Josefin" />
Tre
Denna helg är väldigt speciell för mig. För tre år sedan trodde jag nog inte i min vildaste fantasi att jag skulle må så bra som jag gör idag. Då, för tre år sedan, fick jag ett besked. Ett besked om en sjukdom som är så stort och laddat att man nästintill kan ta på det när man uttalar det - Cancer.
Just dagen då jag förstod att jag hade cancer kommer aldrig lämna mitt minne. Det är det tydligaste ögonblicket som jag kommer ihåg och ändå hade jag fått beskdet redan en vecka tidigare.
"Då kommer du att tappa håret."
Den meningen gjorde att allt förändrades. Det var en måndagsmorgon och jag var redo för att jobba som vanligt efter läkarbesöket, men på en sekund tvärvändes mina planer för dagen och (just då) 6 månader framåt.
Jag kan fortfarande känna hur mitt hjärta stannade, hur tomt allting blev och hur det började tjockna innanför näsbenet och sedan kom tårarna efter en blick på min syster som satt mittemot.
I en vecka hade jag stängt in mig själv i en bubbla där jag varken behövde eller ville förstå. Jag minns så tydligt att mina arbetskamrater frågade hur jag kunde jobba som vanligt. Men för mig var det inga problem, inte ens när personer brast ut i gråt framför mig förstod jag varför de gjorde det till en så stor grej.
Men, detta ögonblick fick mig att förstå och även om jag var väldigt ledsen fann jag mig rätt tidigt och accepterade att jag bland annat behövde genomgå den proceduren som skulle orsaka en total utseendeförändring. Det kan tyckas ytligt, att det inte borde vara det första man hukar inför men på något sätt är det den största verkligheten man står inför just för att det blir så synligt, inte bara för dig själv utan även för alla andra.
Så, denna helg för exakt tre år sedan, efter att ha väntat ändå in i det sista plockades rakapparaten fram. Det var blandade känslor men om jag inte minns helt fel var det faktiskt mest skönt. Mina hårtestar som var kvar hade dött för länge sedan och gjorde mest att jag såg ut som en gammal gubbe på huvudet. Att se det sista falla till golvet och det faktum att resultatet inte blev så tokigt ändå lugnade nog oss alla rätt mycket.
Dessa år har varit en otrolig resa och jag har haft både motvind och medvind med mig. Jobbiga stunder och lyckliga stunder. Skratt och gråt. Men, det jag egentligen ville komma fram till är att jag i dagsläget bara är så jädrans glad och tacksam! Det känns som att livet äntligen börjar ordna upp sig igen och bara för ett halvår sedan skulle jag inte ha trott det. Detta är vad jag ville dela med mig av för förlora aldrig hoppet, be om hjälp och det mest cheesy en kan säga i detta sammanhang: ”What doesn’t kill you makes you stronger”
Vänstra bilden är tagen dagen efter rakningen och den högra är från nu i somras.
Kommentarer (0)
Flytten
i
Allmänt
Efter allt som hänt var det ett extra stort steg för mig att kliva ut i den riktiga världen igen. Att flytta hemifrån kändes både läskigt, roligt, spännande och sorgligt på samma gång. Jag skulle nu lämna den trygghet och trivsel som mitt hem har givit mig i alla år, inte minst det senaste året. Men med vetskapen om att den kommer finnas kvar tog jag mina saker och begav mig upp mot Dalarna.
Men denna glädje att flytta ville inte riktigt överrösta de andra känslorna.
Kombinationen med att inte trivas i varken klass, stad eller att bo ensam blev till slut för mycket. Jag var inte mig själv, trivdes inte med hur jag såg ut och hade därmed väldigt svårt att få kontakt med människor då jag gömde mig i bakgrunden. I skolan var jag duktig, väldigt duktig med fina resultat på både tentor och uppgifter men, det kändes inte rätt. En hobby ja, men inget framtidsjobb.
En termin fick det bli av Grafisk Design sedan hoppade jag av.
Med inga planer på vad jag skulle göra härnäst flyttade jag hem i februari. Nästan exakt ett halvår från att jag flyttade hemifrån. Det var ett beslut jag funderat länge på men när jag väl bestämde mig var det enda jag kände lättnad. Dalarna, med sitt vackra landskap, natur och älvar från sagor, har varit ett steg i mina resa till att återgå till ett normalt liv. En nyttig fas avslutades lika fort som den började och jag kommer bära med mig denna upplevelse till nästa skede i mitt liv.
fortsättning följer..
Kommentarer (0)
Så nära men ändå så långt borta
"Många gånger blir jag ledsen men lika många gånger känner jag mig stark som om ingenting kan hindra mig."
Jag kan bläddra runt bland arkivet, om än väldigt sällan, och stirra mig blind på de olika bilderna som jag har publicerat. Någonstans inom mig vet jag att det är sant, men jag kan för allt i världen nästan inte förstå att det är jag som döljer sig i bilderna bakom skärmen. Så nära men ändå så långt borta allting är. Mycket har jag glömt, eller så vill jag inte komma ihåg det, och annat kommer tillbaka till mig som ett spjut i hög fart och fläker upp ett stort sår i bröstet.
Snart så, snart kommer jag skriva en update för er alla om mitt liv idag!
Det har kommit en ny design till bloggen som ni förmodligen ser. Ifall det ser konstigt ut tryck på F5 eller uppdatera så borde det lösa sig.
Kommentarer (0)
En Nystart
Nu har det gått lite mer än ett år från att jag fick just cancerbeskedet. Ett år går fort även om en del stunder känns som en evighet som aldrig kommer ta slut. Även om jag till största delen har legat hemma har året givit mig många upplevelser och det största äventyret har jag gett mig in på just nu.
Jag har flyttat!
Och börjat plugga!
Ja precis! Jag har tagit mina saker och flyttat upp till en studentlya i Borlänge, Dalarna. Jag ska plugga Grafisk Design. Något som jag alltid har tyckt är spännande och kul och jag gillar kreativa saker. Jag har grunderna från gymnasiet så nu tänkte jag vidareutbilda mig helt enkelt.
