev sönderstressad av allt folk, liv och rörelse och fortfarande inte var i så bra form vilket gjorde att jag blev rätt slut men jag härdade ut och var kvar hela dagen. Resterande dagar var vi hos min syrra och hennes pojkvän, käkade mat, låg på stranden och hade mysigt.
Andra gången var det vi tre syskon som är kvar här i Sthlm som bilade ner för att förenas med den 4e medlemmen i syskonskaran. Det gjorde vi för att vi alla skulle tatuera oss tillsammans. Bra blev det och en bild kanske kommer någon gång.
Jag har varit på Gotland i två veckor. I husvagnen på Fårö och haft det så jäkla skönt. Superbra väder, bästa sällskapet och rummyspelande nästan varje kväll. Jag älskar det.
Vid vår vik har jag spenderat många dagar vid i sommar.
Nu när slutet av sommaren börjar närma sig kan jag säga att det lönat sig att få ha tagit vara på mig själv. Livet börjar äntligen börja rulla på igen lite smått och till hösten börjar ett helt nytt äventyr för mig. Jag är spänd, glad och otroligt nervös men mer än så avslöjar jag inte nu!
Jag hoppas att ni alla har haft en fantastisk sommar fylld med allt kärt ni har omkring er!
Kommentarer (1)
Årsdagen
Idag för ett år sen blev början på en ny resa i mitt liv. En resa som till största delen har varit tung, ledsen & jobbig. Men den har även fört med sig bra stunder, en ny styrka & nya värderingar.
2012-08-01 åkte jag in till sjukhuset för första gången.
Jag hade ingen aning om vad som komma skulle. En nästintill outhärdlig smärta, undersökningar, alla möjliga prover, ultraljud, röntgens, bloddropp, vätskedropp, operering, kateter (ja!..), prover överallt igen, blåmärken, bloddropp igen, nya olidliga smärtor, 7 dagar inlagd.
Augusti förra året började alltså med att jag blev inlagd på Danderyd. Jag hade väldigt dåligt med blod och fick bloddropp två gånger. Jag blev opererad för en tumör i magen. Kirurgen säger att det inte är någon fara då allt ser snällt ut. Jag är sjukskriven nästan hela augusti, får inte lyfta mer än två kg och måste göra andningsövningar. I en månad fick jag gå och tro att allt var bra och att allt stod rätt till. Sedan började allt på allvar.
I nuläget har det gjorts framsteg. Jag mår bättre och jag ser nog piggare ut än vad jag har gjort på två år eller mer. Jag är inte blek och inte lika trött längre. Jag orkar upp på mornarna och och har inte ont någonstans längre. Det finns dock kvar en trasig mental pusselbit men den pusslas ihop för var vecka.
Idag kan jag ändå le, se glad ut och skratta åt sånt jag tycker är roligt.
För en vecka sedan på Gotland i peruken jag verkligen trivs i!
Jag vet att jag skulle ha gjort en uppdatering för länge sedan. Det ligger en påbörjad i utkast men det blev aldrig av att jag gjorde klart den. Men den kommer snart, jag lovar!
Kommentarer (2)
Det efterlängtade håret
i
Utseende
För cirka en månad sedan hade jag inte särskilt mycket hår på huvudet. Det hade börjat växa lite men det mesta man kunde se var fjun - fjun som knappt syntes för att det var så tunnt och skört. Nu en månad senare har jag fått riktigt "mycket" och jag förstår egentligen inte hur fort det har gått. När jag tittar på bilder där jag inte hade något hår alls ser det nästan ut som en annan person, speciellt då när jag inte hade några ögonbryn eller ögonfransar också. Tänk att det kan göra så stor skillnad?
Ögonbrynen och fransarna har växt ut på nolltid och dom har jag haft i drygt en månad nu. Bara det känns bra för nu ser man inte lika konstig ut längre. Det är samma här när jag tittar på gamla bilder och jag fattar nästan inte riktigt att jag har sett ut så..
Nu ser mitt lilla korta hår ut såhär och det tar sig för varje dag känns det som!
