2012/2013
Efter ett år som började bra men sedan urartade till något av det tuffaste jag har varit med om tänker jag nu lämna detta år och blicka fram emot ett nytt år som förhoppningsvis bringar mer lycka och fina stunder än vad det gångna året har gjort. Jag tänker fortsätta kämpa och bli frisk från allt det här.
In i det nya året bär jag med mig en styrka och en helt ny Josefin som kommer uppskatta det jag har ännu mer än vad jag gjort. Tyvärr är fallet så att jag även kommer bära med mig en tung börda på mina axlar som måste jobbas bort och jag ska klara av att en dag kunna tänka tillbaka på det här och känna att "jävlar vad stark jag var!" Året som kommer blir inte en bra början med lite av behandlingen kvar men mellan de där onda veckorna kommer jag skratta och le, känna att jag faktiskt lever!
Jag tänker välkomna det nya året och känna att nu kan det bara bli bättre!
GOTT NYTT ÅR PÅ ER!
Kommentarer (3)
Femte behandlingen
Varje gång hoppas jag att det kanske skulle kunna bli en smula lättare med behandlingarna. Och varje gång har jag lika fel. I torsdags under den 5.e behandlingen mådde jag väldigt dåligt, jag antar att det är för att jag vet vad som väntas under 10 dagar framåt och framförallt denna första dag/kväll. Bara att se KS framför mig när vi kommer där på morgonen gör mig illamående. Det är verkligen inget snällt illamående heller. Denna dag började jag spy redan på sjukhuset innan jag ens hade börjat fått cellgifterna, jag hade på mabthera (antikroppar) just då. Att ligga där i sängen i samma rum och se den äckliga nålen och ställningen med alla påsar med gifter som sakta pumpas in i ens egna kropp, det är inte det roligaste här i livet kan jag lova. När detta är över vill jag aldrig sätta min fot på ett sjukhus igen! Men sen vet jag ju att det inte kommer bli så eftersom jag kommer få göra undersökningar och återkontroller flera år framåt. Men en sak är säker och det är att jag aldrig tänker återvända till den där avdelningen igen!
Resten av torsdagen bara spydde och spydde och spydde jag. Jag mådde så nedrans illa och ont hade jag, i hela kroppen framförallt benen. Och bara för att göra det hela ännu jobbigare så kunde jag inte ligga ner eller knappt luta mig lite i sängen för då spydde jag på en gång då illamåendet tilltog till det värre. Så jag spenderade hela kvällen vankandes på sängkanten för det mesta och bara väntade på nästa "omgång". Som tur är fick jag sova igenom hela natten efter kl 23 eller 00 (kommer inte ihåg när jag fick somna) och sov till 14.30 dagen efter - det behövdes!
Nu i dagarna har det känts som de andra gångerna ungefär förutom att jag har mer ont i kroppen och har ingen ork eller styrka alls. Och trött är jag, men det kanske inte är så konstigt.. Nu hoppas jag att det bara fortsätter frammåt som de andra gångerna och att jag snart mår okej igen. När jag mår bra ska jag besöka jobbet och jag tänker gå ut och äta, gå på bio och bara göra roliga saker, träffa vänner!
Hoppas att ni mår bra! Kram
Kommentarer (3)
Behandling igen
Jag förstår inte hur tiden bara kan försvinna iväg så som den gör. Nu är julen till största del redan över när det egentligen känns som att det blev första december igår. Jag har iallafall haft en jättemysig jul med mycket mat, godis, klappar, spel och varma leenden.
Jag har bara varit glad i hela själen och njutit av denna tid och försökt att inte tänka så mycket på vad som egentligen händer i mitt liv just nu. Imorgon är det redan dax för en ny behandling och jag både vill och inte vill att det ska hända. Jag vill eftersom att det betyder att jag är ännu ett till steg närmare slutet på denna behandlingskur. Fy farao vad jag ska fira när allt detta är över! Jag säger då det.