Än så länge verkar allt bra, jag trivs i min lilla lägenhet även om det är en etta med kokskåp (och jag som egentligen skulle vilja ha ett stort riktigt kök helst av allt) men det funkar bra än så länge. Det är egentligen ganska fräscht för att vara en studentlägenhet och med inredning och uppiffning har det blivit riktigt fint.
5 minuter tar det med cykeln så är jag framme vid både skolan och kupolen, som är köpcentret och affärer som Willys, Rusta, Ica med mera. Rätt bra om ni frågar mig som har levt med 2 km till närmsta busshållplast hela livet. Jag är nöjd!
Jag tränar på som aldrig förr och håret, det växer så det knakar! Livet har fått en ny början känns det som.
Några missöden har jag dock haft med mig på vägen då jag har fått åka in på sjukhuset igen, haft sond genom näsan ner till magen och varit helt slut på grund av att magen krånglar efter operationen. Jag har fått anvisningar om att jag inte får äta vissa saker, som trådig mat (sparris, svamp, apelsiner mm) Men nu dokumenterar jag vad jag stoppar i mig och förhoppningsvis slipper jag sjukhuset på ett jävla bra tag!
Nycklarna till mitt första eget boende!
Peruken är undanstoppad!
På mitt andra hem, sjukhuset.
Hoppas att ni också mår bra! Kram till er alla!
Kommentarer (2)
Min sommar
En hel sommar har gått och den har varit behövlig med sköna stunder, roliga utflykter och massor av sol & bad!
Sjukskrivning fick jag hela sommaren ut vilket gjorde att jag kunde pusta ut ordentligt. Jag visste att jag skulle kunna få ta vara på mig själv nu. Göra sådant som jag tycker om och inte behöva oroa mig över saker eller stressa upp mig själv. Och det är precis det jag har gjort med några undantag.
Jag började sommaren (nåja, i maj) med att ligga på sjukhus. Magen gjorde ont igen och det hade tydligen blivit en komplikation av operationen jag gjorde för ett år sedan. Jag var så nära på att behövas operaras ännu en gång men i sista sekunden såg man att det hade löst sig självt. Jag låg inne 4 dar denna gång, mådde superdåligt i början men sen blev allt bra igen och jag fick åka hem. Jag har inte haft ont igen efter det, och tur är väl det för annars måste jag åka in till sjukhuset med en gång.
Som ni vet fick jag en ny peruk som ni kan se i den senaste inlägget. En ljus peruk som jag trivs väldigt bra i för den är riktigt naturlig i färgen. Den smälter in i mitt egna hår som har vuxit fram och folk ser inte att jag har en peruk så det måste vara ett gott betyg antar jag.
Men mitt egna hår har annars växt så det knakat hela sommaren. Egentligen skulle jag själv inte se någon skillnad om det inte vore för att jag har tagit bilder då och då. Varje gång jag jämför dessa bilder ser man hur stor skillnad det verkligen är. I början när det började bli lite längre stod håret rakt upp och bildade en tuppkam hela tiden men nu när det har växt ännu lite mer börjar det lägga sig helt okej. Lite så att jag faktiskt kan gå runt utan peruk utan att faktiskt bry mig jättemycket. Behagligt nu när sommaren har varit varm!
Denna bild tog jag för någon månad sedan. Det ser likadant ut nu fast lite längre och mycket lockigare i formen. Lockigt har jag aldrig haft så det är lite ovant men ibland är det mer, ibland mindre så vi får se hur det slutar.
Egentligen har jag inte gjort så mycket mer i sommar förutom att njuta av allting. Jag har umgåtts med familjen, läst böcker, spelat spel, tränat, ätit god mat, solat, badat, träffat vänner.
Två gånger har jag bilat ner till Sölvesborg. Första i Juni då vi skulle gå på Sweden rock festival 1 dag. Ingen höjdare för mig vid just den tidpunkten då jag blev sönderstressad av allt folk, liv och rörelse och fortfarande inte var i så bra form vilket gjorde att jag blev rätt slut men jag härdade ut och var kvar hela dagen. Resterande dagar var vi hos min syrra och hennes pojkvän, käkade mat, låg på stranden och hade mysigt.
Andra gången var det vi tre syskon som är kvar här i Sthlm som bilade ner för att förenas med den 4e medlemmen i syskonskaran. Det gjorde vi för att vi alla skulle tatuera oss tillsammans. Bra blev det och en bild kanske kommer någon gång.
Jag har varit på Gotland i två veckor. I husvagnen på Fårö och haft det så jäkla skönt. Superbra väder, bästa sällskapet och rummyspelande nästan varje kväll. Jag älskar det.
Vid vår vik har jag spenderat många dagar vid i sommar.
Nu när slutet av sommaren börjar närma sig kan jag säga att det lönat sig att få ha tagit vara på mig själv. Livet börjar äntligen börja rulla på igen lite smått och till hösten börjar ett helt nytt äventyr för mig. Jag är spänd, glad och otroligt nervös men mer än så avslöjar jag inte nu!
Jag hoppas att ni alla har haft en fantastisk sommar fylld med allt kärt ni har omkring er!
Kommentarer (1)
Årsdagen
Idag för ett år sen blev början på en ny resa i mitt liv. En resa som till största delen har varit tung, ledsen & jobbig. Men den har även fört med sig bra stunder, en ny styrka & nya värderingar.
2012-08-01 åkte jag in till sjukhuset för första gången.
Jag hade ingen aning om vad som komma skulle. En nästintill outhärdlig smärta, undersökningar, alla möjliga prover, ultraljud, röntgens, bloddropp, vätskedropp, operering, kateter (ja!..), prover överallt igen, blåmärken, bloddropp igen, nya olidliga smärtor, 7 dagar inlagd.
Augusti förra året började alltså med att jag blev inlagd på Danderyd. Jag hade väldigt dåligt med blod och fick bloddropp två gånger. Jag blev opererad för en tumör i magen. Kirurgen säger att det inte är någon fara då allt ser snällt ut. Jag är sjukskriven nästan hela augusti, får inte lyfta mer än två kg och måste göra andningsövningar. I en månad fick jag gå och tro att allt var bra och att allt stod rätt till. Sedan började allt på allvar.
