Josefin" />
Årsdagen
Idag för ett år sen blev början på en ny resa i mitt liv. En resa som till största delen har varit tung, ledsen & jobbig. Men den har även fört med sig bra stunder, en ny styrka & nya värderingar.
2012-08-01 åkte jag in till sjukhuset för första gången.
Jag hade ingen aning om vad som komma skulle. En nästintill outhärdlig smärta, undersökningar, alla möjliga prover, ultraljud, röntgens, bloddropp, vätskedropp, operering, kateter (ja!..), prover överallt igen, blåmärken, bloddropp igen, nya olidliga smärtor, 7 dagar inlagd.
Augusti förra året började alltså med att jag blev inlagd på Danderyd. Jag hade väldigt dåligt med blod och fick bloddropp två gånger. Jag blev opererad för en tumör i magen. Kirurgen säger att det inte är någon fara då allt ser snällt ut. Jag är sjukskriven nästan hela augusti, får inte lyfta mer än två kg och måste göra andningsövningar. I en månad fick jag gå och tro att allt var bra och att allt stod rätt till. Sedan började allt på allvar.
I nuläget har det gjorts framsteg. Jag mår bättre och jag ser nog piggare ut än vad jag har gjort på två år eller mer. Jag är inte blek och inte lika trött längre. Jag orkar upp på mornarna och och har inte ont någonstans längre. Det finns dock kvar en trasig mental pusselbit men den pusslas ihop för var vecka.
Idag kan jag ändå le, se glad ut och skratta åt sånt jag tycker är roligt.
För en vecka sedan på Gotland i peruken jag verkligen trivs i!
Jag vet att jag skulle ha gjort en uppdatering för länge sedan. Det ligger en påbörjad i utkast men det blev aldrig av att jag gjorde klart den. Men den kommer snart, jag lovar!
Kommentarer (2)
Läkarbesök & Klimakteriet???
Idag var jag på läkarbesök men det kändes inte lika jobbigt som det brukar. Nu visste jag att jag inte var där pga att jag ska få behandling utan för att kolla hur det har gått och vad som händer härnäst. Jag blev sjukskriven på nytt men denna gång på halvtid tills i april någon gång. Och förhoppningsvis är det den sista sjukskrivningen! Jag ska även få remisser till röntgen och kvinnokliniken.
Kvinnokliniken kan jag berätta om varför även om det känns lite pinsamt, fel eller som att man inte ska tala om det, men strunt samma. Alla vi kvinnor har ju såkallade menstruationer. Jag har inte haft någon sen i början av september och det är vanligt att detta uteblir av cellgifterna fast kommer tillbaka. Men sen någon månad tillbaka har jag fått vallningar som det så fint heter och ni som inte vet vad det är kan jag berätta att det är "svettningar" som kommer supernabbt ur tomma intet i kroppen. Man blir helt plötsligt, verkligen helt plötsligt kokhet på kroppen, såå varm och oftast egentligen inte så konstigt svettig då också. Man blommar upp och får röda blommningar i ansiktet och på halsen/bröstet för att man är så varm. Hela denna process kallas klimakteriet och det betyder alltså att man har en övergående hormonförändring i kroppen, att man inte får mens längre och inte kan få barn och hela den faderuttan. Detta är någonting som alla kvinnor får i livet men inte förns i 50-60 års åldern, jag är 21!
Detta är förstås förjävligt, jobbigt som satan att bli varm hela tiden, ibland väldigt ofta och så vaknar man flera gånger per natt av att man blir varm också. Jag har inte sovit en hel natt på flera veckor, riktigt tröttsamt.
Nu vet jag inte om detta bara är en av alla biverkningar från cellgifterna och att det sen "kommer tillbaka" igen som att ingenting har hänt och så får jag gå igenom allting igen när jag är 50 bast? Men min läkare såg lite bekymrad ut och sa att jag skulle få prata med kvinnokliniken istället så att dem säkert kunde kolla upp hur det stod till. Men sen vet jag ju att dom faktiskt berättade i höstas att det kunde bli så att det blev kaputt där nere men att det var ovanligt av min behandlingsform och att jag har genomgått operation och tagit ut ägg. (låter alltid lika konstigt/äckligt att skriva så!!) Så jäkla typiskt om just "det skulle kunna bli så" är jag?!? Men det är väl bara att hoppas på det bästa, mycket mer än så kan jag inte göra i detta fall..