Som sagt är det inte den bästa uppdateringen men ni kanske har lite förståelse för det. Jag vill bara önska god fortsättning och hoppas att ni har haft en riktigt god jul! Jag ska försöka sova nu inför den hemska dagen imorgon och jag ska försöka skriva snart igen! Kram
Världens bästa julklapp! Jag låg sjuk, helt utslagen och sov dagen efter behandlingen när biljetterna släpptes till de två första konserterna och var på sjukhuset när de släpptes till den tredje konserten. Trodde att jag åter igen skulle få missa The Boss men där hade jag fel! Tack Malin!! ♥
Kommentarer (3)
Utan ögonfransar
i
Utseende
Att inte ha några ögonfransar trodde jag skulle bli ganska jobbigt. Jag hade hört att det skulle vara kallt ifall det blåste eller när man gick ut eftersom det inte fanns någonting som skyddade ögonen. Nu har jag inte haft så mycket fransar kvar på en vecka ungefär men det märks nästan ingen skillnad. Det ser mest lite annorlunda ut, lite kalt. Jag har tappat fransar lite då och då under den här perioden och några har redan vuxit ut igen så jag har som små fjun på fransraden men det är inte mycket mer än så. Nästan alla fransar på övre raden är borta och det är inte mycket kvar på underraden och det åker säkert bort snart det också.
(När man börjar tappa hår är det för att håret blir så skört och dör att det går av där huden börjar. På mig kan det börja växa ut lite smått mellan behandlingarna och därför har jag fått lite fjun av det som börjat växa och inte gått av igen efter nya behandlingar)
Visst ser det ganska konstigt ut?
Kommentarer (1)
Ny sjukskrivning
Det blev en väldigt tidig uppstigning idag vilket mitt huvud inte alls tyckte om. På några nätter tillbaka har jag inte kunnat sova särskilt mycket. Jag ligger vaken i minst 4 timmar innan jag somnar runt 3-4 på morgonen. Det beror inte på att jag sover för länge för det gör jag inte heller utan vaknar i ganska skaplig tid. Idag var jag på KS för att först ta lite prover och sedan gå på ett läkarbesök och då blir det en väldigt tidig uppstigning. Jag fick alltså knappt sova någonting alls inatt och därför har jag haft superont i huvudet. När jag kom hem orkade jag inte så jag fick faktiskt ta och lägga mig ner för att sova lite igen. Efteråt kändes det bättre som tur var!
Läkarbesöket gick också bra. Jag har fått en ny sjukskrivning och är numer sjukskriven till mars istället för 6.e januari som det var tidigare. Så förhoppningsvis kommer jag tillbaka till min vardag då! Jag fick ju ett par nya illamåendetabletter förra gången men eftersom dem inte hjälpte ska jag strunta i att ta dem. Det känns bra på ett sätt så att jag inte tar massa onödig skit när jag ändå har tusen andra saker jag ska proppa i mig undet de dagarna.
Nu behöver jag inte tänka på sjukhus eller läkarbesök innan det är dax för nästa omgång, skönt!
Kommentarer (1)
Julklappar
Jag kan nog inte säga hur mycket jag gillar den här årstiden. Tyvärr har bloggen fått lida lite extra just nu pga av det. Men jag mår iallafall bra igen och försöker njuta av allting. Jag har fullt upp hela dagarna och försöker fundera hur jag ska få tiden att räcka till. Jag är iallafall klar med alla julklappar vilket känns jättebra. Alla andra år har jag varit ute helt i sista stund och slagit in julklappar ända in på natten till den 24.e. Men nu så, nu är allt inslaget och klart och väntar på att få läggas under den kommande granen. Jag älskar att ge julklappar, verkligen älskar det så min kära familj får paket upp till öronen nästan. Det skulle inte förvåna mig om det är bara jag som står får halva (nåja) julklappsinköpen i min familj och vi är ändå 6 stycken.