Färgen på håret är jag inte riktigt säker på hur det kommer bli. Ibland ser det jättemörkt ut och ibland ser det superblond ut och som på bilden ser det ibland ut som vanlig "skandinavisk råttfärgat". Tiden får helt enkelt visa hur det kommer att bli. (Doktorerna har sagt att det vanligtsvis brukar bli mörkare än vad man hade innan och att man även kan bli lockig)
Kommentarer (2)
En kommentar på jobbet
Nu har ännu två jobbdagar blivit avklarade och nu har jag en ledig helg framför mig, skönt!
Det går bra på jobbet. Jag känner mig fortfarande lite borta ibland, till exempel att jag inte riktigt ser vad som behöver göras i första hand och att det är så mycket inom arbetsledningen som jag har glömt bort men som tur är, är jag vanlig medarbetare just nu. Så jag har lite tid på mig att komma i fatt allting.
Imorse var det första gången en gäst påpekade att jag hade en "mössa" på mig. (Jag har köpt en mössliknande sak som är helt svart som jag har om jag börjar på morgonen för då är det svinkallt ute och sen får den sitta på resten av dagen också) Han sa något i stil med "Är det så kallt ute idag, att mössan har åkt på?!" Jag blev lite generad och sa i stil med "Ja, hehe precis det kan man väl säga.." Vad skulle jag svara egentligen? Jag höll bara med och så fick han tro att det var därför jag hade mössa på mig. Fast jag tror att han såg att jag blev lite generad och väldigt kort i svaret för han såg lite, vad ska man säga.. skamsen? ut sen. Ungefär som att han förstod att det var någontign annat. Men det skulle kunna vara så att det var jag som bara fick för mig det, haha.
Det är lite jobbigt det här med att inte trivas att visa sig i rakat och istället ha en mössa eller sjal som man inte heller känner sig så himla vacker i. Men håret fortsätter att växa så jag får stå ut ett litet tag till bara..
Ikväll är jag bara hemma. Jag har fixat, donat och städat här hemma så nu är jag riktigt trött efter först en lång jobbdag från morgon till eftermiddag och sedan flänga runt här hemma. På väldigt länge tycker jag att det ska bli skönt att få gå och lägga sig, sådär att man riktitgt längtar efter att få lägga sig i sängen.
Imorgon ska jag på Jerry Williams och direkt efter det blir det middag och sedan bio. Jag kommer vara borta hela dagen så en bra natts sömn är precis vad jag skulle behöva nu för vara pigg imorgon!
Det är faktiskt skillnad att visa upp det såhär på bild, i verkligheten är det mycket jobbigare..
Man ser att det inte är lika "kalt" längre utan håret har börjat kika fram lite.
Hoppas att ni får en riktigt trevlig helg!
Kommentarer (1)
Efter 6 månader
Jag säger bara holy macaroni vad tiden har gått fort den senaste veckan! Jag har egentligen inte gjort så mycket förutom att gå på stan, fika hos en kompis och gå på musikalen Rock of Ages i torsdags. Den var förövrig väldigt väldigt bra. Jag gillar verkligen musikaler, det är något speciellt med att sitta i publiken och höra alla sånger med så mäktigt ljud och skådespeleri! Verkligen fantastiskt. Idag var jag på bio också och såg "Du gör mig galen". En helt okej film, ganska rolig ibland men man gick inte ifrån salongen med bara den i tankarna, om ni förstår vad jag menar..
Jag har promenerat varje dag och försökt mig på lite styrkeövningar med hantlar här hemma. Än så länge är det bara 2 kg:s hantlar som jag lyfter några gånger med armarna innan dom nästan är som spagetthi... Men styrkan och orken ska upp hela tiden så det är bara att fortsätta för varje dag som går. Fast jag märker för varje vecka hur det blir bättre så det är jättebra.
Under den senaste veckan har håret börjat växa också. Mina ögonbryn och ögonfransar ser man mer för varje dag, och då menar jag verkligen för varje dag! Men håret på skallen syns inte så mycket än, det är mest fjunigt och osynligt än så länge men snart kanske man börjar se skillnad där också!! Äntligen!