Nu är klockan sent och jag borde gått och lagt mig för länge sen för att vila och bli stark men jag har suttit och klippt och redigerat en film och då sprang tiden iväg må jag säga. Men nu känner jag att det är dax för en date med John Blund.
God natt och hopppas ni inte blev förskräckta av min "bekännelse" haha.
Kommentarer (1)
Två dagar
Den allra sista behandlingen närmar sig med stormsteg! Om två dagar gäller det och jag har lite blandade känslor om det. Naturligtvis är jag superglad att det är den sista gången jag behöver gå igenom all skit men jag känner även hur mycket jag önskar att jag inte behöver göra denna omgång. Jag önskar att allt redan var klart och jag vill verkligen inte må sådär dåligt igen! Jag känner mig inte helt bra från den senaste kuren heller så man märker att det är slutspurten nu, kroppen tar lite stryk.. Jag är så jädrans trött hela tiden, vill bara lägga mig under täcket och sova hela dagarna och så orkar jag inte göra någonting nästan..
Jag var hos läkaren imorse också som alltid innan en behandling. Det gick bra och vi pratade som vanligt om hur det har gått och vad som händer härnäst. Nästa läkarbesök är inte förns om sex veckor och då ska vi prata om ifall jag kommer få göra en ny röntgen.
Ikväll ska jag bara ta det lungt (inte för att jag gjort något särskilt de andra kvällarna) men jag behöver bara få sitta eller ligga ned i soffan och glo på tvn, inte känna någon press att jag måste göra något eller få något gjort.
Trevlig kväll på er!
Kommentarer (4)
Smärtsam färd till Karolinska
I onsdags mådde jag helt okej under dagen. Jag låg bara hemma och slöade, gjorde ingenting. Men rätt som det är frammåt kvällen börjar det först göra ont i "magen" precis under bröstet. Det övergår sedan till att göra ont i ryggen i ungefär samma höjd, fast lite mer i just brösthöjd. Det kommer i omgångar i lite olika intervaller och det gör så jäkla supersuperont att jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag kan liksom inte vara still för jag vet inte vad jag ska göra. Jag blir helt kallsvettig för att i nästa stund bli helt genomvarm och jag slänger av mig både mössa från huvudet och olika klädesplagg för att försöka kyla ner mig lite. Jag får svårt att andas när det gör som ondast och andas i väldig otakt och blir mitt i allt supertrött och börjar gäspa lite då och då. När smärtan lugnade ner sig lite blir jag kall och jag lägger mig under täcket i sängen. Men så fort jag lägger mig ner börjar det göra ont igen. Lite som att det kändes som att ryggen och bröstet trycktes ihop så att smärtan kom fram igen så det var bara att sätta sig upp.
När det gör såhär ont och man inte riktigt vet vad man ska ta sig till blir jag lite borta och det gör så ont att jag inte har någon kontroll över vad jag gör nästan och jag ger ifrån mig kvidande ljud... Det kändes lite som i somras när jag åkte in på akuten för att jag hade så jävla ont i magen bara att det nu var i ryggen. Det utgick från mitten, alltså ryggraden ungefär och flödade sedan ut mot sidorna. Ibland nådde det armarna och det kändes ungefär som att dom dog och bara satt där och gjorde det ännu värre och var i vägen. En sjukt skum känsla! När smärtan även var som värst började det domna i ansiktet.
Dettta höll på i 5 timmar (!!) (fattar inte nu hur jag stod ut så länge) innan jag sa att nu får vi åka in. Mamma & pappa hade redan frågat flera gånger ifall vi skulle åka in till akuten varpå jag har svarat jag vet inte.. Jag tänkte väl att det någon gång borde gå över snart hela tiden men det gjorde ju inte det. Mamma hade också ringt och pratat med vår dagvård som sa att vi skulle åka in ifall det fortsatte.
Hela vägen till KS hade jag samma superont och visste inte vart jag skulle ta vägen. När vi väl är framme och ska gå in på akuten går det helt plötsligt som av något mirakel över och jag känner ingenting längre! Vi får iallfall komma in på en gång och går före alla i kön (heheh) pga av att jag går på cancerbehandling och kan vara känslig. De tar blodprover och lite andra prover och sedan får jag komma in på ett rum där man kunde stänga en skjutdörr (bara för att jag kan vara känslig och inte ligga bland de andra patienterna)
Smärtan är som bortblåst och jag fattar ingenting. Mina provsvar visar att allt såg bra ut iallafall. Sedan börjar vi vänta på att få träffa en doktor som ska undersöka mig. Vi väntar och väntar och sedan väntar vi lite mer. Efter 4 timmar har vi fortfarande inte träffat någon doktor och jag har inte haft ont så vi bestämmer oss för att åka hem efter att de sagt att vi kommer få vänta ännu längre på en doktor. Jag var inte direkt förstprioriterad nu eftersom jag inte hade ont och det kommer in patienter hela tiden som måste ha direktvård. Och det förstår jag såklart så var det för mig i somras. Men ifall det skulle börja göra ont igen var det bara att vi kom tillbaka. Vi åker därifrån kl 2 på natten iallafall och jag tyckte lite synd om mina föräldrar som skulle upp och jobba snart!