2 IKEA kassar med klappar blir det från mig i år! Men jag tror inte min familj klagar, haha!
Förutom att slå in julklappar i över 6 timmar har jag även bakat lite mer. Eller bakat och bakat, det har mer varit en kolaverkstad. Kola är någonting som hör till julen och bara måste göras, likaså knäck. Tycker inte ni det? I vilket fall närmar det sig med stormsteg till julafton och jag hoppas vi får uppleva det så att jorden inte går under imorgon (haha) (mayakalendern, ni vet). Det tror jag inte på såklart!
I år slog vi in kolorna och visst blev det ganska sött?
Kommentarer (1)
En vecka
i
Allmänt
En vecka kvar till jul! På ett sätt längtar jag och ser fram emot det men på ett annat sätt gör jag inte det eftersom det innebär att det snart är dax för en ny omgång med behandling. Jobbig tanke men jag ska försöka att bara leva i "nuet" och njuta av de dagar jag mår bra och fira en alldeles underbar jul!
Julmusik strömmar ur högtalarna nästan varje dag här hemma nu och det pågår pyssel, bak och julklappsinslagning. Idag försökte jag mig på att göra Skumtomtefudge men jag tror att det blev lite misslyckat för det ser inte ut som på bilden. Men det återstår att se när man har smakat om det funkar.
Idag är första dagen som jag mår helt bra. I helgen har det vart lite sisådär - jag har vaknat upp och mått jättebra men sedan har det slagit ner som en bomb i kroppen och jag mår dåligt igen för att sedan försvinn fram mot kvällen när jag har vilat. Nu hoppas jag att jag får fortsätta må bra så att jag hinner med allt jag vill göra innan nästa vecka!
Jag ska börja med att umgås med min syssling Vicki som är på besök från Canada. Vi träffas inte så ofta om man säger så. Man får vara glad om det blir iallafall en gång per år!
Hoppas att ni har haft en bra helg!
Kommentarer (3)
Ängel
Efter mitt lilla utbrott för några dagar sedan känner jag mig nu lite bättre. Jag behövde verkligen skriva ut det där och efteråt kändes det lättare i själen. Nu börjar jag känna mig helt okej efter behandlingen också och då är det mycket, mycket enklare att kunna tänka positivt och fokusera på det bra!
Jag har bara legat hemma framför tv.n för det mesta och försökt bli bättre och bättre. Jag kämpar lite med illamåendekänslor när jag tänker på vissa saker eller ska äta mat fortfarande. Det finns så mycket just nu som jag accosierar till behandlingar och sjukhus i lukter, mat och saker att det är sjukt. Det är nästan det jobbigaste just nu, att må illa bara för att man tänker på det. Till exempel kan jag inte läsa min bok för att jag läste den under en behandling och om jag tar upp den blir jag väldigt illamående och mår dåligt. Visst är det helt knäppt?!? Jag hoppas att det kommer gå över sen...
Men egentligen ska jag nog vara glad över att jag får ganska "milda" reaktioner efter behandlingarna om man tänker på vad som skulle kunna ha hänt. Jag läser flera andra bloggar och den ena och den andra får alla möjliga besvär som lunginflamationer, ont i benen, virus i magen och jag vet inte vad. Jag är glad att jag har sluppit det än så länge (tvi, tvi)!
Det kankse beror på att jag fick en superfin skyddsängel för några veckor sedan av min släkting Lotta. Det är en glasängel som läser i en glaskula. Vingarna är gjorda av någon slags sagolik fjäder och den är verkligen hur fin som helst och jag blev verkligen jätteglad!
Tyvärr ser man inte så bra hur den verkligen ser ut med fjädrarna och allt men här är min ängel!
Kommentarer (0)
"Det är okej att känna"
Varning för lång text!