I nuläget har det gjorts framsteg. Jag mår bättre och jag ser nog piggare ut än vad jag har gjort på två år eller mer. Jag är inte blek och inte lika trött längre. Jag orkar upp på mornarna och och har inte ont någonstans längre. Det finns dock kvar en trasig mental pusselbit men den pusslas ihop för var vecka.
Idag kan jag ändå le, se glad ut och skratta åt sånt jag tycker är roligt.
För en vecka sedan på Gotland i peruken jag verkligen trivs i!
Jag vet att jag skulle ha gjort en uppdatering för länge sedan. Det ligger en påbörjad i utkast men det blev aldrig av att jag gjorde klart den. Men den kommer snart, jag lovar!
Kommentarer (2)
Firande!
Ett av de bästa besked jag har kunnat få:
INGA FLER TECKEN PÅ CANCER!
ps. snart kommer en update om allt.
Kommentarer (3)
Ett beslut
Efter mycket funderande har jag nu tagit beslutet att låta bloggen få "vila" lite. Jag kommer inte att stänga ner den eller sluta skriva inlägg utan jag kommer bara att synas här ännu mindre än vad jag gör. Beslutet grundas på av att jag helt enkelt känner att jag inte skriver med lika stor "entusiast" eller inlevelse längre. Varje vecka känner jag att jag måste skriva någonting och det blir som att jag pressar ut alla ord bara för att få något skrivet. Jag har en ganska svår period just nu och mycket är för personligt för att dela med mig av.
Jag ångrar ingenting som jag har skrivit och jag är bara glad över att jag har fört en blogg under den här tiden för nu har jag mina tankar och dagar samlade här och det kan vara intressant att se tillbaka på det.
Som sagt kommer jag inte sluta skriva helt och jag hoppas att ni ändå kommer ha lust att titta in här någong gång då och då men bli inte oroliga om jag inte har skrivit på någon vecka eller flera. Jag kommer såklart att berätta hur saker har gått och vad som händer.
Jag måste ändå berätta att helgen på Gotland var bra, det var mysigt att träffa mina kusiner och min moster! Vi har käkat glass och fikat ute i solen, gått runt i Visby och bara "varit". I lördags träffade jag även en tjej i min ålder ungefär som jag har haft lite kontakt med under vintern. En mycket tapprare och starkare tjej än mig som har genomgått en transplantion pga leukemi. Det var verkligen jätteroligt att få träffa henne och vi pratade om lite allt möjligt. Det kändes bra att få prata lite med någon som i princip vet exakt vad man pratar om, hur saker känns och vad andra människor tänker. Jennifer, som hon heter, var verkligen supergullig och verkar vara en mysig tjej med glatt humör och förhoppningsvis kommer vi att ses igen! På Jennifersresa kan ni följa hur hennes kamp har sett ut!
Hoppas att ni mår bra och får en trevlig valborg! Kram
Kommentarer (4)
Tillbaka
Efter en härlig vecka på Teneriffa med sol, lite bad, massor av mat, lugn, läsning och yatzyspelning är jag nu hemma. Det var väldigt skönt att få komma bort ett tag och även om om jag inte kunde koppla bort precis allting kunde jag slappna av en smula iallafall. Det enda vi har gjort nästan var att ligga vid poolen och läsa. Jag har inte läst så här mycket under en vecka på flera år. Dessutom har jag inte läst en bok sedan min andra behandling i oktober för då mådde jag bara dåligt av tanken på en bok eftersom jag hade läst under hela behandlingen och då accossierade jag väldigt mycket till det tyvärr. Men nu har jag kommit in i ett läsflow och under Teneriffa läste jag ut tre böcker. Jag gillar att läsa och jag tycker att det är väldigt avslappnande så det har varit perfekt!
Det har som sagt varit riktigt skönt och vi hade supertur med vädret, sol varje dag och i slutet av veckan tror jag att vi hade över 30 grader. Vi bodde ganska bra, det var fint och rent med undantag för lite småsaker som man kunde ha förbättrat men det gjorde inte så mycket. Särskilt brun är jag inte men det kan bero på att jag låg i skuggan mest men det är klart, lite färg har jag fått!
Även om jag har varit borta ett tag så har det inte botat mig på stört för det. Jag tänker fortfarande mycket och är nedstämd över saker, lite instabil fortfarande. Men under veckan som har varit kunde jag få slappna av lite iallafall och det kändes skönt just då. Kuratorn tycker jag ska göra saker som jag tycker om och mår bra av utan att bli stressad av det, ta saker i min egen takt och det ska jag försöka göra.
Imorgon ska jag till tandläkaren och sedan har jag telefonmöte med min doktor på KS. På fredag kommer jag och mamma åka och hälsa på min moster på Gotland. Vi blir borta över helgen bara men det ska bli kul och skönt att få komma bort en stund till.
Vi åkte till stranden en dag men var bara där en kort stund men läsning hann jag med ändå!
Jag hoppas att ni alla har haft en bra vecka och mår bra! Kram
Kommentarer (3)
Flyger iväg
i
Allmänt
När allt bara känns som jobbigast och man inte orkar bry sig så mycket om saker eller att man bara känner att livet är förstört och är nedstämd, då kan det vara skönt att få komma bort ett tag. Trycka dom dåliga tankarna åt sidan i ett hörn långt bort och istället släppa fram de bra känslorna som jag vet gömmer sig någonstans. Försöka andas in nuet och njuta av vad framtiden kan erbjuda för bra saker.
Detta är precis vad jag ska försöka göra så idag sitter jag på ett plan mot Teneriffa. Jag ska iväg en vecka och försöka få lite avslappning, tänka på andra saker eller inte behöva tänka alls egentligen.
Både kuratorn och doktorn har sagt att det kan vara bra för mig. Kuratorn pratade mycket om rehabilitering också. Det kanske låter väldigt extremt men när hon förklarade vad det var för något är det inte så hemskt som det låter. Då åker jag iväg i någon vecka, träffar andra i liknande situationer, pratar med kuratorer, tränar och bara försöker återgå till ett så normalt liv det går. Jag vet inte riktigt än om jag ska göra detta, för det är lite skrämmande men vi får se hur det blir.