Kommentarer (0)
Ny sjukskrivning
Det blev en väldigt tidig uppstigning idag vilket mitt huvud inte alls tyckte om. På några nätter tillbaka har jag inte kunnat sova särskilt mycket. Jag ligger vaken i minst 4 timmar innan jag somnar runt 3-4 på morgonen. Det beror inte på att jag sover för länge för det gör jag inte heller utan vaknar i ganska skaplig tid. Idag var jag på KS för att först ta lite prover och sedan gå på ett läkarbesök och då blir det en väldigt tidig uppstigning. Jag fick alltså knappt sova någonting alls inatt och därför har jag haft superont i huvudet. När jag kom hem orkade jag inte så jag fick faktiskt ta och lägga mig ner för att sova lite igen. Efteråt kändes det bättre som tur var!
Läkarbesöket gick också bra. Jag har fått en ny sjukskrivning och är numer sjukskriven till mars istället för 6.e januari som det var tidigare. Så förhoppningsvis kommer jag tillbaka till min vardag då! Jag fick ju ett par nya illamåendetabletter förra gången men eftersom dem inte hjälpte ska jag strunta i att ta dem. Det känns bra på ett sätt så att jag inte tar massa onödig skit när jag ändå har tusen andra saker jag ska proppa i mig undet de dagarna.
Nu behöver jag inte tänka på sjukhus eller läkarbesök innan det är dax för nästa omgång, skönt!
Kommentarer (1)
Provtagning på Radiumhemmet
Radiumhemmet, en byggnad som är till för cancersjuka. Igår fick jag gå dit för första gången. Jag går inte där eftersom jag har en blodsjukdom så jag går på hematologiavdelningen istället. Jag skulle gå dit för att ta prover. Förra gången jag var hos läkaren beordrade dem mig det eftersom jag inte ska sitta bland massor av folk i onödan på en vanlig provcentral. Därför fick jag gå dit och ta blodprover. Det kändes på något vis som att bara för att jag gick in där förstod alla att jag har cancer. (såklart förstår jag att så inte är fallet men det kändes som det när jag gick in där och satte mig vid provtagningen)
Det gick inte alls bra att ta prover igår. Mina kärl ville inte alls. De senaste gångerna har det gått rätt så bra, cirka två stick har det blivit de flesta gångerna. Men igår fick jag tre olika personer som fick prova, jag fick sitta med värmedynor och dem hämtade vatten åt mig som jag skulle dricka och jag vet inte vad. De provade i armvecket, mitt på armen och handen flera gånger. Tillslut fick dom ut blod från handen. Det gjorde ganska ont när hon satte in nålen den gången för hon gick in ovanför en knog? Det har jag aldrig varit med om och det var inte skönt! Det tog en halvtimme att få dessa prov! Varför ska man vara så svårstucken för?
Efter det var det läkarbesök. Vi pratade som vanligt om hur det går med behandlingarna, vad jag får för problem/biverkningar med mera. Jag har nu fått ännu ett nytt recept, ett till par illamåendetabletter som jag ska prova tillsammans med de andra. Jag mår ju så jäkla illa och spyr en massa första dagen så jag hoppas att dessa kommer hjälpa till lite mer! Hoppas Hoppas!
Efter att alla sjukhusbesök var avklarade for jag in till Sthlm City för julklappshandling. Jag gick där för mig själv och började i Gamla Stan och fortsatte mot Drottninggatan. Ibland kan det vara ganska skönt att handla ensam för då kan man ta den tid man vill och titta i de butiker man vill utan att någon går bredvid och suckar för att det är jobbigt, tråkigt eller inte vill gå in i just den butiken. Eller, tycker inte ni också det? Jag kanske är lite knäpp? Hur som helst var jag inte nöjd efter att ha gått i hela stan så jag åkte in till Täby c också.