Jag börjar verkligen bli trött på allt det här nu. Förut kunde jag blicka framåt och se åt det positiva som förhoppningsvis skulle komma inom ett par dagar efter varje behandling. Men nu känner jag ingen lust till det längre, för efter de få dagarna börjar allt bara om igen. Så känns det just nu iallafall. Alla säger att jag är så positiv hela tiden och inte klagar men ni ska veta att det bara är på utsidan för inombords så bara skriker jag! Jag har nog alltid varit sådan, som inte egentligen visar hur jag mår först men sedan kommer det fram att jag faktiskt inte mår bra. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig och egentligen tycker jag det bara är jobbigt att få massor med uppmärksamhet och ifall folk ser att jag är ledsen blir oftast de också ledsna och det tycker jag bara är ännu jobbigare. (Den här bloggen är aboslut inte för att få någon slags uppmärksamhet, utan den är till för dem som vill veta hur jag mår och hur allting går, främst för mina nära och kära jag inte träffar så ofta. Det är lite enklare att berätta för alla här än att svara i telefon och på sms tjugo gånger per dag. Sen har det bara blviit så att det är sååå många fler än det som vill följa mig och det blir jag bara rörd för)
Jag har försökt visa mig så positiv och stark som möjligt och inte försöka klaga allt för mycket och jag har inte tillåtit mig att gråta i någons närhet. Jag har haft några tuffa dagar då jag har tyckt att världen är helt orättvis och hopplös med allt ont som finns och varför just jag måste gå igenom allt det här men jag har hållit det för mig själv. Men det är kanske det jag gör fel istället? Min syster sa till mig att jag får känns såhär och det är okej att vara ledsen! Egentligen vet jag ju att det är så, det är ingenting att skämmas för. Men jag vill ju inte visa mig svag, jag vill att folk ska tro att jag är så stark och glad som jag ser ut att vara.. Mest har jag varit arg och det har gått ut över familjen tyvärr, och jag kan bara hoppas att dem förstår att det inte är dem jag är arga på. För det är min familj som håller mig uppe, min familj betyder allt för mig och utan dem vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Och det är så många som har börjat meningar med att säga "Tur att du har en sån underbar och fin familj som kan ta hand om dig" och det är bara sanning rakt igenom.
Jag tror inte att folk förstår hur allt detta känns om man inte går igenom det själv eller har någon i sin närhet som gör det. För mig är det värsta just nu att må dåligt och veta att snart kommer en till behandling inom kort som jag mår så sjukt dåligt av att tänka på så ni anar inte! När allt det här började och jag fick beskedet kunde jag nästan ingenting om cancer. Såklart var jag inte helt ovetandes av vad det var och jag visste att många tyvärr blev väldigt dåliga, tappa kilon, gick upp i vikt, tappa hår på kroppen, hade svåra tider och ibland även gick bort i sjukdomen. Men jag har liksom aldrig behövt oroa mig för denna sjukdom och det är ingen i min närhet som egentligen har gått igenom det här, vad jag vet. Jag hade alltså nästan ingen aning om vad som komma skulle.
Jag fick höra av så många att "jaa, nu kommer det komma en tuff tid och dåliga dagar, men det klarar du" Och jag har liksom tänkt " jaha, vadå?" Jag hade hört att man kunde få biverkningar av cellgifterna men att det skulle kännas såhär hade jag aldrig kunnat tänka mig. Det finns inga ord som skulle kunna förklara hur det känns för oss som faktiskt måste gå igenom det här och det är lite frustrerande att inte kunna berätta hur det faktiskt känns då det inte går att jämföra med någonting annat. Det är så många olika känslor, onda biverkningar och saker som händer samtidigt! Först trodde jag verkligen inte att jag skulle må så dåligt eftersom jag mådde bra när jag fick beskedet men jag förstår nu vad folk menade med de där meningarna om att det skulle bli tufft.
Och självklart är det jobbigt för alla personer som är anhöriga, och det är nog bara svårt det, att försöka hålla humöret uppe och vara så stöttande som möjligt när dom kanske också själv mår dåligt av det eftersom att det är en förjävla sjukdom va? Men jag tycker att mina anhöriga gör ett sjuhelsikes jobb med att vara stöttande!!