Jag hoppas att ni alla får en bra vecka, jag kanske uppdaterar någon gång under resan annars är jag tillbaka när jag kommer hem! Kram
Kommentarer (3)
Det efterlängtade håret
i
Utseende
För cirka en månad sedan hade jag inte särskilt mycket hår på huvudet. Det hade börjat växa lite men det mesta man kunde se var fjun - fjun som knappt syntes för att det var så tunnt och skört. Nu en månad senare har jag fått riktigt "mycket" och jag förstår egentligen inte hur fort det har gått. När jag tittar på bilder där jag inte hade något hår alls ser det nästan ut som en annan person, speciellt då när jag inte hade några ögonbryn eller ögonfransar också. Tänk att det kan göra så stor skillnad?
Ögonbrynen och fransarna har växt ut på nolltid och dom har jag haft i drygt en månad nu. Bara det känns bra för nu ser man inte lika konstig ut längre. Det är samma här när jag tittar på gamla bilder och jag fattar nästan inte riktigt att jag har sett ut så..
Nu ser mitt lilla korta hår ut såhär och det tar sig för varje dag känns det som!
Färgen på håret är jag inte riktigt säker på hur det kommer bli. Ibland ser det jättemörkt ut och ibland ser det superblond ut och som på bilden ser det ibland ut som vanlig "skandinavisk råttfärgat". Tiden får helt enkelt visa hur det kommer att bli. (Doktorerna har sagt att det vanligtsvis brukar bli mörkare än vad man hade innan och att man även kan bli lockig)
Kommentarer (2)
Påsk, Bio & Bilbrand
Nu ska jag snart bege mig iväg för att prova ut en ny peruk. Det ska bli spännande och idag följer min finaste vän med för att agera smakråd! Jag har suttit och funderat på hur jag vill att det ska se ut ungefär och jag tror att det ska bli bra..
I helgen har jag haft en mysig påsk med familjen och vi har ätit massvis av god mat och såklart har vi haft påskäggsletande utomhus. Alla blev helt galna och skulle hitta ägg först så det blev som en tävling. Jag såg ett ägg varpå min morbror ser att jag ser någonting (han står närmare än vad jag gör) så han lurar mig att han tänker ta ägget innan mig varpå jag slänger mig efter ägget bara för att få tag i det först, haha. Jag stukade tummen på det men jag fick tag i ägget iallafall ;)
Igår var jag även på bio och såg The Host. Jag har läst boken och tyckte den var riktigt bra och filmen var faktiskt inte så dålig heller. Så det var ett bra biobesök den här gången!
På vägen hem kom vi fram som fjärde bil till en bilbrand mitt på motorleden mot Åkersberga. Markus ringer polisen och sedan fick vi stå där och vänta på brandkåren och polisen. Bilen som brann hade stått där på vägen i säkert en vecka så det var inte direkt någon olycka som hade hänt som tur var. De hade säkert tuttat eld på bilen själva för att få ut försäkringspengar gissar vi på.. Men vi fick stå där ett bra tag och bilkön bara växte bakom oss hela tiden även fast klockan var halv tolv på natten.
Det blev en spännande kväll helt enkelt.
Jag hade tänkt lägga in lite bilder i detta inlägg också men nu förstår jag inte hur man gör på min nya data för den vill inte hitta mina bilder så jag får försöka klura ut det senare..
Hoppas ni har haft en trevlig påsk!
Kommentarer (0)
Ett mörkt moln
Alla är så vänliga mot mig, det berör väldigt mycket ska ni veta! Det känns bra att de flesta förstår varför jag är sjukskriven på heltid igen. Jag uppskattar alla som skriver och hör av sig till mig, jag blir jätteglad över alla ord!
Jag har tänkt på så mycket som jag vill skriva här och visa massor av bilder som ni inte har fått sett. Men det har aldrig blivit av och speciellt de senaste veckorna har jag inte haft så stor lust till allting just pga att jag inte har mått särskilt bra. Det är så mycket som snurrar i mitt huvud just nu, många frågor som dyker upp, inte bara vad gäller sjukdomen utan mycket mycket annat. Många saker som jag inte får så stor klarhet över. Allting tynger ner mina axlar en liten bit längre än vad sjukdomen redan gör och bara den är inte så liten heller.
Det är en tung börda och att hålla allting för mig själv gör det nog bara värre. Därför ska det bli skönt att få prata med en kurator och ska jag vara helt ärlig skrev min läkare på sjukintyget att jag uppvisade depressions-symptom. Det låter så hemskt. Jag har allid varit den som är gladast och skrattar mest och nu har istället det mörka molnet som ingen annan ser lagt sig till rätta över mig.
Detta är kanske ingenting som man borde tala om, men varför inte? Jag har skrivit om det mesta och det här är nog till största del orsakat av sjukdomen också. Varför försöka dölja det för er? Förhoppningsvis i bästa fall kommer solstrålarna tillbaka väldigt snart och då blir jag gamla vanliga leende Jojjo igen. Men det får ta den tid det tar helt enkelt.
----------------------
I vilket fall har jag börjat träna lite mer ordentligt nu, går på gym och jympa samtidigt som jag är ute och går och cyklar. Det känns faktiskt riktigt skönt och bra att komma igång, att få röra på sig och träna upp kroppen. Träning har aldrig riktigt haft en stor plats i mitt hjärta tyvärr. Jag har aldrig tyckt att det har varit kul förutom när jag spelade tennis för några år sedan. Jag har såklart inte gått utan träning för det men nu helt plötsligt tycker jag att det känns riktigt skönt att få röra på mig och jag längtar nästan lite efter att få gå till gymmet nästa gång. Nu hoppas jag bara att det håller i sig och inte bara är en period..
Kuratorn hörde av sig till mig i dagarna också så om drygt en vecka ska jag dit. Jag har även bokat in en tid för perukprovning. Jajjamen, nu ska jag byta frilla igen! På tisdag ska jag dit så det ska bli spännande att se vad som kommer väljas. Jag har inte riktigt bestämt mig än hur jag vill att det ska se ut så vi får helt enkelt se hur det kommer bli.