Med hela bakluckan full med påsar och julklappar är jag nästan färdig med alla. Jag har ett par stycken kvar som jag måste kika på, men det är skönt att jag nästan är färdig! Fast det tog sin lilla tid, jag var hemma runt 5 tiden och vi åkte hemifrån kl 6.45 på morgonen. Jag var helt slut när jag kom hem och jag fick ta mig en liten powernap. Eller ja, lite och liten.. Den blev nästan 1,5 h.. Men det behövdes!
Idag funderar jag på att åka in en sväng till Täby igen och kolla efter de resterande julklapparna. Och ikväll ska jag träffa två vänner för en middag!!
Kram på er!
Kommentarer (1)
Trötter
Det känns som att jag kommer somna närsomhelst nu, en liten powernap skulle sitta fint! En ganska sömnlös natt och en tidig uppstigning har bidragit till detta. Jag har varit på KS för ett läkarbesök till min otroligt svammliga doktor. Han pratar nästan i gåtor och man får gissa sig lite till vad han egentligen menar eller vad han inte menar.
Besöket gick ganska snabbt och efteråt fick jag kila ner till provtagningen för att ta lite blodprover igen. Doktorn ville säkerställa att allt ser bra ut till på torsdag, att mina blodkroppar är återställda till nästan normalt osv. Provet gick smidigt för en gång skull. Det blev väldigt mycket väntan idag, först på doktorn som var 30 min sen, sedan för provtagningen där det alltid är proppfull och efter det blev det väntetid på apoteket för mina recept. Blir lite sjuk på allt väntande!
Efter KS körde jag in till Sollentuna centrum och gick där en sväng. Handlade lite nya kläder till min redan proppfulla garderob. Men fina kläder kan man väl inte få för mycket av, eller?!
Nu ringde doktorn precis och sa att allt såg bra ut så behandlingen blir av på torsdag. Lika bra det så det blir gjort någon gång! Efter denna behandling har jag även klarat av halva tiden!
Nu ska jag nog ta en liten sovstund så man kan piggna till lite.
Kommentarer (1)
Läkarbesök
När klockan ringde imorse kl 6.30 fick jag en smärre chock. Såhär tidigt har jag inte varit uppe på flera veckor och det kändes. Hela vägen in till Karolinska satt jag och gäspade så att det rann tårar från ögonen och jag tror även att jag fick mig en blund i bilens vaggande tur.
Jag har alltså varit på ett besök hos min doktor idag. Vi pratade lite om hur det har gått efter första behandlingen. Hur jag har mått, hur medicinerna har gått, om håret har trillat av, om jag har kunnat sova, hur sprutorna gick osv.
Jag var och tog prover igår och mitt värde ser mycket bättre ut så vi fick även lite information om behandlingen imorgon som blir av som planerat. Proverna gick sådär. Det var en gammal tant som skulle ta prover på mig och det gick inte så bra. Hon fick sticka mig tre gånger varav två på handen och den sista gjorde sjukt ont så jag till och med sa till men då kom det blod så fick snällt vänta.
Besöket idag tog inte så lång tid även fast doktorn är väldigt virrig och mummlar runt en massa så fick vi åka hem ganska tidigt.
I eftermiddag ska jag till jobbet och hälsa på. Det var ett bra tag sen jag var där nu och jag saknar alla jobbkamrater. Idag är det möte så då tänkte jag passa på att titta förbi för sen lär det inte bli på ett tag igen..
Kommentarer (0)
Första Cellgifterna
När sjuksköterskan kom in med alla olika påsar med cellgifter blev jag lite orolig. "Ska allt det där in i min kropp?" tänkte jag. Visst skulle det det, men det gick tillslut väldigt bra iallafall!
Vi skulle vara på Karolinska 8.30 ungefär. Vi fick komma in på ett litet rum med två sängar och jag valde fönsterplatsen såklart. Först fick jag svälja tre pre-tabletter kallade dem det. Det var som ett förebyggande mot att jag kunde få allergiska reaktioner av det första droppet, Mabthera. Det droppet tog nästan fem timmar och varje kvart kom min sjuksköterska in och tog blodtryck och puls för att kontrollera hur min kropp tog det. Som tur var kände jag inte av några reaktioner varpå dem ökade droppet lite då och då. Efter massor med tidningsläsande började droppet till slut avta och då började dem förbereda inför cellgifterna.
Lite nervösa jag innan cellgifterna och alla påsar med cytostatika.
Jag började känna mig lite nervös och tittade storögdt på när hon fixade med alla påsar och sprutor. Först fick jag tre sprutor med Adriamycinet, det röda cellgiftet. Sjuksköterskan satte skyddande plast mellan min hud och venporten.