Imorgon är det en stor dag iallafall. Efter 6 månader börjar jag jobba igen! Kl 5.30 ska jag befinna mig på plats men jag slutar redan kl 10 så jag jobbar endast under frukosten. Jag är faktiskt lite nervös, det har hänt så mycket sedan jag försvann och det är nog en del att lära sig och ta in. Men så har jag ju inte jobbat på ett halvår heller så det är kanske inte så konstigt att jag är lite nervös men det ska nog gå bra allting! Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte kunna sova så mycket inatt, men det beror nog mest på att jag är rädd för att försova mig..
Hoppas att alla har haft en jättebra helg!
Skönt med lite sol igen så solbrillorna fick åka på i veckan!
Kommentarer (1)
Sjal för jobbet
i
Utseende
Om nästan exakt en månad är jag tillbaka på jobbet och jag börjar förbereda mig lite. Som jag nämnt tidigare gillar jag inte alls att visa mig i rakat. Jag har min peruk och mina mössor men vad ska jag ha på jobbet? Peruken kan jag inte använda där för den tål inte värme och skulle bli förstörd på en gång. Mössorna kan jag inte ha för de skulle bli för varma och dessutom lämpar de sig inte där. Men jag har pratat med min snälla chef och vi har kommit fram till att jag får använda sjal. När jag var på stan idag passade jag på att titta efter en. Jag hade tur och hittade en helt svart och haffade därför två stycken på en gång så att man kan byta om den ena blir smutsig eller så.
Såhär ser den ut och för att knyta en sjal för första gången tycker jag att det blev rätt så bra!
Kommentarer (2)
Awardmiddagen
Nu har det gått drygt två veckor sedan senaste behandlingen och det känns så jädra bra! - Det går framåt hela tiden och därmed även hur jag mår. Nu har jag bara lite ont i huvudet ibland förutom att kroppen inte orkar så mycket. Jag blir så glad att jag snart kommer få vara bra igen och fortsätta vara det!
I onsdags var jag som sagt på en middag & fest med jobbet och det var väldigt trevligt. Först var det mingel med ett glas i handen och sedan blev det lite information om året som gått och åren som kommer. Det delades ut priser till dem som hade presterat extra bra på proven man gör på de olika kurserna man går och till folk som hade jobbat många många år. Därefter satte vi oss till bords och serverades en trerätters middag. Under middagen blev det även prisutdelning till olika restauranger för olika prestationer. Åkersberga vann Hospitality vilket innebär att vi är en restaurang som tar extra mycket hand om event, barn och familjer kan man säga. Middagen var rolig och väldigt trevligt och det var riktigt kul att få umgås med mina arbetskamrater igen!
Jag åkte hem efter middagen och stannade därför inte på festen efteråt för då hade jag nog svimmat. Kanske inte riktigt men det räckte gott och väl med middagen för mig för sedan dunkade huvudet och jag kände hur trött jag var. Men jag är glad att jag kunde vara med några timmar iallafall!
Dagen efter vaknade jag och trodde att jag nästan var bakis (jag drack inte en droppe alkohol) för huvudet snurrade och det ringde lite i öronen och benen värkte. Men det var det ändå värt för gårdagskvällen.
Hur jag såg ut. (fick en smickrande dubbelhaka på bilden också haha)
Kommentarer (3)
God natt
Jag tänkte bara önska en god natt till er alla. Jag går nu och lägger mig i min t-shirt från Ung Cancer för att gå upp tidigt imorgon för prover!
Kommentarer (2)
Smärtor igen
Efter onsdagkvällens onda händelse började torsdagen bra utan några smärtor och det var såklart skönt. Jag funderade inte så mycket på det och på kvällen åkte jag in till stan för middag med min fina vän. Vi lagade ihop lite tacos och hade det verkligen jättemysigt och bara pratade och pratade. Vi hinner inte heller ses så ofta, inte ens innan jag blev sjuk eftersom vi båda jobbar skift och då blir det lite svårt att få ihop tiderna. Men när vi ses är det alltid lika mysigt!
Jag hade tagit bilen ända in till stan och när jag skulle åka hem kände jag hur smärtan började komma i ryggen igen. Jag tänkte att jag börjar köra så får vi se hur det går. Det var kanske lite dumt gjort för smärtan tilltog hela tiden och det gjorde bara ondare och ondare och jag var nog inte världens bästa bilförare just då. När jag hade kört förbi Täby gick det inte längre så jag fick stanna i Hägernäs och då ringde jag mamma & pappa som kom och hämtade mig. Som tur var gick smärtorna över helt den sista biten hem.