Jag hoppas att ni får en riktigt trevlig påsk med massa godis och påskmat på bordet (och i magarna) kram på er allihopa!
Kommentarer (3)
Ett bakslag
Som vanligt har jag velat trott att allting är bättre än vad det faktiskt är. Jag kom tillbaka till jobbet i tron om att nu kan det bara gå framåt hela tiden. Jag skulle komma tillbaka och snart vara inne i att köra skift igen. Men såklart hade jag fel.
Jag har inte nämnt att det har varit riktigt jobbigt på jobbet och jag har försökt att inte visa det eftersom jag bara vill tro att det ska gå över och bli bättre.. Men många dagar har det spruckit och att komma hem och gråta från jobbet för att man inte pallar och klarar av det är inte det roligaste. Det känns som att det har kommit ett "bakslag" just nu, att allt hinner ifatt mig om vad som har hänt nu hela hösten och vintern. Det är ganska dåligt psykiskt och det i samband med stressen och pressen på jobbet fungerade inte alls. Jag är helt enkelt inte helt stabil och stark som jag vill vara just nu.
Efter att ha börjar gråta på jobbet framför en av mina chefer (och som sagt är jag inte den som i första hand visar att det inte är bra) bokade jag alltså in ett läkarbesök i veckan utöver två andra sjukhusbesök och provtagningar. (Mina värden ligger ganska bra, några ligger lite lågt fortfarande men ändå rätt stabilt) Min läkare sa att detta inte var ovanligt, att man mår dåligt nu efteråt eftersom att man under behandlingar och i stunden bara kämpar och har ett mål framåt hela tiden att man inte tänker på så mycket annat. Jag ska iallafall få träffa en kurator/psykolog och prata av mig och jag har även blivit sjukskriven på heltid igen fram till maj. Därefter kommer kuratorn besluta hur det ska bli med sjukskrivningen.
Nu kommer jag att kunna fokusera på mig själv och prata med någon om allting, jag ska vila upp mig och försöka få lite lugn och varva ner (huvudvärken som jag berättade om sa min läkare att det kunde bero på stressen). Jag tror att det är mycket av det här som jag behöver, tänketid och lugn. Det kanske gick för snabbt allting, med att komma tillbaka till jobbet? Det viktigaste just nu trots allt är hur jag mår och svaret ska ju såklart vara bra. Träning och nedvarvning av tankar och kropp är kanske det jag behöver nu och snart kanske jag är tillbaka igen!
Hoppas att ni mår bra iallfall!
Kommentarer (5)
iMac
i
Allmänt
Numera kommer jag att sitta och blogga framför den här:
En ny iMac och jag förstår inte varför jag inte har gått över från pc och köpt en tidigare, den är verkligen sjukt bra!!
Kommentarer (1)
En kommentar på jobbet
Nu har ännu två jobbdagar blivit avklarade och nu har jag en ledig helg framför mig, skönt!
Det går bra på jobbet. Jag känner mig fortfarande lite borta ibland, till exempel att jag inte riktigt ser vad som behöver göras i första hand och att det är så mycket inom arbetsledningen som jag har glömt bort men som tur är, är jag vanlig medarbetare just nu. Så jag har lite tid på mig att komma i fatt allting.
Imorse var det första gången en gäst påpekade att jag hade en "mössa" på mig. (Jag har köpt en mössliknande sak som är helt svart som jag har om jag börjar på morgonen för då är det svinkallt ute och sen får den sitta på resten av dagen också) Han sa något i stil med "Är det så kallt ute idag, att mössan har åkt på?!" Jag blev lite generad och sa i stil med "Ja, hehe precis det kan man väl säga.." Vad skulle jag svara egentligen? Jag höll bara med och så fick han tro att det var därför jag hade mössa på mig. Fast jag tror att han såg att jag blev lite generad och väldigt kort i svaret för han såg lite, vad ska man säga.. skamsen? ut sen. Ungefär som att han förstod att det var någontign annat. Men det skulle kunna vara så att det var jag som bara fick för mig det, haha.
Det är lite jobbigt det här med att inte trivas att visa sig i rakat och istället ha en mössa eller sjal som man inte heller känner sig så himla vacker i. Men håret fortsätter att växa så jag får stå ut ett litet tag till bara..
Ikväll är jag bara hemma. Jag har fixat, donat och städat här hemma så nu är jag riktigt trött efter först en lång jobbdag från morgon till eftermiddag och sedan flänga runt här hemma. På väldigt länge tycker jag att det ska bli skönt att få gå och lägga sig, sådär att man riktitgt längtar efter att få lägga sig i sängen.
Imorgon ska jag på Jerry Williams och direkt efter det blir det middag och sedan bio. Jag kommer vara borta hela dagen så en bra natts sömn är precis vad jag skulle behöva nu för vara pigg imorgon!
Det är faktiskt skillnad att visa upp det såhär på bild, i verkligheten är det mycket jobbigare..
Man ser att det inte är lika "kalt" längre utan håret har börjat kika fram lite.
Hoppas att ni får en riktigt trevlig helg!
Kommentarer (1)
Håret sitter kvar..!
i
Allmänt
Jag är helt slut! Både i kroppen och uppe i knoppen. Nu har jag jobbat sex dagar och det har bara gått en vecka. En ganska redig första jobbvecka även om det bara har varit ganska korta pass. Men det känns ändå för jag har inte varit så van med att stå upp hela tiden och göra grejer under det senaste halvåret så det blir en stor skillnad såklart plus att man inte är lika stark i kroppen. Men det är bra att komma igång!
I helgen förutom att jobba har jag firat mormor som fyllde år och sen bara legat i soffan och tittat på tv. Har varit ganska trött och så har man fått stiga upp rätt tidigt.. Nu i veckan jobbar jag bara tre dagar så det är jätteskönt fast då är det lite längre pass men det gör inte så mycket. Jag har ingenting planerat än så länge på mina lediga dagar så jag få se vad som dyker upp!