Just nu längtar jag inget hellre än tills den här skiten är avklarad och jag får börja jobba igen med mina underbara kollegor. Jag vill inte sitta och tänka på hur många dagar jag har på mig nu innan jag dippar ner i skiten igen, och igen. Jag vet att det bara är två gånger kvar, alltså hälften av vad jag redan har klarat av men det spelar ingen roll. Det gör inte saken bättre att veta att det bara är två gånger kvar för det är lika hemskt ändå! När jag mår bättre efter den här gången kommer jag säkert undra hur jag kunde skriva allt det här för då kommer jag säkert vara glad igen eftersom det då är jul och min älskade syssling kommer och hälsar på från Canada. Men nu vill jag nästan bara ge upp (Det ska jag inte!) men lite så känns det. Ge upp med de sablans behandlingarna och skita i allting.
Egentligen har jag så mycket mer som jag vill skriva om men jag känner att jag redan har skrivit en halv bok redan och det är säkert ingen som orkar läsa allting ändå. Men jag ville bara att ni skulle få veta hur det ligger till och att jag faktiskt inte är så stark på insidan som det kan verka också. Jag ska försöka lära mig att känna lite mer och inte vara så rädd för att visa hur jag mår. (Det är ingen som vet om att jag har känt så här, tror jag, varken min familj eller kompisar) Jag har varit väldigt bra på att dölja detta..
Sen vill jag faktiskt bara än en gång tacka alla som visar ert stöd för mig, det betydet så otroligt mycket att ni inte kan tänka er!
Som Ung Cancer säger - "Det är okej att känna!"
Kram från lilla mig (och ja, nu har jag börjat gråta ungefär tre gånger som jag har suttit och skrivit det här, haha)
Kommentarer (9)
En riktig skitdag
i
Behandling,
Cancer
Igår var ingen bra dag och jag säger bara far åt skogen med allt det här. Jag vill kasta ner all skit till helvetet! Just nu kan jag inte ens skriva om det för då mår jag så dåligt och det känns som att jag ska spy när som helst. Jag börade skriva om allting men det går inte, jag kan inte tänka på det så jag får berätta senare hur allting har gått.. Tabletterna fungerade inte i alla fall.
Kommentarer (3)
Tiden går så fort
i
Allmänt
Även fast det är snöstorm ute och snön yr omkring och lägger sig överallt kan jag tycka att det är ganska mysigt. Fast det kanske mest beror på att jag inte behöver gå utanför dörren och känna av det. Men tänk vad men snö det kommer vara sen när stormen lägger sig! Jag tror på en vit jul i år!
Den senaste veckan har mina dagar gått superfort. Jag har tänkt att jag ska göra så mycket men ändå börjar jag knappt med det första jag har tänkt på. Vart tar tiden vägen egentligen? Förut var det tråkigt att vara hemma men nu helt plötsligt räcker inte mina dagar till iallafall?
Tiden går så fort att redan imorgon är det dags för en ny behandling. Fy farao vad jag inte ser fram emot det men jag hoppas verkligen att mina nya tabletter fungerar lite bättre. Jag måste även prova dom ikväll för att se att jag tål dom. Bara så att jag inte får besvär av dom imorgon isåfall.
En sak är iallfall bra med att tiden går fort och det är ju såklart att behandlingarna snart är över! Det är någonting som jag verkligen längtar till.
Ta det lungt i snöstormen!