Jag fattar inte vad det är men idag har jag inte haft ont än så länge och jag hoppas verkligen inte att det kommer igen!
Idag har jag bara varit i Täby centrum med mamma. Vi var på banken och sedan kollade vi lite i några butiker. Inte så spännande med det är ganska skönt att få göra någonting istället för att bara ligga hemma hela tiden. Jag satte till och med på mig peruken idag annars brukar jag bara ha mössa på mig. Jag tänkte att det kanske är dax att börja använda den lite oftare än vad jag gör..
Jag i måndags och jag såg väl ut ungefär såhär idag också haha.
Hoppas ni får en trevlig fredagkväll!
Kommentarer (2)
Kortisonet
Det är så konstigt att man är så trött hela tiden, men man kan ändå inte sova. Iallafall inte på natten. Börjar det med att jag inte kan sova en natt så fortsätter det sedan flera nätter i rad eftersom att jag då är så trött på dagen att jag sover då istället. Men varför ska det ens börja att jag inte kan sova på natten för, antagligen för det där dumma kortisonet. Det gör inte bara så att man inte kan sova utan man blir hungrig och uppsvullen av det också. Kinderna sväller upp så att man ser ut som en hamster som har hamstrat mat och mina armar sväller också upp till det dubbla nästan. Man känner sig inte speciellt vacker då..
För tillfället ligger jag fortfarande bara hemma och försöker bli bättre och bättre för var dag som går. Jag har haft väldigt ont i kroppen denna gång och flera dagar har jag känt mig dålig utan att veta vad det egentligen är som gör att jag mår just så men det är väl för att kroppen krigar med sig själv.
Det blir nog några dagar till här hemma antar jag innan jag kan bege mig ut och göra saker igen. Jag är ganska orolig också för att få något virus nu när det är så mycket som går som vinterkräksjukan med mera. Men jag hoppas att mina sprutor snabbar på imunförsvaret!
För någon vecka sedan. Jag ser bara konstigare & konstigare ut för varje vecka som går då man har tappat ögonfransar, ögonbryn och hår och allt vad det är som gör att man ser sjuk ut.
Hoppas att ni hade ett bra nyår och att ni njuter av att vara friska (om ni är det)!! Kram
Kommentarer (4)
Utan ögonfransar
i
Utseende
Att inte ha några ögonfransar trodde jag skulle bli ganska jobbigt. Jag hade hört att det skulle vara kallt ifall det blåste eller när man gick ut eftersom det inte fanns någonting som skyddade ögonen. Nu har jag inte haft så mycket fransar kvar på en vecka ungefär men det märks nästan ingen skillnad. Det ser mest lite annorlunda ut, lite kalt. Jag har tappat fransar lite då och då under den här perioden och några har redan vuxit ut igen så jag har som små fjun på fransraden men det är inte mycket mer än så. Nästan alla fransar på övre raden är borta och det är inte mycket kvar på underraden och det åker säkert bort snart det också.
(När man börjar tappa hår är det för att håret blir så skört och dör att det går av där huden börjar. På mig kan det börja växa ut lite smått mellan behandlingarna och därför har jag fått lite fjun av det som börjat växa och inte gått av igen efter nya behandlingar)
Visst ser det ganska konstigt ut?
Kommentarer (1)
1 vecka kvar
Ännu en dag har gått och jag har varit ute på språng hela dagen lång. Jag har kilat runt mellan butiker i Täby C och i Arninge med mamma. Jag tog ett dålig beslut i morse när jag valde skor med klack för mot slutet kunde jag knappt ta ett steg längre. Är man inte van att gå runt med klack så är man inte och jag tror nog att jag måste börja göra det lite oftare!
Man märker också att julen börjar närma sig med all julskyltning som har påbörjats men det är bara mysigt tycker jag. Vi passade iallafall på att inhandla lite nya julstjärnor och annat krimskrams som hör julen till. Sen är det nog snart läge att börja tänka på alla julklappar som ska införskaffas!! Jul ♥
Igår träffade jag en av mina vänner och vi hade en riktigt trevlig kväll på Hard Rock Café! Vi pratade om allt som bekymrar oss 21 åringar och lite mer därtill med varsin tallrik mat framför oss. Jag tog en Ceasarsallad och det skulle jag kunna äta nästan jämt! Med en maffig efterrätt avslutades kvällen väldigt bra!