Idag efter jobbet tog jag en sväng till täby centrum. Jag sprang runt bland några butiker och shoppade loss på bla Sephora där jag träffade på en gammal vän. Jag handlade faktiskt ganska mycket men såklart kommer jag hem utan det jag hade i tankarna när jag åkte dit, det är så typiskt!!
Mitt hår har börjat synas mer och mer nu också! Det är fortfarande mest fjun men nu ser man en antydan till att det faktiskt har börjat växa! Men varje gång jag har duschat och ska torka huvudet är jag rädd att det ska trilla av och varje gång blir jag lika lättad och förvånad över att det sitter fast! Så himla skönt, jag längtar verkligen efter att få ha lite eget hår nu! Allt skulle bli lite lättare då.. Men snart så!
Fortsatt trevlig kväll på er!!
Kommentarer (3)
Annorlunda huvudvärk
Jag hade verkligen rätt när jag trodde att jag inte skulle sova så mycket i söndags natt. Jag vaknade stup i kvarten och tittade vad klockan var. När klockan väl ringde 04.30 var jag som tur var inte trött alls. Upp och hoppa, äta frukost, klä på sig och sedan dra iväg för första jobbpasset. Jag fick börja med att dagsinventera och då fick jag lite koll på vart alla nya produkter hade sin plats, vilket var smart. Sedan var det bara att stå på service och göra lite morgonuppgifter. Jag kände mig lite borta först, men allting kom tillbaka efter en stund vad jag nu höll på med, men många gånger fick jag fråga vart jag hittade vissa dokument i datan eller komma på mig själv med att verkligen inte komma ihåg hur man gör vissa saker. Men det kommer väl tillbaka så småningom det också! Kl 10 fick jag sluta och då kände jag mig rätt trött i kroppen faktiskt även om jag bara hade ett ganska lungt pass, men det är väl så det kommer vara ett tag framöver..
Idag gick det också bra på jobbet, men denna gång gjorde jag lite mer uppfyllning och då bär jag rätt tunga kartonger vilket kändes i armarna och ryggen senare. Men annars gick det ganska bra tycker jag. Jag måste dock lära mig att säga till när saker känns för jobbigt eller om jag inte orkar. Det kommer nog bli en liten utmaning men det är helt enkelt för mitt eget bästa och jag tog mod till mig idag och pratade om hur det egentligen kändes och nu mår jag mycket bättre i själen!
Imorgon jobbar jag lunch så då blir det inte en lika tidig uppstigning, sen är jag ledig i två dagar för att jobba i helgen igen.
Några dagar tillbaka har jag även haft ganska ont i huvudet, inte vanlig huvudont utan det dunkar till några gånger med en lite annorlunda smärta och sedan försvinner det. Det är inte så ofta men det kommer ibland och då blir jag helt förstelnad för att det gör så ont även fast det går över på några sekunder. Om det fortsätter kanske det är någonting man borde kolla upp? Man vet ju aldrig vad det kan vara nu för tiden i min konstiga kropp..
Trevlig kväll på er!
Kommentarer (3)
Efter 6 månader
Jag säger bara holy macaroni vad tiden har gått fort den senaste veckan! Jag har egentligen inte gjort så mycket förutom att gå på stan, fika hos en kompis och gå på musikalen Rock of Ages i torsdags. Den var förövrig väldigt väldigt bra. Jag gillar verkligen musikaler, det är något speciellt med att sitta i publiken och höra alla sånger med så mäktigt ljud och skådespeleri! Verkligen fantastiskt. Idag var jag på bio också och såg "Du gör mig galen". En helt okej film, ganska rolig ibland men man gick inte ifrån salongen med bara den i tankarna, om ni förstår vad jag menar..
Jag har promenerat varje dag och försökt mig på lite styrkeövningar med hantlar här hemma. Än så länge är det bara 2 kg:s hantlar som jag lyfter några gånger med armarna innan dom nästan är som spagetthi... Men styrkan och orken ska upp hela tiden så det är bara att fortsätta för varje dag som går. Fast jag märker för varje vecka hur det blir bättre så det är jättebra.
Under den senaste veckan har håret börjat växa också. Mina ögonbryn och ögonfransar ser man mer för varje dag, och då menar jag verkligen för varje dag! Men håret på skallen syns inte så mycket än, det är mest fjunigt och osynligt än så länge men snart kanske man börjar se skillnad där också!! Äntligen!
Imorgon är det en stor dag iallafall. Efter 6 månader börjar jag jobba igen! Kl 5.30 ska jag befinna mig på plats men jag slutar redan kl 10 så jag jobbar endast under frukosten. Jag är faktiskt lite nervös, det har hänt så mycket sedan jag försvann och det är nog en del att lära sig och ta in. Men så har jag ju inte jobbat på ett halvår heller så det är kanske inte så konstigt att jag är lite nervös men det ska nog gå bra allting! Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte kunna sova så mycket inatt, men det beror nog mest på att jag är rädd för att försova mig..
Hoppas att alla har haft en jättebra helg!
Skönt med lite sol igen så solbrillorna fick åka på i veckan!
Kommentarer (1)
Läkarbesök & Klimakteriet???
Idag var jag på läkarbesök men det kändes inte lika jobbigt som det brukar. Nu visste jag att jag inte var där pga att jag ska få behandling utan för att kolla hur det har gått och vad som händer härnäst. Jag blev sjukskriven på nytt men denna gång på halvtid tills i april någon gång. Och förhoppningsvis är det den sista sjukskrivningen! Jag ska även få remisser till röntgen och kvinnokliniken.
Kvinnokliniken kan jag berätta om varför även om det känns lite pinsamt, fel eller som att man inte ska tala om det, men strunt samma. Alla vi kvinnor har ju såkallade menstruationer. Jag har inte haft någon sen i början av september och det är vanligt att detta uteblir av cellgifterna fast kommer tillbaka. Men sen någon månad tillbaka har jag fått vallningar som det så fint heter och ni som inte vet vad det är kan jag berätta att det är "svettningar" som kommer supernabbt ur tomma intet i kroppen. Man blir helt plötsligt, verkligen helt plötsligt kokhet på kroppen, såå varm och oftast egentligen inte så konstigt svettig då också. Man blommar upp och får röda blommningar i ansiktet och på halsen/bröstet för att man är så varm. Hela denna process kallas klimakteriet och det betyder alltså att man har en övergående hormonförändring i kroppen, att man inte får mens längre och inte kan få barn och hela den faderuttan. Detta är någonting som alla kvinnor får i livet men inte förns i 50-60 års åldern, jag är 21!