Kommentarer (4)
Provtagning på Radiumhemmet
Radiumhemmet, en byggnad som är till för cancersjuka. Igår fick jag gå dit för första gången. Jag går inte där eftersom jag har en blodsjukdom så jag går på hematologiavdelningen istället. Jag skulle gå dit för att ta prover. Förra gången jag var hos läkaren beordrade dem mig det eftersom jag inte ska sitta bland massor av folk i onödan på en vanlig provcentral. Därför fick jag gå dit och ta blodprover. Det kändes på något vis som att bara för att jag gick in där förstod alla att jag har cancer. (såklart förstår jag att så inte är fallet men det kändes som det när jag gick in där och satte mig vid provtagningen)
Det gick inte alls bra att ta prover igår. Mina kärl ville inte alls. De senaste gångerna har det gått rätt så bra, cirka två stick har det blivit de flesta gångerna. Men igår fick jag tre olika personer som fick prova, jag fick sitta med värmedynor och dem hämtade vatten åt mig som jag skulle dricka och jag vet inte vad. De provade i armvecket, mitt på armen och handen flera gånger. Tillslut fick dom ut blod från handen. Det gjorde ganska ont när hon satte in nålen den gången för hon gick in ovanför en knog? Det har jag aldrig varit med om och det var inte skönt! Det tog en halvtimme att få dessa prov! Varför ska man vara så svårstucken för?
Efter det var det läkarbesök. Vi pratade som vanligt om hur det går med behandlingarna, vad jag får för problem/biverkningar med mera. Jag har nu fått ännu ett nytt recept, ett till par illamåendetabletter som jag ska prova tillsammans med de andra. Jag mår ju så jäkla illa och spyr en massa första dagen så jag hoppas att dessa kommer hjälpa till lite mer! Hoppas Hoppas!
Efter att alla sjukhusbesök var avklarade for jag in till Sthlm City för julklappshandling. Jag gick där för mig själv och började i Gamla Stan och fortsatte mot Drottninggatan. Ibland kan det vara ganska skönt att handla ensam för då kan man ta den tid man vill och titta i de butiker man vill utan att någon går bredvid och suckar för att det är jobbigt, tråkigt eller inte vill gå in i just den butiken. Eller, tycker inte ni också det? Jag kanske är lite knäpp? Hur som helst var jag inte nöjd efter att ha gått i hela stan så jag åkte in till Täby c också.
Med hela bakluckan full med påsar och julklappar är jag nästan färdig med alla. Jag har ett par stycken kvar som jag måste kika på, men det är skönt att jag nästan är färdig! Fast det tog sin lilla tid, jag var hemma runt 5 tiden och vi åkte hemifrån kl 6.45 på morgonen. Jag var helt slut när jag kom hem och jag fick ta mig en liten powernap. Eller ja, lite och liten.. Den blev nästan 1,5 h.. Men det behövdes!
Idag funderar jag på att åka in en sväng till Täby igen och kolla efter de resterande julklapparna. Och ikväll ska jag träffa två vänner för en middag!!
Kram på er!
Kommentarer (1)
Se upp i backen
i
Nöje
Klockan 19.30 i söndags samlades vi högst upp vid vår väg, en lång backe. Det var alldeles mörkt och isande kallt ute. Alla var vi påbyltade från topp till tå med varma kläder och i händerna hade vi ett snöre som ledde till en pulka/snowracer/tefat/stjärtlapp eller snowboard. Det blev mycket åkande och ännu fler krashar tror jag. Det är inte det lättaste att styra en pulka på is som det var i spåren efter bilarna. Men det blev en lyckad kväll med många skratt och tjut och det var verkligen mysigt! Kvällen avslutades med bastning och en brasa som blev premiärbrasan för i år!
Jennifer & jag redo för ett åk och brasan!
Kommentarer (2)
Första Advent
i
Vardag
Varje gång jag tittar ut genom fönstret blir jag alltid lika förvånad över att det faktiskt är helt vitt ute. Men sedan blir jag bara glad över att det faktiskt ser ut som en riktig vinter och jag hoppas att det får stanna kvar ett tag!