"Ifall detta kommer utanför kan du få brännskador på huden" Säger sjuksköterskan till mig.
Eh, jaha! Vad tryggt det känns att det nu ska in i min kropp istället..
När sprutorna var färdiga sattes resten in, och det var i droppform. Det tog inte mer än 1,5 timmar kanske, så det var lite skillnad mot det allra första droppet.
Allting gick jättebra och jag kände inte av några biverkningar just då!
Två av de hallonröda sprutorna och en pågående spruttagning.
Kommentarer (0)
Äggplockning
Äntligen är denna operation över. Jag hade helt klart förväntat mig det värsta och det hade jag gjort helt i onödan. Men om någon säger till dig att du kommer få bedövning och nålar uppstuckna i underregionen, skulle inte du också ha blivit lite skraj då? Som tur var kände jag knappt någonting, tacka för att jag blev drogad innan men lite obehagligt var det allt. Det som var värst var ändå att det gjorde så ont i magen efteråt. Fast det är ju inte så konstigt egentligen.
Från att vara en timme för tidigt på plats gick allting ändå väldigt snabbt för vi fick komma in tidigare och förbereda oss. För mig var det bara att byta om till sjukhusrock, strumpor och hårnät. Sedan fick jag ta lite smärtstillande tabletter och ett lugnande piller. Efter det fick jag ligga ner och vila med värmekuddar på båda mina armveck. Som jag har nämnt tidigare använder de sig inte av venportar så de var tvungna att sätta in en infart på mig. Men för att det kanske skulle gå lite lättare fick jag värma upp armvecken först. Otroligt nog funkade det ganska bra och sjuksköterskan fann en ven som hon fick tag på även fast den satt djupt.
Efter lite mer vilande fick jag komma in i operationsrummet. Där fick jag någon sorts drogande medel i infarten och jag blev lite snurrig i bollen, fast jag var fortfarande vaken. De satte igång med sitt och jag tittade hela tiden på monitorn där man ser allting och lite obehagligt var det som sagt när man såg nålen punktera det ena efter det andra "ägget".
Efteråt gjorde det svinont i magen så jag fick smärtstillande och fick ligga med en värmedyna. Efter en liten matsäck och att personalen sett till att allt såg bra ut fick vi röra oss hemåt.
Jag innan operationen i de väldigt snygga kläderna man får. Rock, strumpor som går över låren och hårnät. Vänster visar ena värmedynan för infarten.
Nu känns det bra igen och jag är glad att det är gjort. Nu kan jag fokusera på min första cytostatikakur som har blivit bestämd på onsdag nästa vecka.
Kommentarer (3)
Är du rädd?
"Är du bara svårstucken, eller är du rädd också?" frågade barnmorskan.
"Nej, jag är bara svårstucken." svarade jag.
"Får jag se på dina armar?"
"Absolut."
Jag tog av mig jackan och barnmorskan tittade lite medlidande på mig.
"Det är såhär jag ser ut nuförtiden." sa jag.
Barnmorskan vände på båda mina händer och inspekterade dem. "Här skulle jag ha provat" sa hon.
"Det har dem andra också gjort" svarade jag.
"Jo.. jag ser ju det.."
Fertilitetskliniken har beslutat att jag strax är redo för en liten "operation". Dem måste då kunna sätta in en infart på mig (de använder sig inte av venportar, typiskt!). Jag har fått order om att fortsätta ta mina sprutor i två dagar till och sen ska jag ta en "ägglossningsspruta". På tisdag går allt av stapeln och om ni vill veta så kan jag berätta att jag är sjukligt nervös inför detta ingrepp. Barnmorskan märkte detta och skrev in att jag skulle få extra mycket lugnande medel. Det tackar jag för!
Väntrummet på fertilitetskliniken är ganska fint för att vara ett väntrum.
Nu ser man inte helhetsbilden, men det går inte ens att jämföra med andra väntrum.
Kommentarer (2)
En färsk bild på mig.
Karolinska till Karolinska
Det blir väldigt mycket åkande nu i dessa dagar. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Idag till exempel, först var jag på ett läkarbesök på Karolinska i Solna. Besöket gick väldigt bra och vi fick mest information om vad det är för typ av cellgifter jag kommer få. Just den som har bestämts åt mig heter CHOP. (jag kan berätta senare vad det innebär.) Men satan i gatan, jag fick rysningar när han berättade om vad det är för gifter egentligen och alla möjliga reaktioner och biverkningar man kan få utav dem. Och ifall jag får alla dessa möjliga biverkningar så fanns det ännu fler av andra mediciner jag skulle få. Jag hoppas verkligen att min kropp inte är allt för känslig!