Detta är förstås förjävligt, jobbigt som satan att bli varm hela tiden, ibland väldigt ofta och så vaknar man flera gånger per natt av att man blir varm också. Jag har inte sovit en hel natt på flera veckor, riktigt tröttsamt.
Nu vet jag inte om detta bara är en av alla biverkningar från cellgifterna och att det sen "kommer tillbaka" igen som att ingenting har hänt och så får jag gå igenom allting igen när jag är 50 bast? Men min läkare såg lite bekymrad ut och sa att jag skulle få prata med kvinnokliniken istället så att dem säkert kunde kolla upp hur det stod till. Men sen vet jag ju att dom faktiskt berättade i höstas att det kunde bli så att det blev kaputt där nere men att det var ovanligt av min behandlingsform och att jag har genomgått operation och tagit ut ägg. (låter alltid lika konstigt/äckligt att skriva så!!) Så jäkla typiskt om just "det skulle kunna bli så" är jag?!? Men det är väl bara att hoppas på det bästa, mycket mer än så kan jag inte göra i detta fall..
Nu är klockan sent och jag borde gått och lagt mig för länge sen för att vila och bli stark men jag har suttit och klippt och redigerat en film och då sprang tiden iväg må jag säga. Men nu känner jag att det är dax för en date med John Blund.
God natt och hopppas ni inte blev förskräckta av min "bekännelse" haha.
Kommentarer (1)
Lovely sunny days!
Vilken härlig helg det har varit va?! Strålande sol som dessutom har värmt en gnutta och inte alls gjort det kallare som det brukar när den tittar fram. Jag har försökt tagit vara på detta genom att gå ut och gå en sväng och insupa lite solstrålar!
I lördags gick jag & Malin en gnutta längre än vad jag har gjort nu det senaste halvåret och tempot var nog lite högre än vad det brukar. Mot slutet var jag så slut och hade ont lite överallt att jag blev sjukt arg och irriterad. Irriterad på att jag inte ens ska kunna gå ut och gå en liten runda utan att känna mig svag som en sticka som inte orkar någonting. Men jag är just nu fast besluten att jag ska träna upp mig igen, alltså att få tillbaka styrkan i kroppen. Sen är det en annan femma att det märks på kroppen att man inte orkar göra så mycket i träningsväg heller. Jag äter gott och har unnat mig mycket de senaste veckorna efter sista behandlingen då jag fick tillbaka smaklökarna. Det plus ingen riktig träning och det säger "poff" på mig med detsamma. Men som sagt är det bara att kämpa och bli starkare för var dag som går för då kommer jag orka mycket mer. Jag gick iallafall ut själv i söndags samt idag och tog det lugnare med stegen. Det kändes då bättre och inte blev man lika slut.
Brillorna fick äntligen komma fram!
I torsdags var jag ute och åt middag med två av mina gymnasiekompisar, Elin & Cissi. Vi tog en bit mat på Vapiano och bara satt och pratade och skrattade. Det var ett tag sen Elin & jag sist sågs, (2år!) så det var verkligen mysigt att ses igen och catcha up med varandra! Och nu får det inte dröja lika länge till nästa gång!
I fredags steg jag upp tidigt för prover som gick bra. Jag tror inte mina blodkärl är lika "rädda" längre.. Sedan blev det lunch med en kompis, Frida. Vi satt på ett café i centrum och tiden bara sprang iväg (trodde helt ärligt att jag skulle få en p-bot för första gången, men jag klarade mig) för vi hade mycket att prata om och det var också väldigt mysigt! Både fredagskvällen och lördagskvällen spenderades hemma hos syrran med film framför soffan.
Idag har jag haft en produktiv dag. Jag har fått hur mycket som helst gjort - rensat garderob och lite annat, städat rum (ordentligt) och huset, tvättat och hängt tvätt två gånger, diskat och fixat iordning i köket, vart ute och gått, handlat, gjort middag (2 olika pajer) och därimellan gjort lunch till mig själv också. Nu kanske det inte låter så mycket men för mig som inte är den mest orksammaste just nu är detta bra jobbat av mig. Och priset fick jag på eftermiddagen/kvällen av en trött trött kropp. Inatt kommer jag sova gott och imorgon är det dax för läkarbesök.
God Natt på er allihopa!
Kommentarer (1)
Sarah's Ride for Jojjo
Min syssling Sarah från Kanada tänker genomföra en cykeltur på nästan 322 km till förmån att samla in pengar till cancerforskning genom The 2013 Ride to Conquer Cancer. Såklart har hon valt att cykla för MIG! Jag tycker att det är fantastiskt att hon gör detta och självklart blir jag väldigt rörd att det är pga mig!
Snälla alla hjälp nu till att hjälpa Sarah skänka pengar och bidra med en extra knuff till cancerforskningen genom att donera pengar på denna sida!
Ni kan även hjälpa till att stötta både henne och mig genom att gå med i denna grupp på facebook!
Tack!
Kommentarer (0)
Elvis, ullared, filminspelning & massa mysigheter
i
Nöje
Det känns tråkigt att vara hemma igen. Det var så skönt att få komma iväg lite, bort från hemmet som jag har spenderat nästan hela min tid i ett halvår nu. Nu när jag mår bättre orkar man "bry" sig och ni anar inte hur jag bara vill komma iväg och göra saker.. Nu vill jag inte sitta hemma och glo på tv.n eller inte göra ingenting. Denna lilla roadtrip ner till Sölvesborg passade därför bra just nu. 5 dagar bort från allting. Vi har haft det så himla roligt och mysigt. Folk förstår nog inte hur bra relationer vi har i vår familj men det känns bara så jädra bra att vi har det så! Tillsammans är vi väldigt knäppa och kan skratta åt mycket tillsammans.