Jag har en ganska bra ursäkt för att åka taxi överallt istället för att krångla med kommunaltrafiken. Det är ju nästan värsta stället med massor av människor på språng som kanske bär på någonting som jag kan smittas av väldigt lätt! Visst, det kanske inte heller är det bästa att gå ut och äta eller gå på bio men någonting måste jag ju få unna mig när jag ändå mår bra, eller hur?
Nog om det. Idag är det exakt en vecka till nästa behandling. Jag kan inte direkt säga att jag längtar särskilt mycket.. Jag har hört från lite olika håll och källor att många blir väldigt dåliga efter just 3.e eller 4.e behandlingen pga att man då inte har särskilt bra immunförsvar alls och kan bli dålig av i princip vad som helst. Jag hoppas hoppas hoppas att jag slipper bli mer dålig än jag redan blir. Det räcker som det är!
Nu får jag försöka ha så kul som möjligt i en vecka till iallafall, det känns bra!
Såhär glad får jag vara en vecka till!
Kommentarer (3)
Rakningen av håret
Jag ställde mig upp på morgonen när jag vaknade och jag kan inte riktigt tro mina ögon när jag ser mig själv i spegeln. Är det där verkligen jag? Jag ser bara en stor ljus klump framför mig och även fast jag vet att det är på riktigt blir jag lite chockad över hur jag ser ut. Såhär hade jag aldrig kunnat gissa att jag någonsin skulle få se mig själv i mitt liv - utan hår på huvudet!
För drygt en vecka sedan rakade jag som nämnt tidigare av mig håret eftersom jag i princip såg ut som en galen gammal gubbe med lite hår på sidorna och nästan ingenting kvar på hjässan. Jag kände att nu var det dax, nu måste håret av för såhär kan jag inte gå runt och se ut. Jag kunde knappt peta mig på huvudet utan att det föll massor med hår. Att tappa håret trodde jag skulle bli väldigt jobbigt men det var det faktiskt inte. Det kändes ju såklart väldigt konstigt att upptäcka massor med hår på kudden när man vaknade eller att så fort man tog ett tag med borsten genom håret fastnade det en stor hårboll utan att det ens kändes.
När håret tillslut såg ut som att en borr dragit igenom och dragit bort det mesta på knappt tre dagar trots varsam och försiktig hantering och försök att dölja det kala med ett hårband kände jag att det räckte.
Precis innan rakningen skulle ske kände jag hur tårarna började bränna bakom ögonlocken och en liten droppe slank minsann ut men jag samlade mig och tänkte att jag inte har något val och det blir säkert snyggare än hur det ser ut just nu i vilket fall som helst. Jag ville ha hela familjen samlad när det skedde. Så fick det bli också - jag satt på en stol mitt i badrummet med en spegel i handen och alla andra stod runtom medan Malin fick äran att gå lös med rakmaskinen. Jag tänkte att om alla ser mig från början hur det ser ut kanske det inte blir en lika stor chock ifall jag bara skulle komma ut helt plötsligt med inget hår alls.
Under hela rakningsproccesen satt jag som på nålar och följde vartenda litet steg men det kändes egentligen bara skönt att få bort de fula striporna som fanns kvar.
Nu kan jag säga att det mest är skönt att inte ha något hår kvar fast det är ganska kallt om huvudet så min fuck cancer mössa sitter oftast på om dagarna och där sitter den väldigt bra och värmer!
I vilket fall så ser ni här nedan resultatet av hur jag ser ut med rakat huvud. (Ja, det är lite "stubb" kvar som inte har fallit av ännu).
Kommentarer (14)
Premiäranvändning
i
Utseende
Nu ska jag dra mig ner mot jobbet och såhär ser jag ut. Det är nämligen premiäranvändning av peruken!!