I vilket fall så hade jag en till tid idag - på fertilitetskliniken på Karolinska, fast i Huddinge. Så efter det första läkarbesöket var det bara att bege sig inför nästa. Detta besök gick också bra. Det blev en undersökning där dem kollade ifall mina "ägg" var redo att plockas ut. Vilket dem tyvärr inte var så för mig gäller det att höja dosen på mina sprutor och fortsätta i två dagar till. Det var inte direkt det besked jag hade hoppats på, för helt ärligt så är inte sprutorna min grej. Det känns nästan lite som att jag kommer få men för livet av nålar, haha.
På tal om nålar förresten så blev det nya blodprovstagningar idag också men det gick förvånansvärt bra - endast två stick! Men hon var lite fundersam ifall det lilla blodet som kom ut skulle räcka. Det fick iallafall duga till min lättnad.
Nu inväntar jag finbesök av två underbara tjejer så jag ska gå och förbereda lite!
En färsk bild på mig.Tack för all fin respons jag har fått från er! Jag blir verkligen jätteglad av alla fina människor som finns där ute!
Kommentarer (3)
Såhär ser det ut just nu med plåster på.
Venportsoperation
Att bli stucken för blodprover och infarter i princip hela tiden de senaste veckorna har skrämt upp mig lite. Eftersom de aldrig kan hitta några bra vener på mig betyder det minst 5 stick varje gång. Det har börjat göra ont på sistonde och mina armar är numer blå i färgen och ömmar.
Pga av detta så har jag idag fått en venport inopererad. Det är en slags öppning som leder in direkt till ett större blodkärl i halsen. Nedanför mitt nyckelben sitter det en liten dosa som ligger under huden. Från denna dosa leder det en slang också under huden till halsen där blodkärlet sitter. Denna dosa har en slags port/ventil/öppning vad man nu vill kalla det som sticker upp ur huden. I denna port kommer jag hädanefter kunna ta alla blodprover ifrån och det är även där som jag kommer få cellgifterma.
Även idag hade dem svårt att hitta mina blodvener och nu sitter jag med plåster på båda händerna och armvecken.. Men nu hoppas jag att det var sista gången!
Detta känns naturligtvis skönt och att jag inte kommer behöva bli stucken några fler gånger förhoppningsvis känns ännu mer skönt! Tyvärr så gör det ganska ont just nu efter operationen men det är såklart helt normalt och det gör ingenting men det är väldigt svårt att röra på halsen.
Såhär ser det ut just nu med plåster på.
Kommentarer (6)
Barn i framtiden
Du kommer antagligen att bli steril.
Hur kul tror ni att det är att höra? Inte nog med att man ska kämpa mot en dödlig sjukdom, utan man måste tänkta på att man kanske inte kommer kunna få barn i framtiden. Just nu har jag faktiskt inte funderat så mycket på detta egentligen för det ligger inte i min tid kan man säga. Men visst blir jag lite sorgsen över det. Hade jag fått detta besked om några år när barn hade varit aktuellt hade jag säkert blivit förkrossad!
MEN
Det finns hopp! Idag var jag nämligen kallad till fertilitetskliniken. Vi fick information om att det finns möjlighet för mig att frysa in ägg. (Visst låter det ganska äckligt?) Det är inte ett erbjudande jag tackar nej till, och det borde väl egentligen ingen göra som sätts i den här sitsen.
Efter väldigt lång tid, ca 2,5 timmar och mycket information och ännu mer information går vi därifrån med huvudena proppade med instruktioner och medicinlista. Jag ska nämligen ta två stycken sprutor på mig själv varje kväll i en veckas tid ungefär. Det återstår att se hur det kommer gå. Efter en vecka ska vi tillbaka till kliniken för att kolla att allt är "redo". Om så är fallet kommer dem göra som en liten "operation" på mig, och den är jag ovanligt nervös för. Men det kommer säkert gå bra!
Kommentarer (0)
Resultatet efter dagens infart. Man ser även ett av sticken nere till vänster.
Röntgen
Efter gårdagens upplevelse kände jag mig trots allt väldigt lugn inför dagens sjukhusbesök. Idag stod nämligen röntgen på schemat. Det är ju inte alls så farligt och det gör ju inte ont..