I vilket fall körde jag och Malin ner i torsdags kväll, vi kom fram vid 2 på natten ungefär. Då var det nästan bara att gå och lägga sig på en gång för morgonen därpå steg vi upp vid 7 för att rulla vidare mot Ullared. Jag snodde åt mig platsen i baksätet och tjuvsov lite mer medan de andra fick hålla koll på hur vi skulle åka. Ullared var faktiskt ganska bra mot vad jag kom ihåg från förra gången jag var där - då tyckte jag att det var mycket skitsaker men denna gång hade vi lite mer tid på oss och då hann vi kolla på i princip allt. Jag hittade mycket saker till ett framtida hem såsom köksredskap och bakformar, pajformar, kakfat, ljus"dekorationer" och mycket mycket mer. Det var inga konstiga märken utan välkända märken som Dorre och Stelo vilket känns bra för man vill ju inte köpa på sig en massa skit bara. Sedan plockar man ju på sig en massa smågrejer som hygienartiklar och annat så även fast man tror att man inte handlar så mycket så blir summan i slutändan ganska redig ändå..
Nu höll jag på att glömma och berätta om att det var filminspelning på Ullared också. Fy fabian jag hoppas verkligen inte att jag syns i rutan sen. Det var på nedervåningen dom spelade in och enda vägen upp var precis där dom stod, så typiskt. Jag och Malin sprang och gömde oss bland alla hyllor så långt bort det gick medan Johanna skulle fram och titta på för det var en tävling av något slag. Förstår inte hur dom kan hålla sig framför kamerorna så mycket folk det står och tittar på bakom?!
Vi kom iallafall hem på kvällen och då blev det tacos och filmmys innan vi alla slocknade för natten. På lördagen tog vi en lång promenad och lite soffhäng innan vi begav oss till bowlingen. Det gick inte lika bra som förra gången så jag fick nöja mig med en tredjplats. Efter bowlingen åt vi middag på en 50-tals restaurang som Johanna har sagt att hon ska ta mig till. (för er som inte vet är jag ganska intresserad av just denna tidsperiod, eller rättare sagt 50&60 tal) Restaurangen var rätt så ny så det var riktigt fräscht och medan jag åt min mat i ett riktigt bås som i amerikanska filmer kunde jag blicka ut över en scen som Elvis (staty dock) satt och sjöng på. Denna restaurang var i precis min smak vad gäller känslan och även musiken.
Elvis Elvis Elvis
Nöjda efter kvällen blev det än en gång film innan vi gick och lade oss. På söndagen tog vi en promenad igen och på kvällen var vi hembjudna till Andreas brorsa och hans fru och deras lille lille bebis! Det var riktigt trevligt. Sen blev det sängen för oss alla och i måndags körde jag och Malin hem igen och det kändes väldigt tråkigt att lämna ena systern igen. Men jag hoppas vi ses snart igen ♥
Kommentarer (3)
Roadtrip
Det är så skönt att det börjar bli ljusare ute på kvällarna nu, att det inte mörknar lika snabbt. Det betyder att våren börjar närma sig sakta, väldigt sakta men säkert! Som jag längtar efter lite sol och värme just nu!
I dagarna har jag inte gjort någonting, jag har sovit väldigt mycket och bara legat hemma i princip hela tiden. Men idag har jag flängt runt här hemma. Jag och Malin ska ta en liten roadtrip ner till Johanna & Andreas i Sölvesborg. Jag har packat och fixat några ärenden, förberett en mumsig matsäck till bilen (min alldeles egna kycklingröra i baguette) och gjort mig iordning helt enkelt. Nu väntar jag bara på att Malin ska komma hem från jobbet och då sticker vi iväg.
Imorgon blir det bilfärd igen för då ska vi tre systrar ta en tur upp till Ullared (haha). Jag har vart där en gång förut och då tyckte jag inte att det var något speciellt men det ska ändå bli ganska kul att åka dit, bara för att. På kvällen kommer vi åka tillbaka till Johanna igen. Det kommer bli mycket bilåkande..
På lördag ska vi ut och käka och spela bowling igen för Johanna ville också göra det efter att ha sett att vi andra gjorde det i helgen! Det ska vi väldigt mysigt det här! På söndag eller måndag åker vi hem igen.
Det är förövrigt inte några prover den här veckan men nästa vecka är det dags igen inför läkarbesöket. Och jag mår ganska bra just nu, ibland känns det lite oroligt i kroppen på något konstigt vis men överlag är det bra!
Hoppas att ni får en riktigt bra helg! Kram på er
Kommentarer (2)
Fiskspa & Bowling
i
Nöje
Det känns såå bra att kunna göra saker istället för att ligga hemma och må dåligt för en gångs skull!! I lördags steg jag upp tidigt och följde med mamma till Norrtälje där hon skulle klippa sig. På salongen som jag även kan rekomendera heter KikiDee har dom ett fiskspa. Vi tänkte att vi skulle testa på det och jag har nog inte fnissat så mycket på år. Visst var det lite skrämmande att stoppa ner fötterna i en liten bassäng fullt med små firrar men jag stoppade bara ner dom utan fjanterier.. Det kittlades ganska rejält några gånger och ibland tänkte man inte på det så mycket. Jag och mamma satt där och garvade och det var nog tur att det var ganska tidigt på morgonen så att det inte var alldeles för mycket folk i salongen..
Ursäkta om ni har lite fotfobi men såhär såg det ut ungefär. Det ser ut som om de bara var på mig men så var inte fallet haha..
På kvällen blev det bowling med Markus, Amanda & Malin. Jag trodde inte att jag skulle orka så mycket och det stämde ganska bra men jag spelade klart spelet iallafall. Och jag kom tvåa, det ni!!! Efter bowlingen åkte vi hem till Malin och tryckte ner oss i hennes soffa, käkade pizza och tittade på film. En väldigt mysig kväll!
I söndags var jag och hälsade på farmor & farfar och på kvällen blev det film med mamma & pappa. Det har varit en rolig och lagom helg! Och tiden går bara frammåt och frammåt och även hur jag mår!
