Som vanligt har jag velat trott att allting är bättre än vad det faktiskt är. Jag kom tillbaka till jobbet i tron om att nu kan det bara gå framåt hela tiden. Jag skulle komma tillbaka och snart vara inne i att köra skift igen. Men såklart hade jag fel.
Jag har inte nämnt att det har varit riktigt jobbigt på jobbet och jag har försökt att inte visa det eftersom jag bara vill tro att det ska gå över och bli bättre.. Men många dagar har det spruckit och att komma hem och gråta från jobbet för att man inte pallar och klarar av det är inte det roligaste. Det känns som att det har kommit ett "bakslag" just nu, att allt hinner ifatt mig om vad som har hänt nu hela hösten och vintern. Det är ganska dåligt psykiskt och det i samband med stressen och pressen på jobbet fungerade inte alls. Jag är helt enkelt inte helt stabil och stark som jag vill vara just nu.
Efter att ha börjar gråta på jobbet framför en av mina chefer (och som sagt är jag inte den som i första hand visar att det inte är bra) bokade jag alltså in ett läkarbesök i veckan utöver två andra sjukhusbesök och provtagningar. (Mina värden ligger ganska bra, några ligger lite lågt fortfarande men ändå rätt stabilt) Min läkare sa att detta inte var ovanligt, att man mår dåligt nu efteråt eftersom att man under behandlingar och i stunden bara kämpar och har ett mål framåt hela tiden att man inte tänker på så mycket annat. Jag ska iallafall få träffa en kurator/psykolog och prata av mig och jag har även blivit sjukskriven på heltid igen fram till maj. Därefter kommer kuratorn besluta hur det ska bli med sjukskrivningen.
Nu kommer jag att kunna fokusera på mig själv och prata med någon om allting, jag ska vila upp mig och försöka få lite lugn och varva ner (huvudvärken som jag berättade om sa min läkare att det kunde bero på stressen). Jag tror att det är mycket av det här som jag behöver, tänketid och lugn. Det kanske gick för snabbt allting, med att komma tillbaka till jobbet? Det viktigaste just nu trots allt är hur jag mår och svaret ska ju såklart vara bra. Träning och nedvarvning av tankar och kropp är kanske det jag behöver nu och snart kanske jag är tillbaka igen!
Hoppas att ni mår bra iallfall!
Josefin" />