Kl 11.30 var vi framme på KS och då skulle jag börja dricka kontrastvätska var 10.e minut till kl 13.20 så det var en tids väntan på själva röntgen. Smart som jag är hade jag inte tagit med mig någon bok eller liknande så jag fick bläddra lite i de skruttiga tidningarna som fanns. Modereportage som var 3 år gamla har jag nog nytta av nu..
I vilket fall så blev jag uppropad för att jag ska få en infart i armen eftersom dom ska spruta in kontrast i blodet också. Det var lättare sagt än gjort. Efter nästan 20 minuter, tre försök och väldigt mycket grävande i min arm konstaterade dem att det faktiskt inte gick så de skulle be röntgenpersonalen försöka. Det var bara att snällt sätta sig ner och vänta igen med plåster på båda armarna.
Till slut så fick jag komma in i röntgenrummet, av med alla metallsaker som örhängen, hårnålar, snodd, Bh och jeans. Sedan fick jag ligga på röntgenbritsen och så skulle en ung kvinna försöka sätta in den där infarten. Självklart gick det inte nu heller så hon ropade på en annan tant som fick försöka. Tanten var väldigt koncentrerad och slog på min arm, böjde och vred på den för att kolla ifall det fanns några blodvener i min kropp över huvud taget. Hon hittade en på undersidan av min arm som hon tyckte fick duga så där stack hon mig och det var inte skönt.. Tunn hud och liten blodven är inte en bra kombination med en nål. Eftersom venen var väldigt tunn gjorde det ganska ont när dem sprutade in först koksalt och sedan kontrastet.
Föresten måste jag bara berätta att kontrastet som dem sprutar in är väldigt obehagligt för först smakar allt metall i munnen och sedan blir kroppen helt kokhet och det känns som att man har kissat på sig, haha.
Iallafall gick röntgen smidigt och det var inga problem!
Resultatet efter dagens infart. Man ser även ett av sticken nere till vänster.
Kommentarer (0)
Benmärgsverktygen
Benmärgsprov, aldrig igen
Tänk er att ni får sendrag i hela benet, det gör ont och strålar ända ner till tårna från ryggslutet. Så kändes det nästan fast 10 ggr värre att göra ett benmärgsprov.
Jag har aldrig riktigt förstått vad ett benmärgsprov är eller vad man gör, och framförallt inte att det skulle göra ont. Jag och Johanna, min syster, for till Karolinska idag för jag hade fått tid för just detta prov. Jag kände mig inte speciellt nervös och var ganska lugn. Men sedan när jag har fått komma in till rummet och dem berättar hur det går till börjar jag känna kalla kårar.
Jag får ligga på mage med en kudde under buken, sedan börjar sjuksköterskekillen knåda mig rejält hårt på ryggen för att känna vart mitt ben är som bäst att ta prov från. Aj, det var verkligen inte den skönaste massagen jag fått, det gjorde verkligen ont och jag tänkte att värre än såhär kommer det nog inte bli. Efter det får jag lokalbedövning i huden. Därefter börjar det bli ganska smärtsamt.
Sjuksköterkekillen har som en "handborr" som han skruvar ner genom min hud ner till benet där dom ska in med en nål. Först säger dem åt mig att ta ett djupt andetag och när jag andas ut ska dem suga ut lite benmärgsvätska. Det var bara att göra som dem sa åt mig. När jag andas ut suger han ut denna vätska och det strålar i hela benet, jag tror nästan att benet ska falla av. Då var denna bit avklarad och nu kommer det värsta. Inte nog med att dem ska ha vätskan, en bit benprov vill dem ha också. Killen börjar gräva/skära/skarva jag vet inte riktigt vad han gjorde men den känslan.. Jag vet inte ens hur jag ska förklara det men det gjorde verkligen verkligen ont! När biten iallafall är ute säger sjukskötersketanten som också var med att hon minsann vill ha en till bit ben. NEJ tänker jag! Men det var ju lika bra att ta det när vi ändå höll på. Denna gång ska dem in lite djupare så jag får mer bedövning runt benet men det hjälper nästan ingenting. Den här gången var lika hemsk som förra och när det var över kände jag en stor lättnad.
Aldrig igen säger jag!
Benmärgsverktygen
Kommentarer (0)
Bloddroppet.
I mina snygga sjukhuskläder och de fina blommorna jag fick från jobbet.
Min mage några dagar efter operationen. Det finns ett till "hål" som inte syns.
Hur allting började
Allting har ju en början, inte sant? Så har även denna historia om hur jag blev sjuk och det börjar redan i våras.