Jag vaknade av väckarklockan som ringde idag. Jag brukar annars sova tills jag vaknar av mig själv och det har börjat bli alldels för sent nu på sista tiden och imorgon ska jag upp supertidigt så jag tänkte att jag kunde börja med en lite mildare tidigare uppstigning idag. Fasen vad trött jag var, ögonen och ansiktet var så svullet att mamma frågade hur jag mådde egentligen, haha! Det lade sig som tur var efter någon timme men vackert var det inte. Jag hade däremot ganska ont i huvudet halva dagen och det påminde mig om dagarna efter behandlingarna.. Fast nu gjorde det såklart inte lika ont som det brukar göra dem dagarna och även det gick över efter en promenad ute i vinterlandet!
Idag har det pågått rensning och en liten påbörjan till julstädning här hemma. Det tar några dagar att städa ALLT ordentligt om man säger så.. Det är lika bra att börja så tidigt som möjligt. Men sedan blir det säkert en liten snabbare städning igen precis innan julafton.. En paus fick det iallafall bli för lite första adventsfikande!
Ikväll har vi anordnat ett pulka-race på vår gata. Vi har en jättelång backe och vi tänkte passa på nu när det faktiskt finns lite snö att glida på. Jag hoppas att det blir fartfyllt och roligt!
Kommentarer (2)
Godisgranen
Äntligen är december här! Antingen blir vi syskon som barn på nytt, eller så har man inte växt upp när dagens startas med den här adventskalendern:
Nu ska jag kika på julkalendern på svt play också. Jag måste se ifall det kan vara något att följa.. Senare tänkte jag sätta mig och måla lite och ikväll ska vi iväg på ett slags Glögg-Party kan man väl säga. Det ska bli mysigt!
Trevlig decemberdag på er!
Kommentarer (1)
Fantastiskt bra
i
Vardag
Jag ser det snöar, jag ser det snöar!
Jag tror nog att mina "böner" hördes häromdagen då jag ville få lite snö för dagen efter började snöflingorna att dala ner och lägga sig på marken. Och oj vad det snöade, det ville aldrig sluta! Nu är det en riktig vinter utanför och som jag har längtat efter detta. Det är bara så jädrans fint att det är helt vitt utomhus och att det börjar lysa fina stakar, lyktor och slingor i de flesta hemmen nu! Winter Wonderland!! Perfekt till början på december och advent!
För er som undrar så mår jag fantastiskt bra just nu. I flera dagar har jag inte ens tänkt på varför det är jag är hemma egentligen. Inga tankar på behandlingar eller cancer. Känns skönt att jag faktiskt kan koppla bort det helt ibland. Jag har haft fullt upp denna vecka med både julbak, julhandling, städning och adventsfixande! Det kanske kan bero på just det, att jag får sysselsätta mig med någonting som jag tycker så mycket om. (Inte för att städning är någonting jag roar mig av, men jag tycker om att det blir fint inför advent, hehe)
Det är även skönt att det nästan är en hel vecka kvar till nästa behandling. Då hinner jag med lite fler saker att roa mig med i veckan!
SNÖ ♥
Japp, här bor jag!
Jag märker att jag inte är någon "blogg-person" egentligen. Förlåt att jag uppdaterar så sällan. Jag är väldigt förvånad men glad att de flesta orkar kika in här varje dag! När jag startade bloggen hade jag inga förväntningar om att det skulle vara så många som vill följa mig. Men det glädjer mig att ni lägger ner tid för att titta in och att ni vill se hur allting går. Nu kommer jag väl låta som någon som har en "jätteblogg" men jag skulle vilja veta vilka ni är också.. Kanske bara skriva ett namn i en kommentar? Det är ju såklart frivilligt men jag skulle tycka det var kul om jag visste vilka ni är också!
Jag ska försöka att uppdatera lite oftare, men jag kan inte lova någonting. Annars har jag precis skaffat en "Instagram" som ni kan få följa om ni vill. Där är det lite enklare att "uppdatera" med bara bilder. Jsfns är namnet iallafall om ni är intresserade.