Kommentarer (7)
Samtal från Doktorn
När doktorn (en riktigt docent är han) ringer helt plötsligt känner jag mig lite orolig. Han börjar med att fråga hur jag mår och jag svarar att allt är bra, väldigt bra faktiskt. Han hummar lite och säger att anledningen till att han ringer är för att han har fått mina provsvar från blodproverna jag tog tidigare idag (det gick förövrigt superbra för en gångs skull!!) och det såg inte så bra ut. Jag har nästan inga vita blodkroppar kvar alls, närmare bestämt 0,1%. Han fortsätter med att säga att det är extremt lågt och han vill att jag ska fara ner på apoteket med detsamma och hämta ut några sprutor som han skriver recept på. Sprutorna ska sätta fart på benmärgen så att den producerar vita blodkroppar. För att förtydliga så innebär detta att jag inte har kvar något immunförsvar alls nästan och är alltså väldigt väldigt infektionskänslig just nu. Om jag blir sjuk eller bara får en förkylning kan det leda till stora problem..
Typiskt också!
Jag hade ju precis innan bestämt med brorsan att vi skulle gå på bio ikväll. Jag får nu hoppa över det för att vara på den säkra sidan. Imorgon kommer jag att vara lite utsatt eftersom jag ska på musikal och den tänker jag inte missa för den har jag sett fram emot väldigt länge!
Nu ska jag tillbaka för att ta prover både på fredag och måndag för att se att det går åt rätt håll. Ifall det inte gör det kan det hända att min nästa behandling förskjuts.. Det hoppas jag inte för jag vill bara få allt gjort!
Dessutom så måste jag ha avlöst något magiskt ögonblick när jag skrev mitt förra inlägg om att håret ännu satt fast för nu har det minsann börjat falla av.. Jag behöver bara skaka lite på huvudet så får jag en hög framför mig.. och jag vågar nästan inte borsta eller duscha håret för att då lossnar det kan jag säga. Nu undrar jag bara hur lång tid det tar innan jag måste raka av mig allt så att det inte ser allt för konstigt ut?
Jag och mitt inte så fastsittande hår idag.
Kommentarer (6)
Min Peruk
i
Utseende
Som jag nämnt tidigare har jag fått prova ut en peruk som jag i måndags fick med mig hem. Jag har provat och känt, valt färg och längd och det här är resultatet. Jag måste säga att jag är nöjd och att jag faktiskt tycker det ser ut att kunna vara mitt eget hihi!
Kommentarer (10)
Perukprovning
i
Utseende
Hur svårt ska det vara att välja en peruk egentligen? Tydligen väldigt svårt för efter dagens besök har jag fortfarande inte valt ut någon som jag verkligen vill ha. Just nu står det iallafall mellan två olika som är ganska snarlika bara att den ena är ljusare i färgen och den andra är mörkare och med lite mer "lockigt" nertill.
Men jag vill verkligen ha någon som jag känner att jag kommer trivas i, och då är det viktigt hur den är i formen och ser ut.
Det blir lite av en chock när jag får på mig perukerna och helt plötsligt får långt hår igen. Jag har ju börjat vänja mig rejält vid mitt korta hår nu och eftersom perukerna är så realistiska blir jag lite förvånad.
I vilket fall så hoppas jag att jag går hem med en peruk nästa gång jag är där och då får ni se hur resultatet blir!
a sneak peak på hur det kan se ut.
Kommentarer (1)
fuck cancer
Kylan börjar närma sig. Det är frost i morgongryningen och människor som ska iväg för jobbet eller liknande får stå och skrapa sina bilar och blåsa fingrarna varma. Snart är vintern och den kalla snön tillbaka efter sin alldeles egna semester. Folk muttrar och tänker för sig själva att det minsann är för tidigt medan andra blir glada och längtar ännu mer efter den glittrande kommande vintern.
Jag är en av dem som faktiskt längtar lite grann. Vintern betyder kyla, mörker, tända ljus, förhoppningsvis snö, jul och framförallt min nya mössa som jag flitigt kommer att använda!
Fuck Cancer mössan är från Ung Cancer
Min otroligt snälla syster Johanna har beställt hem denna till mig och en vit till sig själv. Den kommer bli perfekt nu när det blir lite kallare och mina andra mössor redan är förstora för att jag har kort hår.