Sova tycker väl många om att göra, men är det inte lite konstigt att jag skulle kunna sova när som helst, var som helst? Jag kunde gå upp på morgonen för att sedan gå och lägga mig efter en timme igen och sova tills på eftermiddagen. För att sedan vara supertrött iallafall. Då har man sovit för mycket säger ni - men nej, jag var bara trött hela, hela tiden och väldigt orkeslös. Men jag tänkte inte så mycket på det då. Jag trodde att det kunde bero på jobbet, att det var mycket att tänka på och fartfyllt hela tiden och att det var därför jag var så trött.
När min mamma sedan börjar tjata om att jag är så blek hela tiden och tycker att jag borde gå till doktorn viftar jag bort det som ingenting. Så höll det på tills Juli ungefär.
Inte nog med att jag är trött och blek, på senare tid har jag haft mycket svåra magsmärtor som gör att jag spyr och inte kan stå upp och rent av vrider mig i plågor. Efter en semestervecka på Gotland åker jag och mina syskon hem medan mina föräldrar är kvar på ön. Efter fem dagar hemma vaknar jag en morgon, den 1 augusti av att jag har så förbaskat jäkla ont i magen - igen. Jag är helt ensam hemma och ringer till min syster som jag ska skjutsa till jobbet egentligen. Hon kommer över och jag vrider mig i plågor i sängen och tårarna bara sprutar och spyhinken står bredvid. Hon säger "fan, jag orkar inte med det här längre". Så hon ringer till sjukvårdsupplysningen som säger åt oss att åka in till Danderyd.
När vi är framme på Danderyd kl 9 på morgonen blir jag lagd på en säng och flera olika doktorer klämmer och känner på min mage. Dem tar blodprover, andningsprover, pulsprover och alla möjliga prover på mig medan jag ligger där och håller på att tuppa av för att det gör så ont. Jag får morfin och dropp. Sedan blir jag skickad till ultraljud. Inne på ultraljudet ser dom någonting som dom inte riktigt kan identifiera i min mage, dem remissar mig till röntgen som ska bli av på kvällen. Nu blir jag uppskickad till en avdelning där jag blir inlagd på ett rum. Magsmärtorna är helt borta och jag mår helt okej. Men så kommer sjuksyster och säger att jag har väldigt dåliga blodvärden och har därför en rejäl blodbrist så jag ska få två påsar blod, 1/2 liter rättare sagt denna kväll.
Röntgen blir iallafall av och bloddroppet kopplas in när jag är tillbaka.
Bloddroppet.Under dag två bjuder även denna dag på flertalet undersökningar, däribland en till röntgen. Och blodprover.. men det går inte så bra. Jag är väldigt svårstucken och dem sticker mig lite överallt och dem får även testa på fötterna. Det visar sig iallafall att mitt blodvärde har sjunkit lite igen och jag kommer få två påsar blod till. Det ger alltså 1 liter blod.
Jag får även veta att jag antagligen har en tumör i tunntarmen som dom kommer göra en titthålsoperation på dagen efter.
Dag tre innebär väntan för mig. Jag väntar för att få komma in på operation. Det sker på kvällen. En titthålsoperation tar inte så lång tid men min tog nästan tre timmar. För att vara klarsynt så är en titthålsoperation när läkaren gör flera olika hål i magen som dom sedan tar ner en lite kamera igenom för att kunna kolla läget innanför. Jag fick ett snitt på köpet. Det visade sig att det var en tumör som fanns på tunnarmen som dem fick ta bort och då letade dom även igenom resten av magen men hittade inga tecken på fler.
I mina snygga sjukhuskläder och de fina blommorna jag fick från jobbet.
Efter operationen är jag inte i den bästa formen. Dem har blåst in luft i hela min mage för att töja ut den så att dem skulle kunna se där inne och den luften har nu åkt upp och satt sig i mina axlar. Det gör så ont att jag knappt kan andas och jag får morfin och alvedon rakt in i blodet väldigt ofta. Jag blir kvar på sjukhuset i fyra dagar efter operationen. Jag får åka hem den 7 augusti och är sjukskriven till den 24e.
Min mage några dagar efter operationen. Det finns ett till "hål" som inte syns.Man ser fortfarande hur dem hade ritat innan operationen och snittet är det nere till höger.
Läkaren som opererade mig tror att detta kommer gå jättebra för tumören såg väldigt snäll ut. Det återstod att se för om tre veckor skulle vi tillbaka för att få reda på hur analysen av den där tumören gick.